Så mycket bättre.

Mycket bra program måste jag säga. Uggla är som sagt musik jag vuxit upp med. Jag mår illa sjöng jag flitigt som barn och lika så baby boom. Jag minns framför allt en gång på väg till min moster då det regnade vid Morgongåva (att jag ändå minnas att det just var där) och när vi kom ut från regnet var det en stor regnbåge över himlen, på pappas bandspelare i bilen spelades då baby boom. Jag minns även när jag såg den på tv och hoppade mellan fåtöljen och fönsterbrädan. Det är barndom för mig, musiken som satte sig i mitt hjärta redan som barn. Jag har alltid sjungit och gillat musik, provocerande texter eller mjuka texter tycks aldrig vara fel för mina öron. Så länge texten är givande så finner den mitt hjärta.

Men nu kallas sömnen! Godnatt!

En dag från insidan.

Sitter och väntar på att kika på Så mycket bättre, är Uggla ikväll och då jag vuxit upp med den musiken känns det som denna kväll kommer bli ganska rolig. Jag kikar även på Nashville på sidan av. Har man intet att göra får man titta på serier.

Åt hemgjord pizza som jag skrev tidigare. Har jag tur får jag behålla den, jag tog visserligen inte mycket men åt lite i alla fall. Just nu är jag rädd för att behöva gå igenom samma natt som inatt så jag hoppas på det bästa.
Är magen i trevligt skick inatt ska jag till ICA och hämta ut två paket imorgon. Blingopaketet tycks dock tyvärr skina med sin frånvaro.

 

En lördag i sjukdom.

Denna natt har inte varit kul, magsmärtor från helvetet och jag har fått springa på toaletten och tänkt att döden är nära. Att vara förkyld är hemskt för de håller i sig så länge, man blir seg vilket gör mig irriterad! Men magsjuka är hemsk av den delen att man faktiskt tror att man ska dö av smärtor. Man sitter på toan och nästan gråter för man är så trött men man vet att reser jag mig härifrån kommer jag ändå behöva gå tillbaka. Det är verkligen en vägning mellan pest eller kolera! Innan jag fick William var jag ALDRIG magsjuk! Jag menar de! Jag kräktes aldrig och var frisk på de viset, men efter jag fick barn så tycks min kropp gilla att försätta mig i magbekymmer. De känns orättvist, det känns även orättvist att jag skulle haft William i helgen, men då jag har magsjuka valt att hålla mig i karantän för att inte smitta honom. Det betyder således att jag nu befinner mig här, bland lägenhetens väggar och känner mig ensam och uttråkad för att jag är SJUK! Jag som hade tänkt passa på att mysa med William denna helg. Men jag antar att livet skall vara så, man kan inte alltid få de man önskar.

Jag ska se på lite serier idag har: 10 avsnitt av lite serier att kolla på, då kan jag lika gärna göra de. För vad ska man annars göra som sjuk? Jag antar att man faktiskt har rätt att inte göra ett skit vid sjukdom, hur tråkigt man än har det.

En bild på mig som liten.