Förkylning, dödsångest & ätstörningar.

Det skrivna ordens makt, det är hit jag flytt när jag behövt få ur mig det som dränker mig på insidan. Det där förbjudna med att drunkna inombords, det där inga människor som aldrig upplevt ångest kan förstå. Mitt inre känsloliv, det där som inte riktigt kan hålla ihop. Det där som jag så många gånger skrivit om som det som gör mig svag och bräcklig. Ångesten, den som slår sönder mig från insidan och kväver mig och varje del av min kropp. Jag har så många gånger skrivit det, det finns inget starkt i mig bara massor med svaghet. Där är jag nu, som bräckligast och skörast.

Igår fick jag ont i halsen, idag har jag hosta. Normalt skulle jag gått till jobbet men alla vet vad som gäller nu. Vi ska vara hemma för den där sjukdomen på C som för två veckor sedan kändes så avlägsen nu är så galet nära. Människor bunkrar, vissa yrken ska se till att arbeta hemifrån. Andra yrken utsätter sig själv för smittan och mitt i det här finns människor som mig. Såna som är bräckliga och svaga, såna som inte nog med att man råkat bli förkyld också har dödsångest och helst av allt skulle vilja vakna upp ur en mardröm som är verklig.

Jag avundas alla som känner det där lugnet jag saknar. Jag avundas de människor som känner sig så lättsamma och helt utan oro. Jag avundas alla som inte lider av ångest i denna stund. Självklart reagerar min kropp som varje gång den utsätts för ångest, jag slutar systematiskt att äta. Eller jag känner ingen hunger. Jag tvingar i mig mat för att kroppen måste äta. Min kropp har behandlat personliga kriser förut, men aldrig en sådan kris som denna med en sjukdom som går genom världen.

Jag har förbjudit mig själv att se katastroffilmer och serier igenom livet eftersom det är just sådant som triggat mig. Nu sker katastrof på nära håll, och det triggar mig rejält. Självklart ska jag göra min plikt så som alla andra, så fort min förkylning är färdig ska jag jobba igen. Men min insida den säger så mycket annat, den liksom är livrädd. 2020 var året jag försökte tänka positivt inför, det var året när William slutar nian och jag skulle bli färdig specialpedagog. Det var året när jag skulle försöka se framåt igen, och släppa ångesten. Men den vinner alltid över mig ändå, ångesten. Stundtals funderar jag över hur det kommer sig? Hur kan ångesten alltid vinna? När kommer det där lugnet infinna sig hos mig också? Jag vill känna lugnet inombords och slippa oron.

Om ett år ser vi tillbaka på den här saken, hur tänker vi då? Hur blev allt? Ingen förutom framtiden vet. Jag tänker på framtiden, ge mig lugn framtiden för jag behöver det. Lugnet så jag kan andas, och inte ha panik.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

70 thoughts on “Förkylning, dödsångest & ätstörningar.

  • 16 mars, 2020 at 19:12
    Permalink

    Jag förstår precis hur du känner och jag kan tyvärr känna igen mig i det…

    Kram och krya på <3

    Reply
  • 16 mars, 2020 at 19:25
    Permalink

    Nu gäller det verkligen att hålla sig hemma vid minsta symtom. Dock så har jag vart hemma och vabbar sen i torsdags. Som du skriver att vissa för jobba hemifrån och några måste jobba och utsätta sig för smitta. Jag tycker verkligen att skolor och förskolor ska stängas. Vilken otur du har med feber och halsont, jag kan förstå din ångest. Jag känner att min ångest också är på väg att komma som folk bunkrar upp och nu finns inte allt i affären. Nu önskar jag att du kryar på dig fort styrkekramar 💕

    Reply
    • 16 mars, 2020 at 20:08
      Permalink

      Ja det hoppas jag att det blir så, eller i alla fall att man får jobba med barnen och sedan bara gå hem och inget annat går att lösa. Att hänga kvar på diverse möten tror jag inte på. Samt att i förskolan kanske ha barnen ute när föräldrar hämtar och lämnar för att undvika fler vuxna än nödvändigt inne. Samma i skolan med, att föräldrarna får lämna barnen utanför.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 19:26
    Permalink

    Ja ussh
    Jag var inte alls nervös eller orolig i början men det har smugit sig på mer och mer.
    Börjat få tillbaka min ångest som hade blivit bättre.
    Idag vart det ännu värre när pappa ringer o man hör att det är nått.
    Så många sjuka på hans jobb och idag hade hans närmaste kollega insjuknat o dom jobbade hela dagen igår.
    Han var nog nervös att han kommer få det nu.
    Förstår han.
    Här märker vi inte så mycket mer än vad nyheterna säger men när det kommer hit kommer jag nog få panik .
    Då Robban är lungsjuk så kan ha dö av detta😔
    http://www.tiobarnsmamman.se

    Reply
    • 16 mars, 2020 at 20:05
      Permalink

      Inte jag heller, tänkte bara att sånt här har varit så många gånger förut. Men nu gud jag är i ett helt annat läge nu är man rädd. Åh fy så hemskt med din pappa :(. De är ju verkligen där det är som värst också, visst bor han i Sthlm? Jag förstår att du känner den paniken i och med Robban också. Hur är det med din mamma? Mår hon bra? Vill du prata så kan vi skriva på Facebook <3.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 19:40
    Permalink

    Åh fina du! Jag längtar också efter det där lugnet, att vakna upp och detta är över! Jag ligger också hemma med en förkylning och har legat här sedan i torsdags.. Jag vet att vi kommer ta oss igenom det här men ibland kommer tårarna och rädslan.. mest för att jag har en mormor som är 92 och en farmor som är 75.. Men dom är inte rädda, så egentligen varför är jag det? Krya kramar!

    Reply
    • 16 mars, 2020 at 20:03
      Permalink

      Jag undrar om det är att man själv är rädd för att man tänker på alla runt sig? Att det är det man är rädd för, att förlora de man älskar. Jag hoppas detta vänder snart, att det inte blir som alla domedagsprofeter håller på och skriver på nätet. När man scrollar förbi och läser hur folk framhäver diverse konspirationsteorier och man blir livrädd :(.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 19:51
    Permalink

    Jag är också en sådan som lätt oroar mig för framtiden. Men det går ju inte att göra något åt. Finns mycket oro i samhället just nu, men jag försöker fokusera på mitt liv, mina nära och kära och det som gör mig att må bra. Läser inte så mycket som skrivs i media. Upplever att jag mår bättre då.

    Reply
    • 16 mars, 2020 at 20:02
      Permalink

      Ja man gör ju det, försöker också undvika media. Det blir bara värre av att läsa där.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 19:58
    Permalink

    Vad jobbig du känner sån panik och ångest. Kanske ska försöka skriva ner allt i en dagbok? Jag vet inte riktigt. Men jag hoppas detta lägger sig snart så alla kan leva på som vanligt igen. Det är hemskt att se hur allt står still på något vis.

    Reply
    • 16 mars, 2020 at 20:01
      Permalink

      Det här är min dagbok, så det var precis det jag behövde skriva här bara få ur mig. Precis det där jag känner för att kunna få andrum utan att liksom känna att jag drunknar inombords :). Jag hoppas också det, av hela mitt hjärta hoppas jag det.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 19:58
    Permalink

    Innan min sambo träffade mig så trodde han inte att ångest var på riktigt. Och innan vi bröt upp och bodde i olika lägenheter i ett halvår tog han det inte på allvar. Men nu har han sett ångest på nära håll, och trots att han aldrig tror att något kan gå åt helvete, och trots att han även nu är lugn som en filbunke så har han en förståelse för mig när jag inte är det. Men jag önskar ofta att jag var som honom. Och bara trodde gott om allt utan att övertänka, stressa upp sig och gråta.

    Men du ska veta att du inte är ensam. För vad det nu är värt. Stor kram 🖤

    Reply
    • 16 mars, 2020 at 20:00
      Permalink

      Åh så fina ord du skriver <3 . Det är någonstans precis det man behöver höra när man befinner sig i ångestens händer. Att man inte är ensam, att det finns fler som känner samma sak och att fler förstår vad man går igenom.
      Det där med att gripas av den där paniken som man får, det är så vidrigt. Stor kram fina du <3.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 20:26
    Permalink

    Var nu hemma och vila i det. Läs en bra bok, vila i soffan. Det hjälper kanske inte mycket, men du är inte ensam! Kram!

    Reply
    • 16 mars, 2020 at 21:05
      Permalink

      Tack, ska absolut vila upp mig. Tror att det är viktigt att låta förkylningen få vila nu också. Det är nog extra viktigt att som förkyld lärare stanna hemma. Man lär visa eleverna och föräldrarna att detta är allvar.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 20:29
    Permalink

    Just nu oroar ja mig också spec med Corona då ja ligger i riskzonen 🙁 kram på dig ❤️
    Tess recently posted..SOLSKEN PÅ MIG

    Reply
  • 16 mars, 2020 at 20:41
    Permalink

    Har så lätt till katastrof tankar så är verkligen så rädd och orolig för detta virus. Men vi måste försöka tänka positivt nu! Krya på dig ❤

    Reply
  • 16 mars, 2020 at 20:50
    Permalink

    Jag förstår att dessa känslor finns och härbärgeras hos många människor. Samtidigt förstår jag inte den sortens rädslor. Kanske är det därför jag valde sjukvård med akutsjukvård i mitt yrkesliv. Min personligheter kan hålla de känslorna ifrån mig. Jag tycker att detta ohanterliga tillstånd är spännande och intressant. Jag tycker set är intressant att höra och se hur människan uppför sig och hanterar situationen.
    Hoppas att du inte missförstå mig och tar illa upp.
    Förstår att rädsla kan vara förlamande

    Reply
    • 16 mars, 2020 at 21:02
      Permalink

      Sedan är det ju olika beroende på vilken person man är tänker jag. Jag har redan skört psyke, har varit med om många saker i livet jag inte delar med mig av här som ett exempel. Det medför att jag
      kraschar direkt numera när något händer som jag inte klarar av som detta, det blir för jobbigt. Mina resurser orkar liksom inte med, svårt att förklara. Tar inte illa upp, kan förstå att man rent
      medicinskt tycker sådant är intressant.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 21:21
    Permalink

    Gör ont i hjärtat att läsa om ditt mående. Inte nog med ångest överlag utan nu också katastroftankar som blir värre på grund av rädsla för viruset och annat som läggs på dina axlar. Jag hoppas att ångesten lugnar sig något så att du får lite vila <3
    Krya på dig fina du!!

    Reply
  • 16 mars, 2020 at 21:44
    Permalink

    Jag tror att vi kommer tänka att tänk att vi fick sådan panik och så blev det inte värre. Det är klart vi ska vara försiktiga, men just nu känns det som om allt bara blev hysteriskt Ibland känns det som om myndigheterna döljer något, men det sunda förnuftet säger att allt är överdrivet.

    Reply
  • 16 mars, 2020 at 23:07
    Permalink

    Du är nog väldigt långt ifrån ensam om dina tankar och känslor i dessa tider. Personligen vill jag verkligen absolut inte komma i kontakt med smittan, för mitt immunförsvar är inte på topp kan jag säga. Men jag önskar att jag kunde ge dig av mitt lugn. För mitt i allt kaosartat elände och all skrämmande rapportering känner jag en slags inre frid att allt kommer att lösa sig – på ett eller annat sätt. Tyvärr är det så att media eldar på för fullt när något händer, och många människor känner sig viktiga och betydelsefulla när dom kan bidra till att piska upp domedagsstämningar. Lyckligtvis ser jag igenom detta lika lätt som en varm kniv skivar ett smörpaket.
    Hursomhelst är år 2020 fortfarande året då din son slutar nian och du själv blir specialpedagog. Även om det känns nattsvart just nu kommer du att se framåt igen❤
    Lillan Kind recently posted..Att hjälpa eller stjälpa varandra i Coronatider

    Reply
    • 17 mars, 2020 at 20:42
      Permalink

      Så är de ju, de lever ju på att skrämma upp oss och ge oss rädsla. Det är så de liksom får sin energi tyvärr :(.

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 23:26
    Permalink

    Om du hade skrivit det här inlägget för ett år sedan hade jag svarat “har aldrig riktigt känt ängsla eller panik, så jag kan inte ens föreställa mig hur det känns”.
    Men nu är det idag du lägger upp din “dagbok”, så mitt svar blir ett annat.
    Jag känner just nu att jag helt ofrivilligt har blivit skådespelare i värsta skräckfilmen. Å det på nolltid, på bara några dagar. Det är surrealistiskt och känns totalt främmande. Är jag rädd? Jo, det är jag. Är ju också i riskzonen p g a åldern, men när man rekommenderas att sitta i “husarrest”, precis som du, inte ens få prata med grannen på gården, inte få handla mat eller annat, då känns det som om jag hamnat i en krigssituation.
    Nu har länder som Italien, Spanien och Frankrike det ju mycket värre än Sverige, men jag är ju rädd att det blir värre här med.
    Det värsta är nog att man som individ inte kan göra ett endaste dugg, bara härda ut och hoppas på det bästa.
    Många styrkekramar till dig.

    Reply
    • 17 mars, 2020 at 20:44
      Permalink

      Ja fy precis så där tänker jag med. Jag tänker på er också som är äldre och verkligen fått den uppmaningen håll er hemma, det är inte alls så enkelt kan jag tänka mig. Hörde något fint idag på radion dock, om en man med barn som ringt på en tants dörr och frågat om hon ville ha något handlat. De var grannar men aldrig pratat tidigare, det är så man blir varm inombords av sådant här. Det finns fina saker i världen, saker vi så lätt glömmer men det kommer fram när krisen är nära. Mina grannar har ordnat liknade, det är värmande. 🙂

      Reply
  • 16 mars, 2020 at 23:45
    Permalink

    2019 för mig va ett riktigt piss år ” förlåt för ordvalet” men den panik och ångest och oro jag hade då, var hemsk. Fick jobba som tusan med mig själv, bara för att lyckas kunna sova om man säger så. Och lärt mig en del taktiker för att minska oro ångest försöker, och dom har verkligen kommit bra till hans i det som händer nu. Känner mig stundvis nu lugnare än många andra bara pga liksom jag hade redan problem med detta i kaos nivå innan, så jag har kanske lite mer verktyg. Jag försöker att ett bara var i nuet, inte tänka så mycket framåt. Ta allt dag för dag liksom, det hjälper mycket och rikta ditt fokus rätt, se till att göra saker som gör dig glad nu, och undvik att läsa så mycket i media. Så försöker jag göra ❤
    jessica recently posted..dag 16 – En gammal sak jag har i hemmet är..

    Reply
    • 17 mars, 2020 at 20:41
      Permalink

      Jag förstår det, jag försöker finna lugnet men det är skitjobbigt också. Speciellt när man redan är i det skedet jag är i rädslan liksom. Jag förstår att det måste varit skönt för dig att komma ner i ro på ett vis <3.

      Reply
  • 17 mars, 2020 at 01:29
    Permalink

    Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Jag har ångest konstant nu mer eller mindre pga av viruset som börjar på C. Nu går jag och oroar mig över om jag får ont i halsen, känner efter. Så jag förstår dig. Helst av allt vill jag stänga ner all internet och inte höra om viruset C så lugnet inom mig kan få komma till ro. För jag är rädd,orolig och livrädd på samma gång och det ger mig ångest 🙂

    Reply
  • 17 mars, 2020 at 06:19
    Permalink

    Men fina du, när jag läser såna här inlägg kan jag känna att jag nog inte vet hur det är att ha ångest “på riktigt”. Jag hoppas att du snart kan känna det lugn du känner att du saknar. Medias rapportering gör ju inte direkt människor lugnare utan bidrar snarare till att människor blir ännu mer rädda.

    Reply
    • 17 mars, 2020 at 20:39
      Permalink

      Jag tror ångest är så olika, för människor som har rejäl ångest så är detta den delen som driver en till att bara må dåligt till slut. För andra är ju en lätt ångest något man tar sig igenom, oro liksom inför något medan man med
      ångest verkligen begränsas på många sätt :/.

      Reply
  • 17 mars, 2020 at 06:57
    Permalink

    Det vi människor ska tänka på trots denna pandemi och all den panik några av oss har, är att INTE sluta leva. Ingenting blir bättre för att man slutar leva och låser in sig 24/7 – förutom när man är sjuk såklart. Hoppas din ångest blir bättre snart <3

    Reply
    • 17 mars, 2020 at 20:36
      Permalink

      Alltså jag lider av ångest annars med. Så detta blir ju liksom ännu värre tänker jag. Andra har absolut panik men såna som jag som redan lider av en form av ångest redan, jag tror det är svårt för oss att bara släppa.

      Reply
  • 17 mars, 2020 at 07:45
    Permalink

    Kramar om, ja det funkar ju så här på avstånd… oron känner nog många av oss.
    Ta det så lugnt Du nu kan och vila Dig i form… Försök undvika all nyhetsrapportering.

    Reply
  • 17 mars, 2020 at 08:57
    Permalink

    Jag förstår hur du känner med ångesten det är verkligen en pina i bland 🙁 jag är livrädd för denna Coranan hoppas du mår bättre snart kram <3

    Reply
  • 17 mars, 2020 at 19:20
    Permalink

    Kram fina du ❤️ Att var sjuk i förkylning och matas med alla rubriker som vi matas av från alla medier gör dig så klart så mycket känsligare, när ångesten ibland finns där innan… Ta hand om dig och var inte tillbaka i jobbsängen eller plugget för tidigt, det finns bara en av dej och dig är vi rädd om Kram ❤️

    Reply
    • 17 mars, 2020 at 20:33
      Permalink

      Ja och sedan är det nog också det där med att jag redan nu har panik och ångestkänslor i botten, det blir så mycket värre. Nej det är sant <3, tack för de fina ordet :). Kramar! <3

      Reply
  • 17 mars, 2020 at 21:33
    Permalink

    Jag hoppas innerligt att det är relativt snart övergående om vi alla hjälps åt att vara rädda om oss och varandra. Nackdelen med all info från media är att oron sprids och man dras med i det….men vi hoppas <3

    Reply
  • 17 mars, 2020 at 21:35
    Permalink

    Jag är en av de där ovanliga som faktiskt inte oroar mig personligen för att få corona. Däremot så är jag mer rädd för att mina barn ska bli smittad av någon oförsiktig människa. Just nu är jag förkyld med lätt feber, torrhosta och nästäppa och det skulle aldrig falla mig in att riskera andras hälsa så även att jag vet att det bara är en vanlig förkylning så håller jag mig på min kant så ingen blir smittad. Jag lider verkligen med dig som får en så stark ångest! Har tack och lov bara haft lättare ångest till och från under åren, men när den slår till kan den vara nog så jobbig. Massor av styrkekramar till dig!!! 💖💖💖

    Reply
  • 18 mars, 2020 at 06:19
    Permalink

    Jag ska vara ärlig och säga att jag förstår människor som har ångest över detta, men jag kan inte riktigt förstå det heller eftersom jag inte har det. Verkar det ändå vettigt eller framstår jag bara som en dryg person när jag skriver det?
    Platsen för bilderna är 800 meter från min mammas hus och en del av min gamla skola! Kram till dig

    Reply
  • 18 mars, 2020 at 07:16
    Permalink

    Stor kram till dig och vad gulligt med din son ❤️

    Reply
  • 18 mars, 2020 at 08:03
    Permalink

    Jag förstår att du känner ångest över coronaviruset, det är verkligen otrevligt. Hoppas att du kommer kunna släppa oron , kram och krya på dig från förkylningen.

    Reply
  • 18 mars, 2020 at 08:23
    Permalink

    Förstår hur du känner det. Kämpar själv med ångest och det är extra jobbigt nu med Corona. Tankarna trängs i huvudet, kommer jag bli sjuk och om jag blir det kommer jag överleva? Kommer någon närstående drabbas och kommer dom i så fall överleva? Det är fruktansvärt jobbigt.
    Det är bra att du skriver om det för man behöver “lätta på trycket” liksom.
    Förstår att du blir orolig för att du är förkyld. Alla är ju livrädda nu. Så fort någon nyser får folk panik, jag med måste jag erkänna.
    Jag försöker tänka, om en månad eller så kan vi alla pusta ut , då kommer allt vara som vanligt (nästan) igen. Jag försöker se framåt . Vi måste alla bara härda ut. Ha en fin onsdag och krya på dig kram <3

    Reply
  • 18 mars, 2020 at 09:41
    Permalink

    Jag vet att det är svårt att förstå på det glättiga sätt jag valt att skriva min blogg. Men jag känner verkligen igen mig. Har inte varit på jobbet sedan 2 mars på grund av min psykiska sjukdom. Och med C så kommer det att gå åt helvete i alla fall, då alla just nu arbetar färre timmar än vad vi har kontrakt på, trots att vi inte får någon ersättning för det än…. och jag är sist in… och nu blir jag nog varslad.

    Reply
    • 19 mars, 2020 at 22:02
      Permalink

      Åh förstår dig precis :(. Kan inte vara roligt att veta att man kanske blir uppsagd 🙁 , det är onekligen inte roliga tider just nu.

      Reply
  • 18 mars, 2020 at 09:42
    Permalink

    Måste sluta skriva. Att jag vräker min panik på dig hjälper ju inte DIG. Jag ber om ursäkt för det. Eftersom du själv lider så vet du hur det ibland spiller över på ställen som inte förtjänar det.

    Reply
  • 18 mars, 2020 at 10:51
    Permalink

    Åh nej 🙁
    Jag förstår dej att du får ångest över detta och tycker du är otroligt stark som skriver om det. Det är nog många som har ångest idag och många som skäms över det, därför är det ett viktigt ämne att belysa. Ångesten är allt annat än logisk men man måste ta den på allvar, det finns för många som (i all välmening förstås) tror det bara är “att andas” så blir det bättre.
    Ska inte gå loss på detta ämne här och nu, utan önskar dej så bra dagar det nu går, där hemma nu.
    Hoppas verkligen inte ni blir sjukare än “lite” halsont och snuva,
    stor kram

    Reply
    • 19 mars, 2020 at 22:03
      Permalink

      Ja visst är det viktigt. Jag tror att om man skriver om det förstår fler hur det är, att människor kanske någonstans kan förstå oron som andra har. Det är inte så enkelt som man alltid tror.

      Reply
  • 18 mars, 2020 at 17:05
    Permalink

    Gör så ont i mig att läsa det här ska du veta! Ångest är något av det bedrövligaste, äter en inifrån och ut och jag håller med om att jag avundas andra som slipper oro. Det tär på en något otroligt! Men sluta inte kämpa, även om det är SÅ jobbigt får man inte ge upp! Det är i det svåra man utstår som det i längden blir lättare <3 Kram och krya på dig!

    Reply
    • 19 mars, 2020 at 22:04
      Permalink

      Ja det är ju det, så svårt för andra att förstå ångest också tror jag om man aldrig mött den.

      Reply
  • 18 mars, 2020 at 19:07
    Permalink

    Usch för den här hemska ångesten, dödsångest och allt som hör till. Den förstorar upp så himla mycket och man kan inte annat göra än att tro att allt den säger till en är sant. Jag hoppas du snart blir frisk, och när du blir det, så hoppas jag att ångesten minskas, Jag vill säga att den ska minskas nu, men jag som själv lever med ångest sen många år tillbaka vet att den förmodligen inte kommer göra det när allt som händer runtomkring är så stort.

    Fina du! Önskar jag kunde säga saker som får dig må bättre. Den psykiska ohälsan är så hemskt!

    Reply
    • 19 mars, 2020 at 22:04
      Permalink

      Ja det är vidrigt :(. Ja det är ju så man blir så rädd inombords så himla förskräckligt rädd 😮

      Reply
  • 18 mars, 2020 at 20:14
    Permalink

    Jag har ingen ångest för detta – jag ser större siffror med döda av så mycket fler saker – siffror som inte ens detta har kommit upp i än…
    Men jag kommer inte säga något om att du inte behöver känna oro, för det är något du har inom dig o det kan inga ord ändra på. Och jag vet hur det känns, oron, ångesten – när den tar tag i en….
    Däremot hade jag önskat att jag hade kunnat lindra, ge dig ett lite mer lugn inombords – för det lyser verkligen igenom i dina ord hur dåligt du mår… o det gillar jag inte alls.
    Sänder varma lugna kramar över nätet Kram <3
    it_is/Anette recently posted..En famn full med småttingar

    Reply
  • 18 mars, 2020 at 21:00
    Permalink

    Förstår vad du menar, såklart man är rädd! Sedan är jag inte så rädd för min skull, jag innehåller inte riskgruppen. Såklart det inte är kul att ligga sjuk, men jag skulle ju ta det bättre än min farfar på 74 år, det är dom jag är rädda om. Om dom skulle få det..dom kanske inte klarar det 🙁 <3 Men det är många som överlever detta med, det står mest om hur många dödsfall det varit.. men det står aldrig om hur många som faktiskt överlevt och klarat av det bra! Styrkekramar <3

    Reply
    • 19 mars, 2020 at 21:59
      Permalink

      Ja det är mest också för att det är precis sådant här som alltid skrämt mig och nu händer det :(.

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: