Skyltdockans förbannelse.

Idag gick jag förbi några karlar i min egen ålder som började asgarva och dra i varandra och göra sig lustiga på skyltdockorna för en ny affär för size större i denna stad. Dessa skyltdockor har således inte den vanliga (om man kan välja en storlek vanlig på skyltdockor) formen på “kroppen” som andra skyltdockor har. Detta var tydligen jätteroligt och de stod där KOLLA HAHA. Vad jag först och främst reagerade på när jag fick förbi dessa karlar/män är en fundering kring hur personer som är närmare trettio än femton fortfarande inte kommit längre i utvecklingen än att de ska göra sig lustiga på “större” människor. Skyltdockor är ett hett ämne, oftast beskyllda för att vara för smala. Att deras plagg inte är rätt för ögat och att de får unga kvinnor att tro att det är så man ska se ut. Jag skulle dock vilja påstå att skyltdockor aldrig gav mig ätstörningar, lika lite som att modeller gav mig sjukdomen. Nej, för mig satt det snarare i de kommentarer som folk har en förmåga att häva ur sig. Kommentarer om ens kropp som plumpigt ges för att såra. Kommentarer som verkligen är till för att få en att börja betvivla sig själv, det i kombination med en maktkontroll då ens självbild är förvrängd. Jag påstår inte att det är så för alla som har ätstörningar (jag tror nämligen inte att man någonsin blir helt frisk, man kan bli bättre men helt frisk tror jag tyvärr inte att man blir. Men det är min tanke, jag respekterar att andra tror och känner annorlunda.) Hur som helst när jag såg dessa män slog mig tanken att, det är såna där min son kommer växa upp bland, det är såna människor som kommer kanta hans liv på ett eller annat vis. Människor som sårar och gör sig lustiga på andras bekostnad och ser ner på alla som inte ser ut som dem själva. Här vill jag poängtera att det är samma oavsett kroppsform, personer som är smala får höra jävliga kommentarer de med precis som personer som är överviktiga. Hur man än ser ut tror jag att ämnensomsättningen är den största bidragande faktorn, vi talar ofta om fel mat och visst kan det vara så. Men som många smala säger kan de häva i sig fett/socker/chips utan att gå upp ett kilo. Medan andra kommer gå upp snabbt med såna maträtter. Jag tror att de som har trög ämnesomsättning testat de flesta metoder för att gå ner i vikt, och det fungerar för att sedan sakta men säkert gå upp igen. Vi är helt enkelt olika, har olika gener och olika förutsättningar, i maten som i allt annat. Vi är OLIKA! Det tråkiga med olika är att det inte är accepterat, en mindre person och en större person eller person lagom kommer inte bli accepterad fullt ut. För alla dessa har en risk att bli hånade, eller skrattade åt. Människor tycks anse att det är okej. Skyltdockornas förbannelse är att de egentligen symboliserar oss människor, hur olika vi än är kommer vi aldrig bli fullt accepterade för det kommer alltid finnas någon, likt männen jag såg på stan idag som kommer skratta och håna någon för kroppsformen, precis som den vi skapas att bli på utsidan är något vi bör skämmas för.

06:51 innan Tallen.

20121102-065706.jpg

Är nästan vid Tallen och sitter således på bussen mot jobb och fredag! Nu är det november, den 2 november till och med. Den 1 september ansökte jag om examensbevis det är alltså 2 månader och 1 dag utan att man fått examensbeviset och de stör mig. Det stod att de skulle komma mellan 6-8 veckor jag har imorgon fått vänta 9 veckor och av ekonomiska skäl stör det mig. Det känns också som att man gärna hade velat kunna säga sin titel utan att halvljuga, så länge examensbeviset är inte är inlämnat så räknas man som obehörig och de känns ganska surt då det genererar i mindre lön. Jag vill ha mitt examensbevis nu, sätta det på väggen och vara stolt över vad jag lyckats med.
Nog pratat om de.

Nu ska min buss få rusa mot Borlänge och jobb på fritids samtidigt som William befinner sig på sitt fritids. När ja kommer hem idag ska jag städa innan jag tar helg.

Bilden föreställer min Zornring som jag fick i 18årspresent.