Lev, älska och lära.

Sitter vid datorn, vi var nyss på utvecklingssamtal med William och det gick jättebra. Det märks att han blivit äldre och mer mer mogen nu. Helt galet att han går sista terminen på mellanstadiet, förstår det knappt ibland. Tiden går så fort, efter vi varit på utvecklingssamtalet åkte Björn och William och simmade.

Så jag är hemma själv just nu, tänkte ta och diska lite och slänga sopor. Funderar även på om jag ska slänga av mig kläderna jag har på mig och sätta på mig något mer bekvämt. Typ mjukisplagg, jag har nämligen under dagarna två klätt mig mer som man borde göra i finare kläder.

Jag älskar dock mysplagg och föredrar det framför vanliga kläder. Alla är vi olika tänker jag.

Vad gör ni denna tisdag?

Utmattningssyndrom – Att svara på varför jag blev sjuk med eleverna.

Idag fick jag bokstavligt talat äran att arbeta med den klassen som jag följt sedan deras första dag i förskoleklass. Det var fint att prata och få undervisa en stund. Även om det bara var 60 minuter och kände jag den där längtan inom mig. Jag vill undervisa igen, jag vill vara ett med klassrummet och ha den där känslan inom mig.

Jag trodde nog aldrig att jag skulle känna så här med livet. Jag fick frågan idag av eleverna om min sjukdom och jag försökte förklara till bästa förmåga. Jag vet varför jag blev sjuk och hur det känns inombords. Jag vet också vem jag är idag, det är lite speciellt men jag tänker ändå skriva ner sakerna som flyger runt där inom mig, lite av detta sa jag till eleverna men mycket är egna analyser som fått mig framåt i livet.

Jag slutade någonstans att helt älska mig själv. Jag älskade så många människor i livet alla utom mig själv. Jag slutade se den där glädjen i att vara jag, och till sist längtade jag mest av allt efter att någon skulle ta hand om mig också. Att slippa vara den som alltid tar hand om andra och bara ha någon att falla mot själv. Det är svårt att förklara den känslan, att förklara varför man helt plötsligt bara slutar älska den man är.

Jag kände till sist att insidan åt upp mig. Att alla demoner och det mina ögon sett kom ikapp mig. Hur mycket jag sprungit orkade jag inte längre springa utan helt plötsligt som var mina syn där och hemsökte mig. Jag hemsöktes av allt, jag trodde jag hade dödliga sjukdomar och jag trodde att jag förtjänade att må som jag gjorde. Att det var vad mina ögon sett som jag borde straffas för.

Till slut kunde jag inte andas längre. Jag orkade inte kämpa, kicka och fajtas. Jag orkade inte längre vara den där människan som är duktig och snäll. Jag orkade inte längre leva mitt liv helt utifrån andra. Jag behövde mig själv också, någonstans där inom mig skrek min själ på mig, mitt inre.

När jag var yngre skrev jag, och sedan fotograferade jag mycket. Medan mina syskon ritade så skrev jag. Dagböcker, noveller och läste böcker. Jag skrev dikter och analyserade saker, min sida där jag behövde upplopp för livet och att hitta tillbaka till mig. Att vandra i skogen och naturen. Att andas in hösten och vintern, att hitta intressen igen. Att fotografera när jag ville, att börja måla mandala att tänka djupt.

Jag saknar så att undervisa, att vara lärare i klassrummet. Det är något speciellt med den där saken. Att se elevernas glitter i ögonen när de förstått något klurigt. Jag älskar att se deras leenden och att få skämta med eleverna. Jag älskar att vara lärare, det är något väldigt fint med att vara just lärare. Om vi inte behövde hamna i utmattning och stressa ihjäl oss hade detta jobb kunnat visa utåt för politiker, föräldrar och andra hur mycket fint det finns i yrket.

Jag älskar att vara lärare, mitt yrke och en del av mig. En mindre plats i livet har yrket fått blivit. Men den delen är verkligen en fin del.

Partylite nästa söndag.

Bokade in ett ljusparty på söndag. Finns ju så himla mycket fint på Partylite. Nu är det visserligen mest deras ljusstakar jag älskar men blir säkert något ljus med. Hoppas lite folk vill komma nu då. Det brukar nämligen vara väldigt roligt att ha party tycker jag. Sen alla goda dofter, älskar det där. Ljus är ju också mysigt fortfarande nu när det är mörkt ute.

Slog mig just att det bara är 2 dagar kvar av januari. Helt galet, sen kommer årets kortaste månad. Fattar inte hur tiden kan gå så fort egentligen, februari betyder också födelsedag för mig. Eller ja den 11:e februari så fyller jag år, så om du vill kan du ju alltid be om min adress så kan du få skicka något fint. För er som inte förstår skämt, jag skojar så klart. 

Nä nu börjar klocka ticka på här ser jag. Dags för sängen och att ladda upp inför morgondagen igen. Ny arbetsvecka igen, och eftersom torsdagen var över förväntan så hoppas jag så klart att nu denna måndag blir lika bra som torsdagen.

Söndagar, sköna dagar.

Här är det tyst forfarande. William sover och det gör han nog ett tag till, jag tänkte sminka mig och kika på något avsnitt av Vikings så här på söndagen. 

Söndagar, upplever ofta att människor känner deppighet på söndagar. Själv gillar jag söndagar. Det är en dag man helt får bestämma själv hur man vill nyttja. Ungefär som sista dagen på semestern, eller sista dagen av något annat roligt. Man har möjligheten att ta ut det absolut sista av något som är skönt för kropp och själ.

Nu väntar mediciner för mig, sminkning och en härlig avkopplande söndag. Hoppas ni också får en sådan dag! ❤

Lördag och nagelfixardag.

Det är alltså lördag idag då, jag ska alldeles strax börja gå ner mot stan för att fixa mina naglar igen. Så skönt och fint efteråt sen när naglarna ser bra ut igen.

Idag är det skidspelen här i Falun, William ska med Björn dit så tror att det blir roligt för dem. Själv så skippar jag det i år, dels för naglarna ska fixas men mest för att jag inte är helt sugen på kylan. Så istället tänkte jag när jag kommer hem att jag ska kolla klart på Vikings, se Grimm, The vampire diaries och Salem, samt favoriten Nashville.

Det är skönt med helger som bara kan ge upplopp för att slappa och inte göra något mera. Sådant behöver i alla fall jag ibland.

Vad ska ni göra denna lördag?

Måla mandala och titta på Vikings.

Har upptäckt något jag gillar rejält. Det är att måla mandala och sedan titta på Vikings samtidigt. Jag började titta på serien förra lördagen och har nu 9 avsnitt kvar innan jag är ikapp där serien är just nu. Bästa med streaming alltså!

Förutom att måla mandala som är otroligt avkopplande har jag även haft Meandi och det var jättetrevligt och så himla mycket fint. Blev lite plagg men dessa får ni se när paketet kommer. Oftast brukar det dröja någon vecka men inte mig emot.

Nu är det kväll i alla fall, och jag ska försöka få William ur soffan. Han håller nämligen på att kolla på Youtube som vanligt.

Utmattningssyndrom – När allt blir lugnt och huvudvärken kommer.

Jag bloggade inte igår, jag var helt enkelt för trött för att ens tänka tanken på att blogga. Ni vet när man kommer hem och bara stupar. Så var det för mig igår, jag sov i flera timmar och hade en sprängande huvudvärk. Trodde nog seriöst inte riktigt att jag ens skulle orka mig ur sängen. Williams skola hade nämligen temafest igår och jag ville verkligen dit. Så jag kämpade mig upp ändå och tog mig dit. Hade fortfarande huvudvärk men det kändes ändå bättre.

Så igår valde jag helt enkelt att inte blogga, jag prioriterar att må bra. Istället var jag på temafest med William, Björn, Björns mamma och pappa. William och hans vän hade gjort en robot som sa namnen på olika blommor när den kom fram till blommorna. Verkligen jättebra måste jag säga. Riktigt härligt att se kreativiteten hos dessa två.

Idag kommer jag att ha Me and i Party och jag ska även hinna med att handla och städa. Huvudet mår bättre idag så det hoppas jag ska fortsätta så.

Utmattningssyndrom – Livets uppdatering, och när huvudvärken släpper.

Ja nu då, tack alla ni som tänkt på mig idag eller lämnat kommentarer. Det värmer i hjärtat. Någon undrade om jag kommit tillbaka till jobbet förtidigt, om jag fallit igen och sådant. Nu kan jag äntligen berätta det som tyngt mig och det blir bra.

Som jag skrev första dagen hade jag ingen arbetsplats. Det här skapade inte direkt en bra känsla. Sedan har detta lite fortsatt, inga tydliga arbetsuppgifter dagar när jag mest suttit av tiden. Några gånger har jag fått arbetsuppgifter och då har jag varit jätteglad. Men att sitta av tiden så där, det gjorde helt enkelt att jag blev så deppad.

Till sist kontaktade jag helt enkelt facket och fick hjälp. Så idag satt jag med HR, chefen och fackligt ombud och fick berätta om hur jag känner, upplever och fick äntligen en tydlig plan och rätsida på saker som jag inte längre orkar med.

Så nu ger jag det här en till chans en sista chans. Imorgon går jag till jobbet med hoppet om att det blir en förändring från och med nu. Jag försöker att se det fina i livet och att släppa det som inte funkat. Jag får väl erkänna att jag är väldigt trött just nu. Ska försöka lägga mig tidigt idag, det behöver jag. Sen får jag förhoppningsvis lite vilrum i helgen.

Utmattningssyndrom – Att kämpa, knipa efter luft och fortsätta hålla sig levande.

Jag mår skit. Jag försöker verkligen, försöker verkligen hålla mig ovanför ytan. Men det är motigt och kämpigt. Jag känner mig som jag befinner mig på Titanic och jag är en av överlevarna som kämpar i det iskalla vattnet. Jag sjunker men tar mig upp igen, det är som att känslan av kamp börjar försvinna helt nu. Imorgon, jag satsar på imorgon. Imorgon kanske det blir bättre, går något emot mig imorgon kommer jag sjunka som Jack i Titanic. Det står mellan vem jag är nu, Rose som överlever eller Jack som dör?

Visst jag kanske inte dör av det som sker morgon, men det känns så. Idag när jag kom hem la jag mig på soffan och bara kollade på serier. Jag orkade ingenting, på vägen hem från bussen kom åter igen migränen och jag insåg att det var längesen jag skratta och var glad igen nu.

Jag tänker inte hålla någon fasad där jag tänker ljuga för omvärlden. Jag mår helt enkelt inte bra av mitt jobb. Om någon tar illa upp över den saken så skiter jag i det, jag bryr mig inte om vem som känner sig trampad på. Mina känslor är lika levande som alla andras, mina känslor är riktiga för mig och just människors känslor är ju faktiskt viktiga i sammanhanget.

Allt avgörs imorgon, jag kan inget skriva ännu. Men ni som läser, tänk på mig imorgon. Alltså ni som faktiskt bryr er på riktigt, ni andra behöver snart inte spela ert falskspel längre. Ja jag har faktiskt genomskådat er, tro mig. Jag vet precis vart vi står allihopa, jag är HSP, jag är en personkännare, jag har känt av era energier sedan dag ett. Ni kanske tror ni döljer dessa väl, men ert skådespel har jag redan sett igenom. Ni behöver spela lika lite som jag, vi vet allihopa vad vi känner, tycker och tänker om varandra. Låt oss vara ärliga!