Tänk dig att du sa till din vän, kollega, bekanta eller en annan medmänniska att denna inte var värd en bulle. Tänk dig att du skulle säga till någon annan att den nog inte borde ta en chokladbit, eller äta en macka. Tänk dig att du sa till din väninna som vill ta en fika med dig på stan, att denne nog inte borde och uppmana personen att stanna hemma istället.
Hur skulle du se på dig själv som vän om du dagligen sa detta till din vän och din närhet? Att du dagligen hackade på hur någon ser ut och att du dagligen känner ett behov av att göra så. Att varje morgon kliva upp och skicka ett meddelande till din vän där du berättade hur tjock den är, och hur fel personen är. Att varje kväll avsluta med att uppmuntra din kompis att gå ner i vikt och att imorgon sluta upp med att äta.
Det låter ju inte som en speciellt trevlig kompis eller hur? Inte direkt en vän man skulle vilja ha med sig, förmodligen hade du till sist gjort slut med den giftiga vänskapen.
Ändå så går många runt med denna vän hela livet, denna vän är du och ditt huvud. Du säger dessa saker till dig själv varje dag, förminskar dig själv. Hånar den kropp du har, och jag vet precis hur det är eftersom jag varit i ätstörningens grepp sedan jag var tolv år. Jag kämpar absolut med detta, men står också emot. Från att förr alltid tänkt att jag: Borde inte äta… Till att tänka att jag äter det jag vill.
Från att ha mått skit för att jag varit i svält, till att äta och må bra. Svält betyder inte undervikt, svält betyder att du inte äter och en person som är överviktig kan vara i svält och i så pass dåligt skick att kroppen håller på att lägga av.
Första tiden i svält är ett lyckorus, du får energi och du blir peppad. Du kan träna i överflöd, du tappar massor i vikt och energin blir ett rus. Du känner att WOW vilken skillnad jag har för jag går ner i vikt. Efter 5-6 månader kommer sen backslaget, du börjar bli deprimerad. Du får ont i ryggen, börjar må sämre och förstår inte varför. Svält är lurigt på det sättet, det ger först kickar för att sedan slå ner dig rejält! Kicken är biologisk, den är där för att du ska leta efter mat alltså överleva. När du istället fokuserar på att inte äta kickar den in ännu mera, sömnproblem är vanligt förekommande eftersom din kropp vill ut på jakt.
Ändå så sitter man där och ska svälta sin kropp, leta sig till den perfekta kroppen. Förbjuda sig själv en liten chokladbit, inte tycka att man är värd en bulle eller ta på sig en bikini och sola på stranden.
Samma kropp som varje dag ser till att du reser dig, samma kropp som står kvar fastän insidan rasar. Samma kropp ska man slå och sparka på. Vara en riktigt hemsk kompis åt, är det rimligt? Eller ska man vara sin kropps bästa vän. Jag kämpar för det senare, att vara min egen bästa vän. Min kropp, mitt inre förtjänar en bulle, den förtjänar vänner och den förtjänar att äta en chokladbit eller djungelvrål till helgen. Du som läser detta, du förtjänar en bulle. Glöm aldrig det!
Ett mycket klokt inlägg. Man skulle ju aldrig säga så till en vän men mot sig själv kan man vara mycket hårdare dessvärre. Dock har jag aldrig sagt till mig själv att jag inte är värd det utan mina tankar har mer varit att det är onödiga kalorier och kortvarig njutning. Andemeningen är dock den samma, äter du kakan går du kanske upp i vikt. I dag vet jag att det inte är så. Jag vet att man kan unna sig den där guldkanten med det godaste samvetet och njuta.
Jag läste förresten i går en artikel av läkaren Agnes Wold. Hon menade att när man blir lite äldre ska man absolut inte eftersträva att vara mager. Risken för att bryta tillexempel lårbenshalsen är mycket större då. Dessutom åldras huden snabbare. Ytterligare en stor fördel enligt henne är att man har roligare om man inte går omkring och tänker på sin vikt hela tiden. En klok kvinna helt enkelt men ibland tar det lite tid att få den insikten.
Visst är det så, ens kropp borde man ju vara lika snäll mot som man är mot andra. Visst är det så, en kaka lägger sig inte på ett kilo. Men tyvärr så är vi väl lite inlärda att det är så. Äter du choklad kommer du gå upp i vikt, äter du en pizza så. Samtligt så är kalorier sådana att de går efter vad man äter annars. Om du äter en hel pizza men inte ätit något under hela dagen, då är inte de kalorier som är fel på något sätt. Det är ju näringsämnen i pizzan med.
Spännande det där hade jag inte hört men låter faktiskt rimligt :).
Väldigt tänkvärt. Den där elaka rösten som inte alltid är så snäll. Tyvärr har andra sagt till mig ungefär samma sak vid så många tillfällen, och det värsta var Närhälsan i Olskroken då jag söker för något helt annat och i journalen står det Fetma, vill inte ha kostrådgivning. Sen undrar vi varför barn får ätstörningar. Vi är ju ändå uppfostrade med att tro på läkarna, men för mig har min PT varit det största stödet. Vi har pratat kost, men utan pekpinnar. Tyvärr ingick det att ställa sig på vågen men det dom fokuserade minst på var vikten utan helt andra saker.
Nej, den är ju inte det. Och tror få skulle säga samma sak till någon nära. Det är sorgligt att det är så verkligen. Att utseendet är viktigare än hälsan.
Det är en balansgång det där tycker jag. Att dagligen vara så hela tiden är inte bra. Men ibland så måste man tänka efter så att det inte blir för mycket av det goda. Men man ska unna sig saker, bara det inte blir för mycket. En bulle ibland, ja. En chokladbit ibland, ja. Så länge det inte blir en stor choklad kaka varje dag eller en stor bullpåse varje dag. Man måste hitta en balansgång.
Eller så får man vara tillåtande mot sig själv. Att leva ett liv med förbud gör ingen lycklig, snarare olycklig och instängd.
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> Du är inte värd en bulle… […]
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> Du är inte värd en bulle… […]
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> Du är inte värd en bulle… […]
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> Du är inte värd en bulle… […]
Tänkvärt och bra skrivet!
🙂
Ja det är sorgligt att många är så hårda mot sig själva. Ät och njut av den där bullen.
Ja det är sorgligt att många är så hårda mot sig själva. Ät och njut av den där bullen! 🙂
Ja verkligen 🙂
Vilken bra och tänkvärd text. Jag tycker man ska tänka sig för innan man kommenterar vad andra äter eller inte äter. Man vet inte om den tex har en ätstörning. Så jag ser rött ibland när folk som inte känner mig ska kommentera vad jag äter.
Visst är det så, man ska vara försiktig med att prata om sådant.