Hej mitt vinterland.

Tog lite bilder då William lurade ut sin frusna mor i snön. Jag höll på att frysa ihjäl och drog mig inåt illa kvickt men lite foton fick jag trots min skräck för kyla.
Fick en förfrågan om hur jag varit som barn med kylan, jag var lika som barn. Jag minns att det där “gå ut och lek” var det värsta begreppet jag visste. Jag har alltid hatat att frysa, jag får rejäl panik av kyla och minns kyrkbyskolan (åren 1-6) med fasa när vi skulle åka skridskor eller längdskidor hur fötterna var kalla som isbitar och hur jag bara ville gömma mig på lämpligt ställe vintertid. Ett tag försökte man gömma sig nere på toaletten men de gömstället brukade man alltid på hittad på förr eller senare.

Hjärtat

Älskade du.

Tokis

Bus

William och Jag

🙂

Jag är så glad att jag har dig älskade underbara unge.