Om jag tänkt till lite mera i tisdags när vi åkte mot Furudal och Näset skulle jag tagit med ett annat objektiv. Men det gjorde jag inte, den tabben ska jag inte göra om i framtiden.
För när vi satt på uteplatsen så hörde vi hur fiskmåsarna började skrika nere vid sjön. Vi tittar upp och där kommer en stor rovfågel. Fiskmåsarna gick i samlad trupp och jagade bort fågeln.
Jag hade så gärna velat att ni fick se bättre bilder för det var så häftigt att se. Denna lilla fiskmås och ger sig på den stora rovfågeln. Skrikandes attackerades den av dessa måsar. Är det inte ganska häftigt? Tänk att driften att skydda sina barn är så stark att du är villig att offra ditt eget liv för din avkomma. Det är samma känsla för både människor och djur, vi är så lika på många plan. Hellre dör vi för att se våra egna barn överleva. Det är fint och fascinerade med naturen.
Absolut. Driften att skydda vår avkomma är stark både hos djur och människa.
Sedan att det finns dem som icke borde få barn (både djur å människor) är ju en helt annan sak 😉
Ja det är sant verkligen :).
Det är verkligen det finaste med livet! Alla tillfällen när levande varelser inte är själviska är underbara att uppleva. 🙂
Visst är det, något helt underbart fint 🙂