Nu har jag ångest, kände hur allt bara rusade kring mig och försökte till varje pris att inte börja gråta. Andas och andas, efter att ha pratat med mamma blev det bättre. Jag avskyr detta, all ångest jag ska behöva genomgå för att ta mig iväg. Som mamma sa är allt bra efteråt, Björn sa du vill ju det här. Ja jag vill och jag vet hur upplyft jag kommer vara efteråt. Men jag känner ångest inombords och mår skitdåligt. Jag avskyr att må så här och känna rädsla. Jag ska andas och nästa gång jag skriver befinner jag mig på hotellet i Stockholm. Detta ska bli bra! Andas och åter igen andas.