Då blev jag riktigt rädd…

Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag är tyvärr en människa som ofta rädslas och ängslas över saker. Jag har en rejäl dödsångest vilket gör att jag ofta blir jätterädd för saker. Jag minns dock när jag blev riktigt rädd för omvärlden första gången och det var den 11 september 2001. Det var som att det då för första gången gick upp för mig hur nära människans ondska ligger oss.

Det här medför att jag aldrig ser filmer som handlar om jordens undergång, eller vill tänka på saker som bidrar till sånt här. Jag är aktivt miljömedveten och försöker att undvika saker i livet som är skadliga. Jag har till exempel aldrig rökt, och dricker minimala mängder med alkohol för att jag blir så rädd för vad som kan hända.

Det här gäller William med, även om jag stålsätter mig för att han ska få göra saker trots att jag är livrädd inombords. Jag vill att han ska våga saker, så jag döljer min ångest när han ska bort på saker. För ångest hänger ihop med mina rädslor, och när det kommer till grymhet av diverse olika slag? Ja då är jag riktigt rädd.

Deltagare i utmaningen är:

Elisa
Fröken Rödlök
Becka Lindhe
Malin Moen
Hanna
Itsmadeby
Sandifighter
Ingrid
ExlusivaMoi
Carita
Kraka
Benita/Livsturisten
Mirre
Kamillas Kamera
Ariella
Sabina
Elavie
Lchftrollet
BP-computerart
Caroline
Corky Style
A room of my own

Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig.

Orsakullan
Follow
✰ Fina du som tänkt kommentera, läs detta innan.✰

↳ Jag lämnar alltid respons på dina kommentarer här.
↳ Lämnar du din bloggadress, så vänta dig alltid ett besök från mig.
↳ Jag raderar kommentarer som innehåller svar på kommentarer från Din blogg. Även kommentarer med hot, hån, grova ord och kränkande ton raderas.
↳ Jag tar gärna emot feedback/kritik som framförs på ett konstruktivt sätt.
↳ Jag blir alltid glad av fina och vänliga kommentarer. Så kärlek till dig som lämnar kärlek här.
↳ Här kan du läsa om hur jag behandlar dina uppgifter: Integritetspolicy

41 thoughts on “Då blev jag riktigt rädd…

  1. Människor kan vara fruktansvärt grymma ❤
    Din dödsångest låter dock superjobbigt, att gå och vara så rädd hela tiden för vad som kan hända. Min mamma var likadan, men till skillnad mot vad du gör för din son så blev jac väldigt hämmad i livet 😒
    Jag tycker du är suverän bra som fightas med detta ❤

  2. Åh jag känner verkligen igen mig i det där! Hade som yngre generaliserad ångest vilket ju gjorde att jag var ängslig & oroade mig för allt. Det är bättre idag men kommer nog alltid vara ängslig av mig. Dock har jag nog en annan bild på terror än dig, jag tror ju inte på att de va terrositer som kraschade planen men jag är ändå livrädd för vad som händer med världen 😣
    Yela recently posted..Skapa snygga bilder

  3. Attacken på World Trade Center minns jag lika klart och tydligt som den 28 februari 1986 när Palme mördades. Det som gör mig mest rädd är nog alla terrorattentat de senaste åren, för de är lika oförutsägbara som händelserna då.
    Å då du har barn är det naturligt att du oroar dig. Det är nog normalt. Då jag inte har några barn, slipper jag den oron som tur är.
    Idag är jag med igen.
    BP recently posted..Tråktorsdag och rädsla

    1. Ja fy :(. Jag minns inte Palme själv, var två år då men hört hur många pratat om saken helt sjukt :(. Ja så är det nog man har den oron lite i ryggen då <3

  4. Jag delar lite av samma ångest och rädslor är själv rädd för jordens undergång fortfarande fast det var värre för och ja rädd för döden är jag fortfarande. Det är inte kul 🙂
    Amanda recently posted..Torsdagkväll

  5. Den dagen minns vi nog alla extra. Jag minns precis vad jag gjorde i den sekunden jag såg på tv:n som stod på vad som hänt. Jag satt i soffan och ammade vår lilla son som var född 1 aug och vår äldre son var ute och lekte på gården med sin farfar ensam för första gången. När de matade ut på nyheterna skrek jag rakt ut så vår lilla son som nyss somnat till i min famn vakande till och blev så rädd.
    Kamilla recently posted..Höjden av lathet – I know.

  6. Minns också så tydligt den 11 september. Minns att jag precis som du verkligen fick upp ögonen för hur grym mänskligheten kan vara. Gick på gymnasiet och åkte till new York på klassresa 2003 jag hade sådan ångest hela resan. Ville bara bort därifrån.
    My wonderful loves recently posted..Föreställning

  7. Usch VAD hemskt att alltid känna så, har själv haft en sådan ångest för mina nära och kära. Men försöker tänka en dag i taget det underlättar och inte försöka tänka på VAD som skall hända dom det påverkar enormt kram till dig💕

  8. Det är garanterat väldigt mänskligt att man vill skydda sina barn från allt farligt men samtidigt så är det en balansgång. Vi varken ska eller får begränsa dem men nog har man varit (och är) orolig många gånger. Det är en naturlig beskyddarinstinkt som vi har.
    Znogge recently posted..En summering av dagen…

  9. Den där rädslan för barnens väl och ve äter stundtals upp mig inifrån även om jag försöker att inte visa det för barnen. Men när väl en tanke av oro kring dom har slagit rot så kickar katastroftänket igång i en hiskelig fas. Jag minns att jag hade en period när jag vaknade och kudden var blöt av tårar hur ofta som helst, alltid var det mardrömmar som relaterade till att min äldsta son skulle råka ut för något otäckt. Så skönt när den perioden ebbade ut.
    Sara recently posted..Tack gode gud för Torsdagen!

    1. Inte?! Tänker på alla terrorattentat efter detta i London, Paris och sedan Stockholm? Jag tror bara det kommer bli värre, och när man minst anar det 🙁

  10. Många gånger jag funderar vart världen är på väg någonstans. Vad vinner man på att krascha plan in i skyskrapor tänkte jag vid 11 september.
    Snabela recently posted..Tjockare

  11. Jag är oxå väldigt rädd av mej inte alltid för min skull utan ofta att något ska hända barnen
    Dödsångest är det ändå ofta m hör ihop med våra döddsfall
    Du är det ok i gruppen Att ja skriver någon om min blogg inte går att länka men ja svarar ju alltid inne hos alla ? Så jobbigt när de ska länka tillbaka dumma FB typiskt för de höll på igår och
    Ha det fint idag kram
    Ullie recently posted..Livingroom 190313

  12. Tyvärr hade jag nästan tänkt skriva… så förstår jag Dig alltför väl.
    Däremot tror jag att min ängslan blev till mer panik efter det Elin föddes.
    Jag oroar mig när hon ska sova borta, åka bil med andra och så vidare… Du vet simhall/äventyrsbad det är ju ren skräck 😉

  13. Världen efter 9/11 är verkligen hemskt 🙁 För mig är den gången jag varit mest rädd när jag var i Israel och flyglarmet gick för att en bomb tagit sig igenom Iron Dome och skulle slå ned i Tel Aviv när jag var där

  14. Jag var själv för liten för att förstå vad som hände 9/11, men i efterhand så slår det ju verkligen till. Det är ju verkligen ren och skär rädsla det! Kram fina <3

  15. Usch jag känner så igen mig. Dödsångest är något som ofta kommer på besök, tyvärr.
    Jag är inte lika rädd för terror och liknade dock, det känns på något konstig sätt avlägset.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: