Idag var William på utvecklingssamtal. Han ligger bra till i alla ämnen så det kändes jätte bra att höra. Matematik tycker han är enkelt men det visste jag ju sedan förut, han räknar ju multiplikation och division så ja han förstår ganska mycket av matematiken kan man säga.
Han har lite svårt att sitta stilla men de är ju ganska typiskt för sexåringar.
Pratade lite om att han snart blir stor och börjar ettan. Blir säkert roligt för honom, ettan. Minns när man själv började ettan. Jag vantrivdes visserligen då min lärare inte alls var pedagogiskt lagd utan hade favoriter och lät dessa favoriter också synas samtidigt som hon gärna pekade ut fel och brister på människor. Gamla skolans lärare, hon gick tack och lov i pension när jag slutade trean, men då hade hon redan knäckt mig så pass mycket att jag aldrig kunde trivas i skolan. Jag sa det idag till Williams kontaktperson också, att det viktigaste för mig är att William trivs och tycker om skolan. Höga betyg är inte så viktigt, för mig är det viktigare att han mår bra. För jag tror att en elev som mår bra presterar automatiskt bättre i skolan, det är lättare att sporra elever framåt om de trivs i skolan. Skolans miljö är kanske den viktigaste grunden för eleverna ska klara målen.

Är så glad och stolt över William, det kommer jag alltid vara. <3