Huh? Jag chockerar mig själv lite här men jag måste erkänna att jag faktiskt gillar Robyns nya musik. HAHA, inte lyssnat på henne sen jag var tolv år och fick hennes album av mormor. Hennes allra första och jag tyckte hon var GRYM på den tiden, såå cool. Tror hon var 14 va? Eller var det 15, man tyckte det var så coolt med en tjej med kort hår och såna kläder. Hehe, ja gud vilka tider *S* . Bodde nere på staren i Orsa där det precis som många andra ställen jag bott på spökat.

Kanske ska berätta lite spökhistorier för er så här innan läggdags? Vad tycker ni om de? Vissa kanske skiter på sig så ni kan ju sluta läsa om ni är fegisar.

Mitt första möte har jag beskrivit förut mannen som brukade stirra på mig genom fönstret och förföljde mig från 5 års ålder till 11 års ålder, den obehagliga typen som jagade mig med yxor och annat. Förutom honom finns det flera, en gång när jag var ute och gick med min hund stannade hon och började morra mot en slags skogsdunge i närheten. Jag tittar dit och framför mig står något väldigt ljust, påminde om en slags rök som kom närmare mig, min hund började dra i kopplet och vägrade stanna så jag drog med henne skit rädd hem. Senare fick jag veta att stället vi befann oss på var ett ställe där dom förr bränt häxor…

En gång detta var tidigare när jag kom hem till lägenheten på staren hemma hos mamma såg jag en gammal dam vandra mellan köket och “mammas” sovrum. Vem hon var har jag fortfarande ingen aning om.

Jag har alltid varit lätt mottaglig att se saker, och ofta har jag känt närhet av saker runt mig. Men, värsta stället jag bott på var helt klart Galgberget här i Falun. Redan när jag kom dit och tittade på lägenheten slogs jag av en underlig tryck i lägenheten och det kände direkt att jag inte var ensam att någon nästan hälsade mig välkommen. I alla fall här skulle det hände diverse obehagliga saker. I min lägenhet kände jag mig alltid bevakad, saker försvann och flyttades och värsta av allt var kvällen som jag beskrivit i bloggen 2006 när jag var hemma ensam med William som precis somnat och spelade the sims 2, när jag spelar som bäst ser jag hur en av mina pennor lyfter sig och ramlar ur mitt pennfack. Jag la tillbaka den, var ju van vid att läskiga saker hände i hemmet. Bland annat brukade jag se en man stå och kolla på William på kvällarna vid spjälsängen och en gång höll han fast mig över halsen så jag knappt kunde andas, den här veckan hade han varit extra arg, jag hade bland annat försökt ta ur ett paket med mjöl ur skafferiet när han tar tag i min handled och SLITER undan min arm så jag dagen efter (visade grannen) hade blåmärken…

I alla fall, den här gången slog fläkten vid spisen på av sig själv, jag stängde av och den slogs på igen. Jag gick därför för att lägga mig, DÅ börjar någon slita upp gardinerna fram och tillbaka, jag var LIVRÄDD. Ringde Björn och SKREK KOM OCH HÄMTA OSS NU, jag kände ett tryck i hela kroppen försökte ringa mamma på hemtelefonen men det bara bröts trots full laddning på telefonen. Lägenheten surrade och Björn som tack och lov nästan var hemma i Falun från sin Polen resa kom hem till oss, lyfte upp William och hörde och såg allt. DOM eller han ville inte ha oss där, dom jagade oss ut från vårat hem. Bilen, en ny hyrbil som gått som en klocka från Arlanda vägrade starta och det kom upp felmeddelanden samt plingande. Björn fick köra på ettan tills han kom ner för Galgbergsbacken då biljävlen började funka utan problem. Jag mådde skit dåligt av den här händelsen och sa strax efter de upp lägenheten.

Varje gång jag efter detta besöker Galgberget känner jag de där trycket, som någon bevakar mig och vet vem jag är. Han vet att jag är där.

Sen jag flyttade hit är det lugnt, mycket märkligt egentligen jag bor granne med en kyrkogård, men här händer aldrig något. Jag betvivlar inte att spöken finns, och om någon sen tänker skit snack så kan jag berätta något annat konstigt. Tjejen som bodde i lägenheten på Galgberget innan mig kontaktade mig och frågade mig om jag möjligen känt av konstiga saker i lägenheten. Jag svarade ärligt och hon berättade att det hade dom också, att alltid vara bevakad samt att deras katter kunde ställe sig och fräsa mot vissa hörn…

9 kommentarer

  1. sv; ja..gud ja. va fort åren går! :O
    Hahha kul att höra att man inte är ensam om sin knäpphet! 😛

    Va fint du fått här i bloggen btw 🙂 Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: