Bilden tog jag på mig och William i söndags när han byggt en koja åt oss.

Men då till ämnet! Nu ska här skrivas om min IBS som stoppar mig i vardagen. Ballongmage, uppblåst, gasfylld och alltid i ett behov av toalett. 

Att planera varje dag efter att veta hur magen ska reagera. Det är inte kul alls, att gå ut och äta betyder oftast att jag lär gå och hålla mig. Magen kurrar och blir svullen, sen tarmarna som lever rövare i magen. Ibland när man sitter på toaletten trots att jag nu haft IBS i cirkus 13 år, tror jag att nu kommer jag att dö. Svetten som droppar från huvudet, magen och tarmarna som rör sig runt i magen och ett hemskt illmående som nästintill är omöjligt att förklara. 

Det som egenligen varar i några minuter känns som flera timmar, och det känns alltid konstigt i magen efteråt. När tarmarna flyttar sig och magen känns mjuk från sitt tidigare hårda utspända läge. 

Jag märkte en intressant sak som heltidssjukskriven att magen funkade något bättre då. Ska inte överdriva men det var ändå inte den där dödskänslan, är inte dum och inser ju att stressen påverkar min mage. 

Alla bäst mår också magen av vegetarisk eller vegansk mat. Jag försöker undvika laktos och gluten, men ibland slinker det ner ändå. Kött är rena döden för magen, så då blir det vegetariskt för det mår tarmarna bäst av. 

Har du IBS? Hur påverkar det dig? Vad kan du äta och inte äta?