Min favoriträtt, att alltid ha rätt.

Ja det är dagens sanning.

Är det något jag har svårt för (som jag skrivit tidigare) är ju att erkänna att jag har fel. Den här mindre charmiga sidan av mig själv har också gått i arv genom generationen. Av någon anledning tycks detta var ett släktdrag från min sida och gissa vem mer som fått denna fantastiska egenskap? Självklart William, han ger sig aldrig vilket är ett dilemma när jag bestämt mig för att JAG har rätt och han bestämt sig för att HAN har rätt, jag går liksom tillbaka till samma fas när jag och mina syskon tjafsade som barn med stilen, JA , NEJ , JA , NEJ osv osv. Björn brukar stå bredvid och bara gapa och sen MEN snälla ge er! Men jag ger mig inte (JAG har inte fel) och den oresonlige sonen jag har han vägrar ge sig han också.

Kanske inte så konstigt att det lätt uppstår en diskussion i vårat hem, när man är två så starka personligheter? Sen har vi Björn då, som gärna hävdar att han inte alls är sån *pyttsan* , Björn vill gärna vara den ”vuxne” som säger att han visst erkänner när han har fel (fast nog vet jag att han också är sån som vill ha rätt i alla lägen, efter 7 år som hans vän och mamma till hans barn) och att jag bara gillar att bråka. Okej, jag erkänner att de där med bråka (ja bråk i den här familjen innefattar inte skrik, slag och tårar. Bråk här är mer en diskussion på väldigt hög debatt-nivå)  jag tycker det finns en viss charm med att vinna i bråk (nähe för jag är inte alls en typisk storasyster som vuxit upp med 3 yngre syskon, och levt med synen att störst vet bäst och mina vilja är eran lag.)  och jag kan erkänna att jag nog ibland märker att jag har fel, MEN varför ska jag sänka mig och erkänna det? Då i samma stund erkänner jag ju att någon annan har RÄTT och de är under min värdighet. Alltså huserar jag lite med diktator stämpel här i familjen med stort självgodhet och lever i en slags dröm och bubbla att jag vet och kan mest och bäst om nu så skulle visa sig att jag har fel (vilket är ytterst osannolikt) då låtsas jag som de regnar. För fel de har jag aldrig, jag ser mig själv som felfri. Så jag har alltid rätt, även när jag har fel så har jag alltid rätt!