Nyss kommit hem har avklarat två dagar på jobbet. Är helt slut får jag medge, känns i huvudet och kommer alldeles strax somna. Det har kanske inte varit som jag tänkt mig. Kanske blir det bättre? Jag hoppas det, jag lär väl inte känna precis så här speciellt länge?

Jag har i alla fall hunnit med lite arbetsuppgifter och det känns bra. Lite som att jag åtminstone fått känna att saker går framåt.

Men ätstörningsrösten är på mig hela tiden just nu, och min presenterare jävlas som bara den. Jag har svårt att säga nej, och när jag försöker känner jag mig överkörd. Då kickar presteraren in och vips står jag där helt slutkörd. Det är svårare än man kan tro att stå upp för sig själv, när ingen lyssnar.