Kategori: Bloggandet

Den gör mig glad för den visar verkligen kärleken mellan mig och William.

Kan inte välja 1 kompis så får bli Anna, Jag och Lena på Classic Car Week 2009. SÅNA minnen!

Jag säger bara ”de e gött å supa pojkaaar!”

Jag tar med två saker, en bra och en dålig.

Något dåligt;

Dagen när pappa dog, jag minns det som det var igår samtidigt som det känns som det var en livstid sen och jag ibland måste fundera ”har jag haft en pappa?” det låter nog konstigt men han har ju varit död längre tid än han levde i mitt liv. Hur som helst minns jag den dagen, hur jag lekte med min kusin på storgärdet i Orsa, hur jag vände mig om och såg en präst gå mot min farmors lägenhet och hur samma präst stod utanför våran dörr. Det var påsk och jag förknippade prästen med att han förmodligen skulle prata om något som hade med jesus att göra. I alla fall ropade jag till mamma som satt i vardagsrummet i våra grå skinnsoffor ”MAMMA, det står en PRÄST här utanför”. Jag var nio år, jag minns hur jag gick tillbaka och hur mammas ansiktsuttryck förändrades och hur jag gick till köket och frågade mamma, ”VAD har hänt? Mamma har någon dött?” i mitt huvud tänkte jag på morfar, eftersom han kört hem oss tidigare från Maggås den dagen. Men istället kom orden ur min mammas mun med ”Pappa har dött.” och hur hennes tårar föll från hennes ögon och hur jag slängde mig runt halsen på mamma och grät, grät mer en jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Något bra;

Dagen när William föddes, den finaste dagen i mitt liv. Jag minns känslorna och allt det där. Det var så fint och vackert jag kände mig som jag äntligen fick den där pusselbiten som fattades i mitt liv på plats. Dagen jag blev mamma glömmer jag aldrig. Det var så vackert så perfekt, när de lyfte upp honom och la honom på mig. Jag var så lycklig!
Jag har skrivit om detta så många gånger, men ni kan läsa om det bland annat oktober 2004 här i bloggen om ni söker i arkivet.

Detta är en spännande fråga då jag gillar massor av musik och olika stilar. Det enda jag inte riktigt tål är väl dansband och då framför allt Christer Sjögren! Jag tål inte karl, jag blir verkligen på dåligt humör när jag ser honom eller hör hans stämma. Till min stora förtret så brukar Björn slå igång karl på spotify bara för att jävlas.

Hur som helst om jag ska bestämma nu då, vad gillar jag?
När jag var yngre typ 13-14 var jag helt såld på Hanson, vet inte om ni vet vilka dom är eller ja beror på på ålder på er men dessa hade jag klippt ut bilder på och hade tapetsera hela rummet med. Jag slutade dock gilla dom ganska tvärt sedan och då ville jag ha nya tapeter detta måste varit i åttan någon gång och då fick jag mörkblåtapeter i mitt rum. DESSA älskade jag, var ju otroligt populärt ett tag med såna där mörka extremfärger.

Sedan dess har jag inte haft några direkta idoler, utan ofta lyssnar på på texter och faller för artister och låtar därför.

Till exempel älskar jag Enya för hennes vackra röst och den där speciella tonen som känns medeltida. Jag gillar Kent för deras låtar träffar mig rakt i hjärtat, och sen gillar jag Melissa Horn, Lars Winnerbäck och liknade artister för deras låtar får mig att rysa. Jag gillar Nightwish (när det hade Tarja som sångerska) för rösten men också för jag minns när William var bebis och min syster och hennes dåvarande pojkvän bodde tillsammans med mig och ofta lyssnade på dessa. Jag gillar Sabaton för Björn spelade dom i bilen massor förr och jag därav började lyssna själv, jag gillar Petter för jag minns när jag var fjortis och sedan gillar jag musik som mamma lyssnade på i min barndom för jag minns hur det var att vara liten. Jag gillar Magnus Uggla för jag stått och sjungit till hans låtar som barn med hopprep i högsta hugg och jag gillar 80-tals musik för jag minns det från tiden när jag lekte med my little pony, jag gillar 90-tals musiken för jag växte upp med den och klädde ut mig till Spice Girls och sjöng Wannabe, eller Barbie Girl med Aqua, jag gillar nästan precis all form av musik och musik är minnen för mig. Men artisten måste fånga mig med meningsfullhet eller minnen annars kommer jag inte bli ett med musiken.

Så jag har inga favoritband eller artister jag lyssnar på låtarna och texten och blir ett med musiken.

Tycker det är jättesvårt att beskriva mig själv, jag är väl som de flesta andra tror jag?

Men får försöka då, folk brukar beskriva mig som lugn och glad. Att jag liksom är ganska avslappnad och jag sprider ett lugn runt mig. Det kan nog stämmas, jag är dock väldigt pratglad med vissa människor medan jag med andra är reserverad och liksom scannar av folket runt mig. Jag är envis och hatar att ha fel, vill gärna ha rätt och gillar inte när folk påpekar mina brister men vem gör det?

I stort är jag väl som vilken person som helst, skulle jag tro?

Fler barn.
Egen villa och en bil.

Sen känns det som jag har allt jag vill ha i livet.

Hetsade ihop en bild. Jag idag med andra ord.

Svårt med en tid jag saknar, jag försöker leva i den tiden jag har nu och allt vackert den ger mig. Men jag saknar nog ibland att vara lite som där. När man var 4-7 år och livet var så enkelt, när ens största bekymmer var vem man skulle leka med. Tiden när det fortfarande gick att leka med leksaker utan att inse att jag minns inte hur man gör.
Jag saknar det inte mycket men lite i alla fall.