Jag har mått bättre i min ätstörning ett tag, men nu mår jag skit kring den igen. Julen har ju så mycket fokus på mat. Folk som tjatar om vad de äter och inte äter. Massa godis, och det ska jämföras. Jag orkar inte det där, det triggar mig och eftersom jag sedan oktober mer eller mindre slutat äta annat en middag igen blir allt så extra jobbigt.
Mitt sista besök på Dala ABC blev jag så förbannad på att jag slutade själv. Först glömde de bort mig hela sommaren, så jag fick höra av mig och fråga om jag blivit utskriven? Sedan så när jag väl kom dit så vägde jag mig, och såg vad jag vägde och då var djävulen där direkt. Jag har ingen våg men varje tillfälle jag ser en, så önskar jag inget hellre än att kliva upp på. Jag har till och med planer kring att besöka folk bara för att få stå på vågen.
Så där är det sedan, på jobbet vill jag inte äta i lunchrummet där det är massa folk. Vilket bidragit till att jag börjat skippa maten och dricker kaffe istället. På min rast lägger jag mig och sover och idag var det ett RENT helvete eftersom vi bjöds på jullunch och sedan fika på eftermiddagen.
Det var bara stresspåslag hela förbannade dagen. Först för att jag tog julmat (ångest deluxe) sedan där mellan 15-16 var det fika. Det hoppade jag helt över, men så var det lottutdragning och quiz. Quizet var kul med varje paus ropade lottnummer ut, och varje gång hade jag sådan ångest att jag bara ville dö! En kollega sa att hon kunde hämta mitt. Det lättare lite, men jag såg den där förbannade tvåan med en klump i magen och ville bara hem.
Sedan fikat, paniken och allt runt där. Och så här är man alltid när man ska vara friskförklarad… Man är alltså frisk när man väljer bort allt socialt för att man äcklas så av sin kropp och tanken på att äta tillsammans med andra? Det är att vara frisk alltså.
Jag känner mig ledsen i det här, ensam och ledsen. Jag avskyr att vara ätstörd, men ätstörningen är glad den isolerar mig bit för bit igen. Vi blir det där radarparet jag och min Gollum…
Det där gjorde ont att läsa. Jag kan inte ens föreställa mig hur en ätstörning känns, så jag kan inte förstår den heller. Låtsas inte heller att jag gör det.
Men en fråga har jag, om jag får. Igår la du upp ett inlägg om skumtomtar.Då verkade du inte haft minsta problemet att blogga om det. Även skumtomtar är ju föda – på ett eller annat sätt. Men idag där mat återigen ”diskuterades” hade du svårigheter med ätstörningen igen. Det är nåt jag inte riktigt förstår.
Högtider är sjukt fokuserade på mat, inte bara julen. Låt dig inte svepas med där. Jag har slutat med PK-mat till jul. Enda maten jag ”måste” ha på ett julbord är lutfisk. Å den vill ingen annan äta;-)
Jag kan ju tycka saker är gott, men det är ju själva grejen runtomkring. Mat är ångestladdat, så svårt att förklara. Jag behöver ju mat för att överleva, men min hjärna vill inte att jag ska äta och då triggas det. Lever liksom i ett helvete där jag önskar att jag kunde sitta ner som alla andra äta maten, ha roligt och njuta. Istället är det panik, skräck och rädsla 😥.
Uff så trist at du ikke klarer å kose deg og nyte jula. Det er ikke bare å gjøre sånn og sånn isteden. Man må ta det ett og et lite steg om gangen. Om et par uker er jula over og du kan nyte våren som kommer.
<3
Svar: Suck med bpz3, adressen som WP har uppfunnit en gång i tiden, då WP uppenbarligen inte gillade min bloggadress. Försöker ändra hos dig här och nu, sedan får vi se hur länge min riktiga adress får vara ifred.
Så märkligt att det blir så där :/
Vill skicka kärlek och respekt. Hoppas så att du får må bättre snart <3
<3