Haha att jag beter mig manligt är inget jag ens försöker att dölja som ni vet men ju mer tiden går inser jag att jag äckligt nog börjar förändras till kvinnlig. Jag börjar ha STÖVLAR och leggings och klär mig mer och mer som en tjej. Det är nästan äckligt! Jag förstår inte vad som händer med mig? Denna transformering från en mer manlig variant av kvinna börjar bli mer kvinnligt kvinna. Det är läskigt, nästan så läskigt att jag måste försöka intyga mig själv att förändra mig igen. Haha. Imorgon eller ja imorgon? Det är 13 minuter kvar av denna dag ska jag städa, kommer nog bli en hel städ helg eftersom William fyller 6 år på söndag. SEX år. Fattar ni? Helt sinnessjukt. För 6 år sedan vid den här tiden låg jag på BB och hade gråtit så barnmorskorna blev oroade för mig och skickade dit kvinnokliniks psykologen och jag sa ”JAG orkar inte mer, snälla jag är livrädd för att det är något fel på barnet, snälla få dom att ta ut barnet”. Jag var helt knäckt. Jag brukar tänka på det där. Fragmin behandling och se ut som man blivit misshandlad över magen varje dag på grund av alla blåmärken, prematura sammandragningar och ordinerat sängläge från v22, kunde inte röra mig utan värkar och var sjukskriven, som inte det vore nog stasat njurbäcken (livmodern växte på mina urinledare som i sin tur förstorade blåsan som i sin tur tröck på livmodern. SMÄRTA ala jag vill dö) , Williams misstänkta cysta vid hjärnan i vecka 18, och sedan misstänka hjärtfel vid v32 och alla ultraljud flera gånger i veckan fram tills vecka 38, sedan misstänkt lungemboli v37, och sedan bli inlagd v38 på grund av förlossningsvärkar men ingen bebis och ligga så med rädsla för sjukt barn tills v40+6 när han äntligen föddes. Min busiga och envisa William, jag lovar att han tänkte där när han väl var klar att NEJ nu när jag inte fick lämna magen när jag ville ska hon få veta hur det känns att vänta *S* . Men ut kom han sen, v40+6 den 3 oktober 2004 efter 4 h och 25 minuters förlossning. Jag är så glad över att jag fick bli din mamma William. Den gåvan och glädjen jag känner för att ha fått burit dig och få glädjen att ha dig i mitt liv kan jag aldrig beskriva, jag kan bara känna den och föra över den kärleken till dig. TÄNK att du fyller 6 år. Att det snart är 6 år sedan du låg där på neonatal med ekg och saker för att kolla syresättningen i ditt blod på grund av det misstänka hjärtfelet som inte fanns och jag ringde mina vänner och berättade att du var född. Jag låg där under ”mitt” dun-täcke på BB i Falun och var helt upprymd av världen jag var mamma även om du låg där nere och dom sagt till mig att sova för att vila upp mig kunde jag inte vila, jag svävade på moln jag var ju din mamma och du var min alldeles egna lilla son. MIN William som jag aldrig kan titta mig mätt på oavsett varje dag som går. Jag älskar dig så himla mycket, mer en du någonsin kommer förstå. Du räddade mitt liv och är mitt allt <3.
september 2010
Bästa kursen.
Åh jag erkänner jag älskar den här kursen, så himla intressant. Boken jag skrev om fick också en helt annan innebörd när jag hörde folk berätta deras tolkningar av biologiska skillnader och sånt. Det är de jag anser är så intressant med seminarium för man får liksom vidgade perspektiv på saker. Jag älskar att diskutera och jag misstänker att det är därför jag ska bli lärare också. Eller misstänker? Jag vet att det är så, jag är en typisk människa som älskar diskussioner och jag lyssnar mer en gärna på andras åsikter och tankar också. Därför är det egentligen konstigt att jag lämnade forumens värld och slutade vara där. Men samtidigt så vet en del av mig att jag nog hoppade över den världen mycket för jag liksom ansåg att folk gnällde för mycket och kunde inte diskutera för mig är diskussioner inte att bli påtvingad någon annans åsikt utan att man får lyssna och analysera andras åsikter, att tänka och förstå hur någon tänker. Det jag upptäckte på forum var däremot att folk mer eller mindre KRÄVER att man ska ha samma åsikter att alla andras åsikter utom mina är dom rätta något jag hade sjukt svårt för när jag hängde på forum för jag är inte sån som tycker att jag har rätt i alla väder utan jag är mycket väl formbar att analysera och ändra åsikt, något som tyvärr väldigt få människor som ger sig in i diskussioner tycks vara.
Hela dagen har gått åt att diskutera sex och har även fått se hur en fjärils snopp ser ut, dom var rätt läskiga hade en stor tagg fram så jag kände att jag är glad att jag får knulla med kukar (eller för er finkänsliga penisar) som är utan stora taggar fram som gräver ut sperma från andra. Inte för att jag knullar med flera partner men föredrar nog ändå mans kukar framför taggiga fjärilskukar.
Magsjukt barn igen.
Härligt så fick William magsjuka igen. I lördags hade han ju spysjuka, igår kom skitsjukan. Jag tycker SKITSJUKAN är värre en spysjukan. Skumt nog så föredrar jag att spy framför att sitta och skita. När man får såna där så vill man bara dö, man sitter på toan och är så sjukt trött och det bara rinner ur en och man ber till gudarna att få SLUTA skita någon gång för att få sova. När man sen tömt allt vad man trodde fanns i tarmarna och man går till toaletten kommer det igen som en ovälkommen gäst. Det var synd om William i natt.
Björn ska komma hit till halv tolv och hämta William för jag lär plugga och har 5,5 timmars seminarium och föreläsningar idag så det är nog bra att få det gjort. Känner mig riktigt taggad. Ska se om man kan låna stolthet och fördom också, annars kanske jag hinner börja läsa den. Jag har den inför seminariet nästa vecka och det känns som jag vill ligga före min tid lite.
Nej ska duscha och göra min till en människa nu!
Jag vill bli full på fredag.
Är så sjukt sugen på att dra ut och göra Falun osäkert på fredag dricka bärs och bete mig därefter. Full för mig är inte redlös full för mig är att bli mer flamsig och tramsig och dansa och bete mig som galning jag egentligen är. Blev ju lite snuvad på konfekten där i lördags så nu har jag gott och laddat några dagar. Är så sugen på att dricka bärs och göra massa galenskaper sist jag var ut var liksom på CCW så jag vill ut igen, hade önskat man kunde åka lite bil eller gått på privatfest helst fast just det där med privatfest är typ dödsdömt att hitta någon för alla är så sjukt krogen krogen krogen jämt. Jag hatar krogen, alltså jag är tråkig och ovuxen men krogen? De är dyrt, det är överskattat och man får ändå inte det rätta raggen där. Många singlar tror att dom ska hitta dröm karln på krogen utan att begripa att bästa raggen hittar man på privatfest eftersom där HINNER man snacka, på krogen så är det mest AHA han glodde på mig han gillade mina bröst vi går hem och knullar så vill han ha mig. Tyvärr så funkar det inte IRL, för att träffa karl på riktigt (om man nu inte är en av den lilla ovanliga procenten som träffar någon på krogen) så lär man visa sin charm först och det gör man bäst på privatfest något som folk inte fattat ännu tyvärr.
Men jag vill verkligen dricka bärs och ha kul en kväll, och fredag skulle vara prefekt för de.
Hepphepp.se, Sötaste cykelhjälmarna.
Jag är en av dom som gärna cyklar, men jag tillhör samtidigt en av dom som växte upp med att cykelhjälmar är väldigt fjantigt och dessutom FULT. Så halkade jag över den här sidan med dom sjukt sötaste och helt OSYNLIGA cykelhjälmarna man kan tänka sig. Seriöst den som inte tycker hepphepp.se cykelhjälmar är söta kan inte ha några ögon. Jag kände direkt när jag kom in på sidan att WOW, jag blev verkligen förvånad också för istället för dom där plastiga stora sakerna som helt förstör outfiten på en så har man nu söta hattar istället. Nu är jag lite fast här och sitter och kollar på sidan och funderar faktiskt på att handla. Dels är ju hjälm en livförsäkring, det kommer man inte ifrån. Sen det faktum att jag säger till min son att använda hjälm när han åker med mig, men själv inte använder ger ju dubbla budskap. Att då köpa dessa kommer ju inte ge någon dubbelmoral det kommer heller inte att framstå som att jag ljuger, sen blir han som brukar bakom väldigt glad också har jag en känsla av. Cykelhjälmar som inte ser ut som hjälmar är verkligen en bra idé och att sidan är enkelt att förstå sig på, att produkterna finns i olika storlekar ser jag som en stor fördel.
Vad tycker ni?
Denna blev jag sugen på.
Presenter och tankar om livet.
Inte många minuter kvar nu så ska jag gå och hämta William das wilddjur på skolan. Tänkte dessutom anta mig utmaningen att gå till maxi något William brukar se som ett slags svek och kanske det mest brutala man kan göra som förälder anledning? Han vill hem efter skolan och eftersom jag inte har någon bil till Williams förtret trots att han aldrig haft en mamma med bil så anser William att det är förskräckligt att man ska behöva Gåååååhåååå till Maxi. Konstigt nog så tycker han de för annars springer de barnet alltid runt men att gå till maxi är bajs enligt honom.
Ändå är William inget barn av lathet. Han slutade självmant och med stor glädje från min sida åka vagn runt 2,5 års ålder. Han har sedan dess gått med mig från hemmet till hans pappa vilket ändå är 3 km, enda sedan dess också. Visst vissa skulle säker hävda att det är fel att låta sitt barn gå men jag har alltid ansett att barn ska röra på sig och vagn är något för bebisar. Men det är min åsikt, jag respekterar andra människor också. Även om jag reagerar när jag ser barn på 6 år nedstoppade i sittvagn på stan och föräldrarna skjutsar sina barn i dom. För vid 6 år ser jag ingen anledning för ett barn att åka vagn längre sorry men det är min åsikt.
God morgon.
Egentligen varför säger man GOD MORGON? Alltså vem vet att den är god den skulle lika gärna kunna vara ond eller hur?
Jag ska städa idag, tänkte röja lite bära ner i förrådet behöver jag också göra. Skulle gjort detta för några dagar sedan. ÖNSKAR också att Björn kunde ta Williams säng någon gång. Känns lite så där HUR länge ska jag ha den här då *S*. Nej men skulle vilja använda min ena klädkammare till något. Synd att det är gammalt trä där. Jag hade velat haft något finare typ vitt, kanske skulle köpa mig en färg och börja måla därinne hyllorna och sånt så det blir lite mer hemma trevligt. Nu fick jag en idé att satsa på. Älskar att fixa och dona i hemmet finns nog inget som ger mig sådan kick som de. Eller NEJ det finns inget som ger mig samma kick för att vara helt ärlig.
Vad ska ni pyssla med idag?
Könet sitter i hjärnan.
Jag är född feminist, jag föddes ut i världen som kvinna som helt enkelt gått min egen väg lekt de jag velat leka och varit den jag velat vara.
Hur som helst idag läste jag följande bok ”Könet sitter i hjärnan” av Annica Dahlström och jag blev förbannad. Förbannad på hela boken. Boken känns som en spark rak i magen på hela min syn på hur vi skapar kön och framför allt hennes karlhat. Jag vet inte men jag kände bara hur hon framställde killar som slagskämpar och helt olämpade att ha barn. Hon skriver att män som blir låtsas pappor eller ja BONUS pappor alltid måste kämpa mot sin natur att mörda sin nya flickväns barn då det naturligt sett är så att männen vill döda dom barn som inte är hans. Hon skriver också HUR pappor inte kan ta hand om sina barn och att det är därför män som tagit hand om sina barn själva i större utsträckning dödar sina barn. Enligt henne är det också något fel på mammor som väljer att vilja jobba och dela föräldraledigheten. Såna mammor märker man på hennes ton i boken är det något fel och lite av en störning i hjärnan på. Till saken hör är nu att A Dahlström ändå är läkare och professor i den mänskliga hjärnan. Jag tycker då i och med att jag läser och granskar att hon av någon borde tänka sig för i hennes tankegång att anklaga män för att vara födda att slåss (dom män enligt Dalhström som inte gör detta är det fel på och har fått kvinnliga hormoner som jag tolkade boken) det är alltså enligt Dahlström samma sak med små flickor som är mer som pojkar. Något fel på barnen, då dom fått för hög halt av jag tror det stod dopamin från mamma. Jag känner att såna här saker gör att det nu kan rättfärdigas att män får slå kvinnor. Enligt Dahlström bör vi i förskolan och även som mammor kräva att pojkar ska få slåss då detta ligger i deras natur, att vi genom att inte uppmuntra sådana beteenden förminskar pojkarnas värld. Jag undrar vem som förminskar vem. A Dahlström som tycker att män är stereotypa slagskämpar eller att kvinnor är gjorda för att ta hand om hemmet.
JAG är för människans fria vilja att styra sitt eget liv UTAN att bli på tvingad hur man ska vara. Väljer en pappa att vara hemma ska han ha möjlighet att vara det PRECIS på samma sätt som en kvinna sak.
Just ja, får inte glömma det Dahlström skrev om pappor och mammor när dom ser sin lilla bebis le första gången. Enligt henne är alla normala mammor så lyckliga över detta medan OBSERVERA DETTA pappor som känner samma glädje bryter av från mallen och förmodligen har för hög halt kvinnlig hormon…
Jag känner att hennes bullshit kan hon ta och köra upp någonstans där solen aldrig lyser. Björns blick när William föddes glömmer jag aldrig, OM inte pappor känner den glädjen som mammor känner så inte fan vet jag vad det är för lycka som sväller upp i en faders ögon när dom för första gången ser livet dom varit med och skapat.
Pappor älskar sina barn precis lika mycket som mammorna. Sen finns det alltid både MAMMOR och PAPPOR som inte får dom där känslorna men jag skulle inte kalla detta normalitet direkt, utan något ovanligt. Nej hennes bok var det värsta bullshit jag läst.
Mina nya smycken.
SÅ kom dom idag mina smycken från juveliassmycken.se . Jätte söta var örhängena i verkligen livet har precis satt på mig dom och namnhalsbandet det står William på med. Är sjukt nöjd vill jag lova. Dels hade jag en fråga innan fick svar inom en timme något jag aldrig varit med om sedan innan. Leveransen var snabb beställde i onsdags och fick idag. Kommer garanterat handla där igen!
Paket
Innehållet!
Halsband
Örhängen.
Tagit steget till min bok.
När jag var tretton började jag en dag på väg hem tänka ut en historia. En historia som visats med bilder i mitt huvud sedan den stunden. Många gånger ser jag den som film med musik till. Det är en ungdomshistoria om tonåringar i starten av livet. En tragisk men också underhållande historia. Jag skrev den och läste upp för mina vänner mellan 13-15 års ålder. Dock hände saker där vid 15 som fick mig att tappa glöden, trots att historien hela tiden funnits där. DEN finns i mitt huvud och jag behöver inte böckerna för att minnas exakt vad som ska stå. Men nu ikväll började jag skriva igen. Det blev 2 datasidor och fler kommer det bli allt eftersom. Min dröm är att ge ut boken. Jag har fortfarande vänner som frågar mig om när jag ska skriva klart den, och säger att den var så bra. Jag var alltså tretton när jag började skriva. NU ska den ut. Men det kommer ta tid. Det jag skrivit nu är bara början. Det här ska alltså bli en lång historia något som jag tänkt på så länge och något som ska bli perfekt när det är klart.