En dag jag gärna glömmer.
Madeleine Stenberg Jag kör en bloggutmaning i februari. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under Inlinkz. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Det finns ett överflöd med dagar jag gärna glömmer. Men jag hade gärna glömt den dagen då min lärare på lågstadiet sa till min dåvarande bästa vän: ”Du borde inte leka med Madeleine. Hon lär dig bara dåliga saker.” Den där förbannade kärringen som la grunden till min dåliga självkänsla som knäckte mig dagligen från första dagen i årskurs ett tills jag mot slutet i trean rev i och stod upp för mig själv. När hon backade för att jag blev förbannad, och sedan pratade vi inte mera med varandra.
Jag minns att hon dök upp när vår klass i sexan spelade upp en teater med dalasinfoniettan, och hur mina klasskompisar gick dit. Jag tittade fram från ett hörn och mötte hennes blick och vägrade gå dit. Detsamma gällde även när jag såg henne i kyrkan på skolavslutningen i sexan. Människan som lärde mig vad hat är. Hon är över 90 år idag, och jag hatar henne ännu. Om jag sluppit alla tillfällen med henne, så har jag tänkt många gånger. Kanske jag varit en person med mindre dålig självkänsla då. Vem vet?
