Citat från Micke och Molle, av någon anledning har alltid djupa meningen berört mig mer en de meningar som är glada. Kanske för att jag är en djup människa? Någonstans vet jag att det är så. Jag drömmer mig ofta bort, skrev massa böcker som barn och ungdom för att slippa verkligheten för en stund. Jag hatar att leva i nuet och inte blicka framåt och drömma. Även om drömmar inte uppnås utan kämpande mål så är drömmar ändå något jag behöver. Vissa dagar som idag är jag extra känslig. På senaste tiden har jag dessutom varit så irriterad på vissa människor. Jag står för det, jag är leds på att folk tycker sig ha rätt att häva ur sig saker och sen andra stunden kalla sig min vän. Jag tror inte heller att dessa människor fattar vad fan som dom gjort. Jag skulle inte häva ur mig såna saker till folk och även om jag dumt nog inte sagt något förut så har jag numera valt att inte umgås med just dom här människorna. Jag är så sjukt leds på folk som häver ur sig saker och på något vis tror sig vara bättre än andra för ”dom” lyckats med saker som dom ser det. Seriöst så skiter jag bokstavligt talat i eran lilla bubbla, för det roliga med er är att ni sedan sitter och gnäller något GRÖN-JÄVLIGT över era liv och sedan ska ni ha åsikter i mitt. Om ni nu lever ett så perfekt liv, tro för fan inte att ni har rätt att tala om för mig hur mitt liv är för den saken. För det vet du inte ett skit om. Vad fan vet du som människa om hur min framtid ska bli? Jag kanske inte säger vem du är men jag tror du vet själv. Ibland får man tänka sig för vad man säger till folk och nu är jag leds på att vara den där snälla typen som lyssnar och lyssnar. Är ganska trött på att folk har så jävla förutfattade meningar om allting, för egentligen vet ni inte ett skit.

Ett surt inlägg, men jag har gått och burit på det här i flera månader, efter en kommentar som fick mig att inse att jag inte längre är vän med personen.