Då blev jag riktigt rädd…

Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag är tyvärr en människa som ofta rädslas och ängslas över saker. Jag har en rejäl dödsångest vilket gör att jag ofta blir jätterädd för saker. Jag minns dock när jag blev riktigt rädd för omvärlden första gången och det var den 11 september 2001. Det var som att det då för första gången gick upp för mig hur nära människans ondska ligger oss.

Det här medför att jag aldrig ser filmer som handlar om jordens undergång, eller vill tänka på saker som bidrar till sånt här. Jag är aktivt miljömedveten och försöker att undvika saker i livet som är skadliga. Jag har till exempel aldrig rökt, och dricker minimala mängder med alkohol för att jag blir så rädd för vad som kan hända.

Det här gäller William med, även om jag stålsätter mig för att han ska få göra saker trots att jag är livrädd inombords. Jag vill att han ska våga saker, så jag döljer min ångest när han ska bort på saker. För ångest hänger ihop med mina rädslor, och när det kommer till grymhet av diverse olika slag? Ja då är jag riktigt rädd.

Deltagare i utmaningen är:

Elisa
Fröken Rödlök
Becka Lindhe
Malin Moen
Hanna
Itsmadeby
Sandifighter
Ingrid
ExlusivaMoi
Carita
Kraka
Benita/Livsturisten
Mirre
Kamillas Kamera
Ariella
Sabina
Elavie
Lchftrollet
BP-computerart
Caroline
Corky Style
A room of my own

Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

41 thoughts on “Då blev jag riktigt rädd…

  • 14 mars, 2019 at 06:15
    Permalink

    Usch jag känner så igen mig. Dödsångest är något som ofta kommer på besök, tyvärr.
    Jag är inte lika rädd för terror och liknade dock, det känns på något konstig sätt avlägset.

    Reply
    • 14 mars, 2019 at 21:26
      Permalink

      Ja fy det är vidrigt med dödsångest :(. Jag tänker snarare att det kan hända överallt. Jag litar inte på människor :/

      Reply
  • 14 mars, 2019 at 07:17
    Permalink

    Jag blir också lite rädd för folks grymhet. Jag har så svårt att förstå hur endel kan vara så grymma och elaka. Vad bra att du försöker dölja fin ångerst för William
    Jennysvardag recently posted..Bygga hus mamma!

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 08:04
    Permalink

    Jag var själv för liten för att förstå vad som hände 9/11, men i efterhand så slår det ju verkligen till. Det är ju verkligen ren och skär rädsla det! Kram fina <3

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 10:31
    Permalink

    Världen efter 9/11 är verkligen hemskt 🙁 För mig är den gången jag varit mest rädd när jag var i Israel och flyglarmet gick för att en bomb tagit sig igenom Iron Dome och skulle slå ned i Tel Aviv när jag var där

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 13:27
    Permalink

    Tyvärr hade jag nästan tänkt skriva… så förstår jag Dig alltför väl.
    Däremot tror jag att min ängslan blev till mer panik efter det Elin föddes.
    Jag oroar mig när hon ska sova borta, åka bil med andra och så vidare… Du vet simhall/äventyrsbad det är ju ren skräck 😉

    Reply
    • 14 mars, 2019 at 21:25
      Permalink

      Förstår precis, känner igen det där när man är orolig 🙁

      Reply
  • 14 mars, 2019 at 13:52
    Permalink

    Jag är oxå väldigt rädd av mej inte alltid för min skull utan ofta att något ska hända barnen
    Dödsångest är det ändå ofta m hör ihop med våra döddsfall
    Du är det ok i gruppen Att ja skriver någon om min blogg inte går att länka men ja svarar ju alltid inne hos alla ? Så jobbigt när de ska länka tillbaka dumma FB typiskt för de höll på igår och
    Ha det fint idag kram
    Ullie recently posted..Livingroom 190313

    Reply
    • 14 mars, 2019 at 21:24
      Permalink

      Ja det är så läskigt, jag känner dödsångest för mig själv och alla omkring mig.

      Reply
  • 14 mars, 2019 at 15:06
    Permalink

    Många gånger jag funderar vart världen är på väg någonstans. Vad vinner man på att krascha plan in i skyskrapor tänkte jag vid 11 september.
    Snabela recently posted..Tjockare

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 16:25
    Permalink

    Inte rädd för så mycket men förstår dig så väl ♥️ Efter 11 september är man absolut mer medveten även om jag inte tror att något liknande händer igen
    Lexochlogan recently posted..LIFESTYLE NEWBORN PHOTOSHOOT

    Reply
    • 14 mars, 2019 at 21:23
      Permalink

      Inte?! Tänker på alla terrorattentat efter detta i London, Paris och sedan Stockholm? Jag tror bara det kommer bli värre, och när man minst anar det 🙁

      Reply
  • Pingback:Då blev jag riktigt rädd… | Debutsky's Blog – Inne i huvudet på en författare

  • 14 mars, 2019 at 20:05
    Permalink

    Den där rädslan för barnens väl och ve äter stundtals upp mig inifrån även om jag försöker att inte visa det för barnen. Men när väl en tanke av oro kring dom har slagit rot så kickar katastroftänket igång i en hiskelig fas. Jag minns att jag hade en period när jag vaknade och kudden var blöt av tårar hur ofta som helst, alltid var det mardrömmar som relaterade till att min äldsta son skulle råka ut för något otäckt. Så skönt när den perioden ebbade ut.
    Sara recently posted..Tack gode gud för Torsdagen!

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 20:47
    Permalink

    Usch ja, hur grymma människor kan vara skrämmer verkligen mig. Rädslan att det ska hända något på grund av andra människors grymhet är stor. Hemskt att vi har kommit dit att man känner sig rädd bara av att vara ute.
    Hannas krypin recently posted..Syns man inte så finns man inte

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 21:13
    Permalink

    Det är garanterat väldigt mänskligt att man vill skydda sina barn från allt farligt men samtidigt så är det en balansgång. Vi varken ska eller får begränsa dem men nog har man varit (och är) orolig många gånger. Det är en naturlig beskyddarinstinkt som vi har.
    Znogge recently posted..En summering av dagen…

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 21:19
    Permalink

    Usch VAD hemskt att alltid känna så, har själv haft en sådan ångest för mina nära och kära. Men försöker tänka en dag i taget det underlättar och inte försöka tänka på VAD som skall hända dom det påverkar enormt kram till dig?

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 22:28
    Permalink

    Minns också så tydligt den 11 september. Minns att jag precis som du verkligen fick upp ögonen för hur grym mänskligheten kan vara. Gick på gymnasiet och åkte till new York på klassresa 2003 jag hade sådan ångest hela resan. Ville bara bort därifrån.
    My wonderful loves recently posted..Föreställning

    Reply
    • 15 mars, 2019 at 10:21
      Permalink

      Låter precis som för mig :(. Kan förstå att känslan var så det året :(. Skulle varit lika här 🙁

      Reply
  • 14 mars, 2019 at 22:55
    Permalink

    Den dagen minns vi nog alla extra. Jag minns precis vad jag gjorde i den sekunden jag såg på tv:n som stod på vad som hänt. Jag satt i soffan och ammade vår lilla son som var född 1 aug och vår äldre son var ute och lekte på gården med sin farfar ensam för första gången. När de matade ut på nyheterna skrek jag rakt ut så vår lilla son som nyss somnat till i min famn vakande till och blev så rädd.
    Kamilla recently posted..Höjden av lathet – I know.

    Reply
  • 14 mars, 2019 at 23:13
    Permalink

    Jag delar lite av samma ångest och rädslor är själv rädd för jordens undergång fortfarande fast det var värre för och ja rädd för döden är jag fortfarande. Det är inte kul 🙂
    Amanda recently posted..Torsdagkväll

    Reply
    • 15 mars, 2019 at 10:03
      Permalink

      Jag känner så ofta, jag känner liksom rädsla över livet :/.

      Reply
  • 14 mars, 2019 at 23:26
    Permalink

    Attacken på World Trade Center minns jag lika klart och tydligt som den 28 februari 1986 när Palme mördades. Det som gör mig mest rädd är nog alla terrorattentat de senaste åren, för de är lika oförutsägbara som händelserna då.
    Å då du har barn är det naturligt att du oroar dig. Det är nog normalt. Då jag inte har några barn, slipper jag den oron som tur är.
    Idag är jag med igen.
    BP recently posted..Tråktorsdag och rädsla

    Reply
    • 15 mars, 2019 at 10:02
      Permalink

      Ja fy :(. Jag minns inte Palme själv, var två år då men hört hur många pratat om saken helt sjukt :(. Ja så är det nog man har den oron lite i ryggen då <3

      Reply
  • 15 mars, 2019 at 00:45
    Permalink

    Åh jag känner verkligen igen mig i det där! Hade som yngre generaliserad ångest vilket ju gjorde att jag var ängslig & oroade mig för allt. Det är bättre idag men kommer nog alltid vara ängslig av mig. Dock har jag nog en annan bild på terror än dig, jag tror ju inte på att de va terrositer som kraschade planen men jag är ändå livrädd för vad som händer med världen ?
    Yela recently posted..Skapa snygga bilder

    Reply
    • 15 mars, 2019 at 10:01
      Permalink

      Klart det var terrorister? När någon eller några människor systematiskt går ut för att döda så är det terrorism!

      Reply
  • 15 mars, 2019 at 09:47
    Permalink

    Människor kan vara fruktansvärt grymma ❤
    Din dödsångest låter dock superjobbigt, att gå och vara så rädd hela tiden för vad som kan hända. Min mamma var likadan, men till skillnad mot vad du gör för din son så blev jac väldigt hämmad i livet ?
    Jag tycker du är suverän bra som fightas med detta ❤

    Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: