Idag fyller min blogg 14 år. Jag minns dagen som det var igår när jag övergick från att bara skriva om vardagliga saker till det som utvecklats till denna blogg. Jag hade skrivit om graviditeten innan, men inte lika som efteråt. Den där dagen 2004 förändrade verkligen mycket för mig. Jag åkte till Falu lasarett för att göra ett rutin ultraljud, det skulle bli mitt fjärde under 18 veckors tid.
Jag gick in i rummet och fick den kladdiga kalla gelen på magen. Blev undersökt och får höra att hon ser en misstänkt cysta vid hjärnan på fostret. Jag blev alldeles kall, min värld rasar runt mig. Det enda jag känner där och då är hur barnet i magen rör sig oroligt och sparkar mot mig, precis som om han som jag då inte visste var en pojke insåg att nu händer det något med mamma. Jag fick göra ytterligare ett ultraljud med en läkare som har en bättre apparat. Även där får jag samma besked, något är knas i min journal så läkaren börjar påstå att beräknat födelsedatum är den 26 november. Jag hävdar då att det är 26 september, då det har varit samma datum hela tiden, läkaren försöker påpeka november, jag hänvisar till september varpå läkaren räknar om och jag har rätt. En bagatell men det är som jag fokuserar på det i chocken jag befinner mig i.
Åker hem med vetskapen om att jag ska göra ett nytt ultraljud om fem dagar med en överläkare som just nu är på semester. Väl hemma så är jag den som bara gråter, min syster kommer till mig i ett dygn. Känner mitt barn röra sig på insidan och jag fortsätter att gråta, skriver ett kort inlägg i min blogg om vad som skett och övergår åter till att gråta. Lämnar nätet under resten av helgen, efter att jag gjort en sökning där cysta betyder cancer och diverse andra hemskheter.
Min mamma kommer till mig, hon och hennes man har firat sin ettåriga bröllopsdag i Tällberg. Jag känner mig trygg med mamma, vi äter tillsammans och hon följer mig till barnmorskan på måndagen som lyssnar på hjärtat på bebisen. Jag får höra hans hjärtljud för första gången och hon säger åt mig att det förmodligen inte är någon cysta alls. Jag försöker tänka så, men är samtidigt så rädd. Tittar på bebiskläder med mamma på stan och hon ser en babybok, den säger hon att hon ska köpa åt mig så fort vi varit på ultraljud igen.
Det blir tisdag och ultraljud med specialisten. Det slår mig att denna äldre herre till överläkare har så snälla ögon. Jag tycker om honom direkt när jag kliver in i rummet, han har med sig en AT-läkare och frågar om denne man får medverka, det får han för mig. Jag väljer att inte titta på skärmen men hör överläkaren gå igenom organ för organ, mamma viskar till mig att ”det ser bra ut, han ser lugn och glad ut”. Jag tittar dit och det gör han, läkaren säger ”DET finns ingen cysta här” jag kan säga att ditt barn till 99,9% är friskt, den har inget avvikande någonstans. Jag börjar inte gråta just då men inombords skriker jag av lycka, mitt barn är friskt.
Det har nu gått fjorton år sedan ultraljudet jag aldrig glömmer. Fjorton år sedan jag var 20 år och väntade mitt barn, den mest fantastiska människan jag någonsin mött. Varje dag tackar jag livet för att få vara just hans mamma. Om ni visste hur stark han gjort mig, mitt älskade barn. Han är styrkan i mitt liv, jag är så lycklig över att just jag fick bli mamma till honom.
Kan alla bara sluta skrämma upp gravida i onödan, den stressen är inte rolig och den är inte bra för bebisen. Tur att allt såg bra ut och att allt blev så bra. ♡
Ja verkligen :(. Känns också som människor alltid ska berätta skräckhistorier istället för att dela med sig av att det faktiskt kan gå bra också. Som i detta fallet 🙂
Usch, vilket hemskt besked att få. Det måste vara helt omöjligt att ta in som blivande mamma. Så skönt att det ändå gick bra och att det blev en så fin grabb till slut 🙂
Ja det är fruktansvärt kommer aldrig glömma orden och allt. Är verkligen glad över att de såg fel 🙂
❤️❤️❤️
<3
Åh, det där måste ha varit fruktansvärda dagar. Vilken tur att du fick träffa den där snälla läkaren som såg att allt var bra och att du sedan fick en frisk pojke. Vilken lycka det måste ha varit 🙂
Ja det var verkligen det, kändes som en evighet där och då. Det är jag verkligen tacksam över 🙂
Åh wow vilken historia! Så skönt att det inte var någon cysta! ??
Ja det var jätteskönt :). Ett minne jag aldrig glömmer, det grep verklige tag i mig <3.
Jag blir tagen när jag läser detta. Jag tänker bara att hemskt att få detta besked och sedan gå hem över helgen med denna vetskap eftersom de var på semester. Kan bara föreställa mig din oro och smärta. Skönt att det var falsklarm.
Ja det var hemskt verkligen, en sån skräckupplevelse. Som att hela världen rasade runt mig där och då. Jag kommer alltid förknippa Valborg men den dagen. <3
Så fint inlägg och vad kul att du haft din blogg så länge 🙂
Tack <3. Ja det är länge nu 🙂
men åhh alltså man går sönder inifrån då man tror något är fel med ens barn .
de sa att ebba satt utanför livmodern o ja lipade i tre dagar tills de sa nej men de måste sett fel det är inget fel på deta barn … alltså gud va hemskt det va så förstår din reaktion precis vännen fy va jobbigt
skönt allt va bra
Ja fy den känslan :(. Usch din upplevelse låter också hemsk :(. Det är sånt man aldrig glömmer, stor kram!
Att läsa detta gick nästan mina ögon att tåra sig. Vilken jobbig upplevelse. Vad kom de fram till att de sett från första början? Bara sett fel?
Åh <3. Det var hemskt just då, hela världen rasade runt mig. Nej bara att de första två sett fel :/.
vilken rörande händelse :*) snyft
<3
Mycket bra skrivet, så intressant att läsa 😀
<3
Usch, kan inte tänka mig något värre att höra än att det skulle vara något avvikande med ens barn och inte få veta säkert på flera dagar <3
Ja det var verkligen en hemsk upplevelse 🙁
Oj, vilken grej att gå igenom, underbart att allt gick bra! ❤
Ja det var hemskt då, kommer aldrig glömma händelsen :(. Det är jag så tacksam över 🙂
Usch vad läskigt! Fantastiskt att det gick som det gick <3
Ja det var en hemsk upplevelse där och då :). Är jätteglad över att det gick bra 🙂
Men fy vad jobbigt. Skönt att ultraljudet sedan visade att det var något. Kram! <3
Ja det är ett minne som alltid kommer finnas kvar hos mig. Det var verkligen jätteskönt då 🙂
Inte var något menade jag såklart.
Grattis till bloggen i efterskott! 😀
Sv: Tack för att du tog dig tiden att svara på mina frågor och att jag fick en chans att lära känna dig.
Tack 🙂
åh så underbart att läsa! och grattis till 14 år!!!
Vilket? Känns som en ganska tung historia, men menar du slutet?
Tack 🙂
Vad kul att du bloggat så länge:)
Ja det har blivit många år nu 🙂
Kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det måste ha varit att få ett sådant besked. Kan inte heller föreställa mig lättnaden när det visade sig att det inte var så. Fint att du sitter där med din fina son idag! <3
Nej, det var verkligen hemsk där och då 🙁