fbpx
Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 5 of 5 Articles
Lärarprogrammet

Plugga, Plugga, Plugga.

Kan inte låta bli att i alla fall lite känna mig duktig just nu. Har skrivit massor idag, dock visserligen på en komplettering i en kurs jag inte orkat komplettera ur, men nu är det gå gång. Är inne på sida 12 och misstänker att det blir fler. INTE för att jag tycker att det är så jävla roligt men tänkte att jag nog vill bli klar med den här kursen snart och eftersom det är en uppgift bara som behöver kompletteras på vissa ställen som nu istället blivit flera ställen då jag är en perfektionist så hoppas jag nu att den ska bli godkänd. Tror mig jag skulle bli jävligt glad om jag fick lämna den här kursen bakom mig nu.

Annars tycker jag att B-uppsatsen är klar ändrade lite av det som min opponent sa att jag borde ändra på, får se nu bara vad läraren tycker. Är helt jävla studiegalen för stunden. Pluggat som ett jävla as dom senaste dagarna. Fått mer studiemotivation en jag haft på väldans länge. Undra om det beror på att jag förstod att jag börjar bli klar snart nu. När jag tar min examen ska jag ha Orsa-dräkt har jag tänkt, mest för att prova. Sen ska jag också äta god mat och fira i solen. JAG har nämligen bestämt att på min examen ska solen skina. DET är liksom ett krav!

William var på leklandet med sin kompis idag, sen kom han hit och spelade medan jag pluggade. Åkte sen och hämtade mammas födelsedagspresent. Hon kommer bli jätte glad över den det vet jag.

Författarens egna ord.

Bra tanke.

Fick en kommentar av någon som inte vågade lämna sin riktiga identitet idag. Det märks då adressen inte fanns och heller inte var en riktig e-post. Först blev detta markerat som skräp av min domän, men jag kollar alltid igenom skräp för säkerhetsskull. Det den här skrivit var verkligen tänkvärt och jag har själv tänkt på saken flera gånger. Kommentaren ligger under min bild från 2007, men lägger också ut den här:

“Skarmmande vore det aven med barn som inet har en aning om vad deras foraldrar tycker om dem utan maste skapa sig en bild av foraldrarnas kanslor genom att lasa artiklar kronikor och blogginlagg.”

Visst är det tänkvärt?! Jag brukar också när jag läser hur folk skriver “jag älskar mitt barn” undra om alla berättar det dagligen för sina barn också. Jag gör det, jag säger till William flera gånger per dag hur mycket jag älskar honom, jag har gjort det varje minut sen jag den 25 januari 2004 ett dygn efter jag fått ett plus på graviditetsstickan. Jag strök på magen varje kväll och sa “god natt mammas skatt mamma älskar dig”. VARJE kväll sedan dess har jag varje dag sagt det till honom det sista jag gör varje natt. Varje morgon talar jag om för honom hur mycket jag älskar honom. Varje kväll efter nattningen berättar jag det för honom. Varje gång han ska i väg någonstans. Jag kramar honom hårt och snosar på honom och säger “JAG älskar dig William”. För det gör jag, av hela mitt hjärta. Att jag förevigar detta i min blogg med att flera gånger om berätta det för honom, trots att jag vet att folk stör sig så grön jävligt på alla föräldrabloggar som gör det. Är av en STOR anledning. Jag minns aldrig att min pappa sagt samma ord till mig. Jag vet inte om min pappa älskade mig, jag kan bara anta att han gjorde det men jag har inga minnen av det. Det finns inte nedskrivet någonstans att läsa. Han dog 1993, då fanns inga datorer. Jag får bara göra ett antagande att han var min pappa han måste ha älskat mig? DEN känslan vill jag inte att William ska behöva grubbla på om jag vilket skrämmer mig innan jag blir riktigt gammal. Jag vill aldrig att han ska behöva tvivla på den saken. Att jag säger det varje dag, att jag ger honom en kram och berättar det, att jag skriver det är för att han ALDRIG ska behöva betvivla den saken.

Så nu vet ni varje jag skriver att jag älskar honom så mycket. Jag gör det här men tro mig jag gör det även i verkliga livet också. Jag tror också det är därför William gärna kramas och berättar för alla hur mycket han älskar människor. För den som får uppleva kärlek, ger kärlek tillbaka.

Questions & Answers

4de dagens bild: En bild på en konstig tid i ditt liv

Haha vad då konstig tid tänker jag? Jag funderar om den mest konstiga var hösten 2007? Det hände massor med saker så som fick mig att förändra mig i massor. Jag har ju haft en del märkliga tider men hösten 2007 så började William vara hos sin pappa varannan helg vilket var det värsta jag varit med honom, saknaden varje helg är fortfarande lika stor. Men under den tiden var jag ut vilket jag varit högst 3-5 gånger sen William föddes 2004. Så det får bli en bild från det. Bild en bild med ett glatt och berusat leende lite vin och jag och Annas delande på en hela baginbox. Duktigt av oss *s*. Jag valde mellan denna och en bild på mig när jag kom hem från en vända ner på stan (som skulle blivit krogen, men blev donken besök istället) med Anna. Jag skulle ta av mig mina byxor men ramlade ihop på golvet och Anna förevigade detta med en bild. Fy fan va vi garvade. Hela vägen ner från Svärdsjögatan där vi halkade som två jävla sälar, sen ramlade jag baklänges när jag skulle kissa haha, och avslutande delen på kvällen blev detta, liggandes i hallen asplakat.  Men så insåg jag att det säkert finns folk som tycker att “så får man inte vara som mamma” och har en massa åsikter så valde en lite vinbild istället. Jag tycker dock att även mammor kan få gå ut ibland och ha roligt, träffa folk. Så länge man INTE blir full framför sina barn. Jag är totalt emot att sitta och dricka sig full inför sina barn, det finns inget bra med sånt. Men att ha roligt en kväll det kan jag mycket väl ha.

MEN fy fan va roligt vi hade den kvällen!

HEHE något berusad 23 åring 😉

Blodgivning & välgörenhet

Snart dags för blodtappning igen.

Insåg till min lycka att det snart blir dags för mig att lämna mitt blod till bättre behövande igen.Som jag längtar, det låter nog märkligt för många men ge blod blir lite som ett beroende.Jag hade velat ge i flera år men i och med min blodpropp visste jag inte om jag fick.Men hösten 2009 såg jag efter ett besök på landstinget Dalarnad hemsida att dom sökte blodgivare, då passade jag på.Ringde ett samtal till blodmottagningen och fick tala med deras läkare och fick ett godkännande.Jag fick komma till blodmottagningen på provtagning och hälsokontroll, några veckor senare fick jag godkänt svar om att bli blodgivare och fick min första tid.Jag gick in fyllde i min hälsodeklaration och fick komma in, välja en gåva och gå till stolen där tappningen börjar.De stramar lite i armen men går bra jag brukar kika lite på tv och krama bollen, strax börjar det pipa och då tas nålen ut och man får ett bandage.Sedan dår man juice och sitta stilla en stund.Efteråt är det fika och sedan kan man lugnt gå hem eller till jobbet.Det är viktigt att dricka massor av vatten samma dag som du gett blod men annars är det inget.
Om du vill bli blodgivare, ring till närmaste blodcentral och be om att få komma dit.Alla får inte ge blod tyvärr.Ditt blod kan rädda livet på ett litet barn, eller hjälpa en mamma som genomgått en svår förlossning, få en morfar som varit med i en bilolycka att överleva och hjälpa en sjuk pappa att bli frisk.Vill du ge blod och ännu inte vänt dig till en blodmottagning, gör det när du läst detta.Ge blod rädda liv!

%d bloggare gillar detta: