I veckan hämtade jag upp en tallrik jag köpt på Tradera. En grå Mateus och den är verkligen jättefin. Jag gillar detta med att handla secondhand, tänker att någon annans trötthet kan bidra till min glädje. Ni vet ju redan mitt intresse för porslin, läser man här får man helt enkelt vänja sig vi att nya koppar, tallrikar och annat visas upp med glädje.
Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag kan uppleva söndagar som otroligt ångestladdade, det är alltid så mycket man ska göra när det är söndag och måendet känns lite neråt. Någonstans är den härliga helgen slut och man vet att man ska börja om på ny kula igen sen för det är måndag dagen efter. Samtligt kan söndagar också känna som den där sista dagen för andrum. Det är verkligen dubbla känslor.
Så idag har det gått två år sedan du tog ditt sista andetag, två år sedan cancern tog dig efter några ynka månader i den hemska sjukdomen. Jag förstår inte att det är två år sedan du tog ditt sista andetag, två år sedan jag och Mattias satt där i bilen och jag körde mot Mora lasarett för att vi skulle säga adjö. Vi hann inte fram och jag tror att det var meningen så. När vi mötte Melissa där på parkeringen så var det som att jag visste att det redan var försent, i hissen upp och sedan där när vi knackade på dörren och alla dina barn var samlade. När jag såg dig ligga där i sängen, och när jag kramade om mamma. När vi tre syskon av fyra stod där och höll om mamma och grät, för vår mormor var borta. Ditt skal låg där i sängen, och jag pussade din panna sa att jag älskade dig och att vi ses igen.
När vi sa adjö där, och sedan åkte till Orsa och mamma tillsammans. Grät där allihop, av saknad till dig. När jag och Mattias tog bilen på kvällen tillbaka mot Orsa så var solen på väg att gå ner, det var den första kalla dagen den hösten och på radion pratar en man som heter Ingmar precis som din bror. Så när vi svänger ut från Orsa säger han: Jag har skrivit en jazz till min fru Barbro, som heter Barbros Jazz. Ditt namn precis där och då, till solnedgången och skymningen. Jag och Mattias tittade på varandra och jag sa det vi tänkte: Nu säger du hej då!
Man säger att tiden gör sorgen lättare, men det där är en myt. Sorgen finns alltid där, man lär sig acceptera den och leva med den. Men aldrig någonsin att den lättar. Fortfarande kan jag tänka att jag ska ringa dig, eller får för mig att berätta saker för dig. Fortfarande kan jag tänka på dig och känna hur du nuddar min hand. Du finns här, även om jag inte ser dig. Du är så saknad älskade mormor, du som var min andra mamma. Jag tänder lite ljus under din tavla idag, tavlan din pappa målade på dig som ung. Jag dricker kaffe ur Rörstrands Ostindia som du tyckte så mycket om och jag tänker på dig, saknar dig! Två år utan dig, två år av sorg och saknad. Två år som jag fortsätter att älska dig, berättar om dig, skrattar kring allt fint du låtit mig uppleva med dig!
Jag samlar på lite saker från Pandaförsäljningen och Jultidningsförlaget. Detta medför att jag varje år köper när jag kommer över. I år fick det bli en årstomte från Pandaförsäljningen, lite lock i gummi, lyktan jag har från alla år den funnits, bivaxduk och kaffefilter. Från Jultidningsförlaget handlade jag Bland tomtar och troll, samt Köksalmanackan. Jag fick även en Glossybox eftersom det var jag eller ja William som sålde. Från Pandaförsäljningen tog vi en Google nest mini. William sålde som liten och eftersom jag vill fortsätta samla på vissa saker så får han fortsätta sälja. Det är helt enkelt enklast så för oss båda, jag vill inte riskera att förlora de jag samlar på!
Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag saknar såklart min älskade mormor. Något så extremt mycket!
För cirka två månader sedan sökte jag återigen hjälp för mina ätstörningar. Jag kontaktade Dala ABC och gjorde en egen vårdbegäran, förra torsdagen fick jag tid och kom dit. Fick träffa en av deras psykologer. Jag har aldrig träffat personen innan, och märkligt nog föll verkligen allt ur mig. Mina sjuka tankar kring mat, min känsla av misslyckande för att jag var tillbaka igen och någonstans allt det där jag inte direkt pratar öppet om.
Det var förbannat jobbigt, jag fick komma dit igår idag och då tog vi vikten. Jag skulle inte kolla men kollade ändå, sjuk som jag är kändes det trots detta bra för jag hade inte gått upp något… Mitt huvud och jag, som jag sa till psykologen vill jag bli frisk. På måndag eller tisdag får jag veta om det ens är möjligt för mig med behandling igen, jag känner mig så rädd för att de ska anse att det inget kan göra. Att jag blir hänvisad någon annanstans för jag känner ju att detta är mitt problem, mina ätstörningar. När jag sökte dit för två år sedan var jag deprimerad, mormor hade precis dött. Nu är jag inte deprimerad, men däremot villig att ta tag i detta och jobba för att hitta regelbundenhet och friskheten. Jag vill kunna äta utan skam, känna hunger och framförallt törst. Vill kunna känna mig mätt? Ja allt det där normala människor gör.
Jag skriver mest för min egen del just nu, måste få ur mig detta. Måste verkligen tänka på att det kanske blir stöd, jag hoppas det. Jag vill det, vill bli frisk och få ett normalt liv. Må bra och slippa må som jag gör, ett liv utan ätstörda tankar. Ett liv jag aldrig levt men ett liv jag vill leva.
Inlägget är i reklam för Fyndiq.se.
Trots att många försöker förneka att vi närmar oss mörka november, får vi nog ändå ta och inse att den närmar sig med stormsteg. November betyder mörker i mängder, och finhösten förvandlas drastiskt till fulhöst. Jag brukar dock ha en sak jag ser framemot i november sedan några år tillbaka och det är Black Friday, det är den dagen jag brukar se till att handla årets julklappar på. Jag vet att det är delade meningar kring den dagen, men för mig så känns det någonstans ändå som att jag kan spara några slantar samt slippa julklappsstressen sen i december. I år känns dessutom Black Friday 2020 extra viktigt eftersom det är Covid19 och jag är absolut inte intresserad av att hänga i stan för att handla. Samtidigt som jag vill ha kvar centrum handeln så skärmas jag alldeles för mycket av den ökade smittan som nu går, och det kommer medföra fler webbköp för egen del.
Någonstans är jag nog också sådan att jag tycker det är roligt att spara pengar, och redan nu har jag tänkt ut en perfekt sak jag ska handla under Black Friday, vad kan jag ju inte skriva som du säkert förstå, det finns människor som läser här. Men roligt är det och jag tror det kommer bli uppskattat. En sida som har mycket roligt att handla är Fyndiq. Jag gillar Fyndiq då jag handlat mycket därifrån tidigare, leverans tiderna är verkligen super och utöver det så får jag medge att jag hittar fynd där som jag inte hittar på andra platser. Jag har handlat allt från sminkborstar till tillbehör till min smartphone. Så det är en given plats för mig att besöka när det blir Black Friday, för vill jag fynda så känns det ju självklart att välja den bästa fyndplatsen för detta.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
Vad är det närmsta du kommer ren magi?
Fint väder just nu? Fatta att solen lyser idag, det känns som en evighet sen.
Vad är det största misstaget du gjort i köket?
Att ställa mig där överhuvudtaget, det är aldrig bra kombination. Tur att William är bättre på sådant.
Om du skulle få ett ärligt svar på en valfri fråga, vilken fråga skulle du ställa?
Vad hände med Estonia egentligen?
Om du skulle begrava en skatt, var skulle du gömma den?
På ett hemligt ställe, så skulle jag gå dit då och då och ta lite så jag får extra pengar…
Vad skulle dina nära och kära tro att du gjort om du skulle bli anhållen av polisen?
Ingen aning, alltså jag tror inte ens det skulle vara möjligt. Jag följer lagen väldigt på punkt och pricka.
Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Stressar mig eftersom jag har ätstörning, jag har alltid det där i huvudet och det triggar som bara sjutton. Jag önskar att det inte var så, men tyvärr har ätstörningen ett bo i mitt huvud och triggas av just kost och hälsa.
Ja vad säger man? Är det inte det ena så är det de andra. Migränen slog till som ett brev på posten i tisdags. Låg som en klubbad säl och kräktes hela förmiddagen. Första snön föll i Falun och mitt huvud dunkade i takt med snöfallet kan man säga. Jag har migrän då och då, nu när jag inte kunnat gå på massage sedan i februari är det så klart värre än värst. Min massör har dock börjat erbjuda massage igen så jag bokade en tid och idag två dagar efter migränen så fick hon ett rejält jobb att utföra. Jag var stenhård, en punkt vid axlarna var stor som en citron sa hon. Ja du hör själv, det är inte direkt små knotor jag har på min rygg. Det gjorde härligt ont och nu ska det väl vara bra ett tag.
Imorgon börjar helgen, det känns riktigt skönt. Jag gick visserligen hem idag för helg men det vankas ändå riktig helg. Jag ska lämna in bilen på service och sedan ska jag fixa mina fransar. Vad mer fredagen bjuder på vet jag inte ännu.