Jag fick en fråga här i veckan på vad jag gillar för böcker, jag tänkte att i brist på saker att skriva kanske jag kan svara på saken.
Jag har alltid tyckt om böcker, sommarlovet mellan första och andra klass läste jag ”En ettas dagbok” . I trean slukade jag böcker och jag var under den perioden mest besatt av att läsa Lilla huset på prärien, Kulla-Gulla, men även de andra böckerna i Mimmi och Eddie serien.
Runt femman-sexan var jag med i läslusen tror jag det hette? Där man fick köpa olika böcker ur Wahlströms ungdomsböckers serien till rabatterade priser. Bland annat var det nog Saknad Jennie 3 år?
Sedan på högstadiet gick jag över till Virginia Andrews, Vindsträdgården och resten. Jag satt med i en bok i handen dagligen och läste, grät och läste ännu mera. Jag brukade även skriva långa noveller och la stor tid på sånt. En liten dröm bland mina skådespelare, sångerska och modelldrömmar var att bli författare eller regissör. Jag ville verkligen gå media eller estetiska men jag hade inte betyg för det. Mest media då jag drömde om fotograf och eller som jag skrev tidigare regissör. Det var verkligen något jag ville. Jag älskade att skriva och läsa, böckernas värld inspirerade mig i massor. På gymnasiet lånade jag Harry Potter. Ganska sent i jämfört med alla andra som var helt fast i de böckerna. Men jag började läsa och mitt hjärta var sålt till RK Rowling. Jag läste sista boken på engelska när den kom ut för jag kunde verkligen inte vänta på den svenska översättningen.
Harry Potter är ett undantag sedan jag blev mamma och student. Jag läste nämligen knappt något mer en kurslitteratur med Harry Potter var helig, de böckerna ville jag läsa.
Under graviditeten med William plöjde jag Danielle Steel böcker, och även Sagan om Isfolket till bok tolv eller tretton , och grät. Jag har en förmåga att gråta i böcker som är sorgliga. Där är Kalejdoskop en bok som jag grät mig igenom, jag läste den dock som sextonåring för det var först då jag började läsa Danielle Steel.
Självbiografier är också något jag tycker om, tragiska livsöden som ”Pojken som kallades DET”, Waris Dirie med en blomma i Afrikas öken. Gömda och Asyl, jag tror ni förstår vad jag menar?
Men jag gillar även roliga böcker i form av Bridget Jones och Marian Keys där skratten far ut i kroppen och bildar tårar, men som även för en att gråta för livet kan fan vara jävligt orättvist också.
Sen har vi Vilhelm Moberg utvandrarna böcker, jag älskar dem! De är också ett av mina undantag. Jag läste dem under tre dagar (alla böckerna) när William var bebis. Jag läste varje stund han sov, jag grät så tårarna rann och jag älskar de böckerna något oerhört. Jag har även läst Raskens och den var bra även om den inte var lika sorglig som Utvandrarna.
Nu senast har jag läst Stephanie Meyers böcker och jag tycker dem är bra, trots att jag inte hade några djupare förhoppningar om saken. Men de var bra böcker för någon som inte kunnat läsa för nöjesskull utan dåligt samvete under flera år.
Jag vet inte vart jag ska kategorisera mig själv som? En bokmal kanske? Någon som tycker om böcker även om hon verkligen missat massa böcker. Men jag är på gång, böcker är en del av mig identitet. När jag tänker efter kanske det inte är så konstigt att jag bloggar egentligen, att jag har sådant behov av att skriva. Det ligger i mina fingrar, jag måste få ur mig saker min hjärna vill få ur sig. Jag är en tänkare, en sån som funderar ut historier och har massor med fantasi. Jag kan lätt hitta på en saga utan att förstå vart den kom ifrån, jag har många gånger lätt plockat fram sagor om drakar som bor under just den stenen, eller att den lilla tomten just sprang förbi. Min hjärna är full med inspiration och tankar. Jag bär oskrivna böcker i mitt huvud, min morfars pappa var konstnär och gav även ut en diktsamling. Min fantasi kanske kommer därifrån? För jag tror min kreativa del av hjärnan kommer någonstans ifrån. Jag, min bror och mina systrar är alla ganska fantasifulla har jag insett, och det kanske är något vi ärvt från den delen av släkten. Mina syskon är bra på att måla, men den talangen har jag aldrig tyckt mig själv ha. Även om många sagt till mig genom åren att jag målar fint. Jag är en medel motta och det är inget jag är nöjd med, inte som när jag ser mina syskons verk. Men istället har jag lättare att se vackra kontraster i texter eller vad som kommer bli en vacker bild innan den tagits. Jag ser det genom mina ögon, genom starka kontraster vilket kanske även de är ett arv. Men vad vet jag?
Böcker är en del av mig, en viktig del av mig. Böcker betyder massor!
