Utmattningssyndrom – En solig söndag, när man bara vill ligga kvar i sängen.

Att vakna upp och se att det är soligt är alltid härligt, jag ska alldeles strax bege mig ut på en liten promenad i det fina vädret. Det är ingen jättebra dag idag för mig, jag är trött och känner mig nere.

Det är ju så, jag vet det bakslag kommer att komma. På ett vis så blir jag glad av solen, på ett annat det där på insidan av mig så vill jag helst ingenting. Tycker det känns jobbigt att se ut på solen och att det är jobbigt att ens tänka tanken att gå ut. Samtidigt som jag så väl vet att lite luft, och fågelsång kommer göra mig gott och fylla mig med energi.

Den här veckan som kommer är veckan innan sportlov. Jag tycker alltid att man minns sportlovet som så kallt som barn, alltså det var en ren plåga att ha sportlov på fritids eftersom man förväntades vara ute i kylan. Jag har inte ens som barn tyckt om att vara ute och leka, det där med att alla ungar kan roa sig ute stämde aldrig in på mig. Att gå ut var som ett straff på vintern tyckte jag.

Nuförtiden tycker jag inte sportloven är lika kalla längre? Det känns som klimatet är helt förändrat på den punkten, numera upplever jag det mer som det känns som lite vår runt sportlovet. Såna där dagar när man kan sitta ute i snön och sola ungefär, fast jag solar aldrig och befinner mig inte i snön heller för den delen. Men ni kanske förstår poängen ändå?

Nä nu ska fröken bitter ta sig en promenad, det gör nog bra för själen tror jag. Suga in lite friskluft och solljus. I slutändan mår man bra av det även om man har en dag när man helst bara legat med täcket över sitt huvud och sovit hela dagen.