Robyn.

Huh? Jag chockerar mig själv lite här men jag måste erkänna att jag faktiskt gillar Robyns nya musik. HAHA, inte lyssnat på henne sen jag var tolv år och fick hennes album av mormor. Hennes allra första och jag tyckte hon var GRYM på den tiden, såå cool. Tror hon var 14 va? Eller var det 15, man tyckte det var så coolt med en tjej med kort hår och såna kläder. Hehe, ja gud vilka tider *S* . Bodde nere på staren i Orsa där det precis som många andra ställen jag bott på spökat.

Kanske ska berätta lite spökhistorier för er så här innan läggdags? Vad tycker ni om de? Vissa kanske skiter på sig så ni kan ju sluta läsa om ni är fegisar.

Mitt första möte har jag beskrivit förut mannen som brukade stirra på mig genom fönstret och förföljde mig från 5 års ålder till 11 års ålder, den obehagliga typen som jagade mig med yxor och annat. Förutom honom finns det flera, en gång när jag var ute och gick med min hund stannade hon och började morra mot en slags skogsdunge i närheten. Jag tittar dit och framför mig står något väldigt ljust, påminde om en slags rök som kom närmare mig, min hund började dra i kopplet och vägrade stanna så jag drog med henne skit rädd hem. Senare fick jag veta att stället vi befann oss på var ett ställe där dom förr bränt häxor…

En gång detta var tidigare när jag kom hem till lägenheten på staren hemma hos mamma såg jag en gammal dam vandra mellan köket och “mammas” sovrum. Vem hon var har jag fortfarande ingen aning om.

Jag har alltid varit lätt mottaglig att se saker, och ofta har jag känt närhet av saker runt mig. Men, värsta stället jag bott på var helt klart Galgberget här i Falun. Redan när jag kom dit och tittade på lägenheten slogs jag av en underlig tryck i lägenheten och det kände direkt att jag inte var ensam att någon nästan hälsade mig välkommen. I alla fall här skulle det hände diverse obehagliga saker. I min lägenhet kände jag mig alltid bevakad, saker försvann och flyttades och värsta av allt var kvällen som jag beskrivit i bloggen 2006 när jag var hemma ensam med William som precis somnat och spelade the sims 2, när jag spelar som bäst ser jag hur en av mina pennor lyfter sig och ramlar ur mitt pennfack. Jag la tillbaka den, var ju van vid att läskiga saker hände i hemmet. Bland annat brukade jag se en man stå och kolla på William på kvällarna vid spjälsängen och en gång höll han fast mig över halsen så jag knappt kunde andas, den här veckan hade han varit extra arg, jag hade bland annat försökt ta ur ett paket med mjöl ur skafferiet när han tar tag i min handled och SLITER undan min arm så jag dagen efter (visade grannen) hade blåmärken…

I alla fall, den här gången slog fläkten vid spisen på av sig själv, jag stängde av och den slogs på igen. Jag gick därför för att lägga mig, DÅ börjar någon slita upp gardinerna fram och tillbaka, jag var LIVRÄDD. Ringde Björn och SKREK KOM OCH HÄMTA OSS NU, jag kände ett tryck i hela kroppen försökte ringa mamma på hemtelefonen men det bara bröts trots full laddning på telefonen. Lägenheten surrade och Björn som tack och lov nästan var hemma i Falun från sin Polen resa kom hem till oss, lyfte upp William och hörde och såg allt. DOM eller han ville inte ha oss där, dom jagade oss ut från vårat hem. Bilen, en ny hyrbil som gått som en klocka från Arlanda vägrade starta och det kom upp felmeddelanden samt plingande. Björn fick köra på ettan tills han kom ner för Galgbergsbacken då biljävlen började funka utan problem. Jag mådde skit dåligt av den här händelsen och sa strax efter de upp lägenheten.

Varje gång jag efter detta besöker Galgberget känner jag de där trycket, som någon bevakar mig och vet vem jag är. Han vet att jag är där.

Sen jag flyttade hit är det lugnt, mycket märkligt egentligen jag bor granne med en kyrkogård, men här händer aldrig något. Jag betvivlar inte att spöken finns, och om någon sen tänker skit snack så kan jag berätta något annat konstigt. Tjejen som bodde i lägenheten på Galgberget innan mig kontaktade mig och frågade mig om jag möjligen känt av konstiga saker i lägenheten. Jag svarade ärligt och hon berättade att det hade dom också, att alltid vara bevakad samt att deras katter kunde ställe sig och fräsa mot vissa hörn…

Header omgjort!

NU så, höll på att leta mig fördärvad efter där man flyttade ner menyn från headern men nu är det gjort. WP-forum är bra när man behöver lite hjälp.

Gillar min nya header tycker jag. William fick vara med på ett hörn också. Sen tog jag en bild där Sofie hade stylat mig till 60-tals pinuppa vilket jag tycker var rejält roligt och HADE jag kunnat och haft tid hade jag gärna klätt mig så oftare, är mycket fint tycker jag. Men nu är det här klart. William hämtad på förskolan också. Ska fotografera en bild på vad han hade fått där av en ny kompis så fort han kommer hem. Han drog nämligen och lekte med en granne.

The secret life of the american teenager.

Jag är besatt jag är såld. Varje tisdag är den bästa dagen på veckan. Så här inne i en serie har jag inte varit sedan jag följde Charmed (Förhäxad) när jag var yngre. Denna serie är så himla bra, jag har ett leende på läpparna efter vissa avsnitt andra är jag förbannad, vissa gråter jag på och framför allt jag känner så igen mig i Amy’s liv, visst jag var inte 15 år när jag blev mamma men det finns massa andra saker i serien som stämmer SÅ bra med mitt liv. Eftersom jag inte vill avslöja för personer som inte sett serien så kan jag inte säga så mycket men idag, jag satt med ett leende på läpparna genom hela avsnittet och rös i hela kroppen. Första avsnittet var så där men för att gilla den här serien lär man kolla på minst tre avsnitt. Jag längtar tills nästa tisdag när jag får kolla igen. Det här är verkligen MIN serie. Bättre finns inte, rekommenderar ALLA att se den. MED eller utan barn.