En tankeställare

Pratar med ett barn om att h*n inte ska klippa sönder sin tröja för då blir inte din pappa glad.
Barnets stannar upp en sekund och ser förvånad ut och tveksamt svarar mig; Mamma blir inte glad då.

Barnet har inte skilda föräldrar, men chocken över att jag sa pappa istället för mamma gjorde barnet mållös. Förstår ni felet?

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

4 thoughts on “En tankeställare

  • 26 november, 2011 at 14:27
    Permalink

    Jag försöker alltid säga dina föräldrar/din föräldrer för att förhindra att jag följer könsnormen. Annars blir det lätt att mamma tvättar och pappa kan laga trasiga leksaker, även om jag såklart förstår att båda kan göra båda sakerna :).

    Reply
    • 26 november, 2011 at 15:30
      Permalink

      Hanna – Jag tycker det är kul att byta av, klassiskt så säger man “då blir inte din mamma glad”. Men om man byter till din pappa i typiskt “mammiga” situationer så reagerar barn alltid lika med att så kan det inte vara. Lika med kommer din pappa och hämtar idag, tyvärr så är det ofta man säger “mamma”. :/

      Reply
  • 26 november, 2011 at 18:13
    Permalink

    Därför jag är neutral och försöker säga förälder/ föräldrar 🙂

    Det är alltid roligt att se hur små barn redan är inrutade i könsnormen. Att de agerar efter “hur det ska vara”.

    Det är viktigt att vi som lärare försöker vara så neutrala som möjligt. Genustänket handlar för mig inte om att göra rosa till en killfärg sas. Mao jag vill inte vända på det, jag vill göra saker lika normalt för båda könen :).

    Reply
    • 26 november, 2011 at 21:43
      Permalink

      Hanna – Jag kör ofta med att ändra mönster, sen har jag alltid haft det tänket. Har ju uppfostrat William med att han själv får välja att bli den han vill. Har han velat leka med dockor har han fått leka med dockor. Det är jättekul då han leker med tjejerna på fritids med barbie och sedan kan gå och leka med bilar nästa stund. Jag har gett honom möjligheter och valt att inte begränsa honom. Lika har jag alltid sagt när du blir kär utan att lägga värdering i könet på den han blir kär i. Jag har alltid haft genustänk, redan som barn, dock har jag också med biologiska perspektiv när jag tänker då vi biologiskt även skiljer oss ifrån varandra. Lärarprogrammet vill ofta att vi alla ska vara sociokulturella och lika, men vi är även olika på vissa plan. Sedan handlar inte jämställdhet för mig om att “göra” någon utan att låta personer forma sig själva.

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: