Kategori: Bloggandet

Jag har haft min favorit cardigan och ett par stuprörsjeans idag.
Men när denna bild togs var vi hemma hos Björns mormor och morfar och jag bar min jacka.

Mr spex och jag.

Min dåliga vana? Jag vet faktiskt inte vad en dålig vana är? Jag biter inte på naglarna? Jag snurrar på håret men de är inget jag störs av.
Kanske är en dålig vana att jag stressar för mycket? Tar på mig alldeles för mycket saker och sen står jag med armarna och benen i alldeles för mycket, och får panik för jag inte vet hur jag ska ta mig ur saken? Kan de räknas som en dålig vana? I så fall, jag stressar för mycket.

Betala av CSN, köpa ett hus och sen skulle William få lite till kontot. En mille är egentligen inte så mycket som man tror de går ju fort liksom att bli av med det om man spenderar på fel saker. Men inte fan hade jag sörjt en miljon skulle blivit SJUKT glad över dom pengarna. Speciellt nu!

Så va faller jag för? Helt klart är killar som jag i första hand attraheras av bad boys. Jag gillar killar som är självsäkra och typ mer eller mindre tror att dom kan få vilken tjej dom vill. Dock är jag aldrig sån trots att jag dras till dessa killar som går på sånt. Istället så ignorerar jag dom och helt enkelt tar en typ jag litar på bättre. Det kanske låter märkligt, framför allt till mina nära vänner som tycker att jag är kräsen och borde sänka mina krav och vad jag nu fått höra. Men det är bara så att såna där som jag helt enkelt attraheras av och som är svin som kommer fram till mig och kör sina knep bara måste jag total dissa. Varför?

Jag har många gånger undrat över de. Kanske för att dessa killar kan såra mig? Det finns en risk att jag skulle bli kär i dom och det är något jag är skit rädd för. För blir man kär då tappar man något av sig själv. En del av sin identitet och en del av vad som är mig. Jag har själv valt att distansera mig från killar för att slippa släppa någon in på livet. Det är mer skrämmande för mig att bli kär och krossad i händerna än att våga satsa på kärleken. Jag är rädd för att bli lämnad. JAG hatar att bli lämnad, därför tar jag sjukt illa vid mig och grubblar i år när vänskap tar slut, undrar över vad jag gjort för fel och är så ledsen inombords.
Därför har jag alltså valt att inte bli kär, att söka mig efter säkra kort i livet och inte någonsin släppa någon innanför mitt innersta rum. Därför när jag tänker på vad jag faller för så tänker jag mer på vad jag attraheras av och vad jag ser till att genast visa att DU kan inte få mig så försvinn!
För något år sedan var det en kille som raggade stenhårt på mig, bad om mitt nummer och sånt. Men sen efter en stund sa han, VARFÖR ser du så rädd ut? Du ser ut som du ska bryta ihop vilken stund som helst. Jag har undrat över det där, där jag så många gånger fått höra det av just hans typ av killar. Jag svarade då att, JAG kanske är rädd för dig. Han begrep ingenting. Men jag gjorde det mycket väl även om jag försökte distansera mig till saken. Men nu med lite eftertanke, så vet jag mycket väl varför jag såg och ser livrädd ut när den där typen av killar raggar på mig. DET finns en stor risk för mig att falla för dom, en stor risk att jag faller hårt och att han krossar mitt hjärta. Alltså jag är LIVRÄDD för dom. Kanske är det som min mormor sa till mig för något år sedan när vi talade om min rädsla för att bli lämnad ”du har blivit sårad för många gånger i ditt liv”, och det är nog så. Nästan alla jag litat på har någon gång sårat mig djupt, så många jag gett mitt hjärta till har huggit det hård med en kniv i mitten. Jag är väl bränd av elden kanske?

Så dessa killar jag faller för skrämmer mig mer en något annat, jag håller en distans emot dom av en anledning. De människor vi attraheras av ska vi egentligen välja att satsa på för dessa passar bäst ihop med oss biologiskt, men det kanske är därför jag inte satsar på dom… För om jag passar med honom biologiskt kanske jag också passar med honom psykologiskt och han kommer ta sig under mitt skin, flytta sig in i mitt hjärta och slita ur det med bara händerna. Det är inte vart det, aldrig någonsin.

Så kommer det till vad man vill ha? Jag hatar såna frågor, mycket för jag sällan vet vad jag vill antar jag? Jag är sån typisk mamma så jag liksom tänker mest på William vad han vill ha, vad han drömmer om. Så vad vill ja ha?

Ett långt och lyckligt liv, jag vill att mina drömmar ska gå i uppfyllelse, och att alla nära och kära får ha det bra får vara friska och leva lyckligt. Det är vad jag vill ha mer än någonting annat. William är så klart en av mina nära och kära. Att se honom lycklig och stark är viktigast för mig.

Oj massa här ju.

Mitt första mål är att bli klar med mina lärarstudier så klart. Jag ser framemot nästa år till sommaren när jag står där och är lärare. En examen, en utbildning. Jag har ändå kämpat mig hit helt själv. Så målet är att uppnå detta i första hand.

Mina drömmar, ja drömmar ja. Jag drömmer om att köpa ett hus. En tuggummi rosa raggarbil med vit skinnklädsel och en vit text bak på sidan av bilen där det ska stå Barbie. Detta har jag drömt om sen jag var liten. Jag brukar få rejäla hatblickar från folk när jag säger detta men det är en dröm jag har. Jag skulle älska att åka runt i den bilen, känna mig som den Barbie-girl jag faktiskt är. HAHA. Ja en del av mig kanske har fjortis-sidan i behåll? Men det är en dröm jag har.
Den andra drömmen jag har är fler barn så klart, fast det har jag skrivit så många gånger så det känns som ni vet det vid det här laget.
Sen drömmer jag om att William går ut grundskolan med bra betyg och stora livsmål och att han får ett lyckligt liv. Det är viktigt för mig, egentligen den drömmen jag har mest eftersom det är den saken som fått mig att kämpa dit jag är idag.

Önskningar då? Ja det är väl som de där ovanför. Skulle behöva vinna lite pengar för de så vill ni köpa presenter till mig? GE med massa lotter *haha*.

Sommaren så klart.

Behöver man ens förklara varför? Solen, värmen. Alla glada människor. Bada och mysa utomhus. MUSIK och ölen som är så mycket godare då. SOMMAR är det bästa jag vet!

William så klart. Han har pappa helg och det är så SJUKT tråkigt när han inte är hemma. I och för sig får jag nu tid över att studera. Men jag saknar honom så det gör ont i hjärtat. Älskade William.

Bild från idag, lutade mig mot Williams sägn.

FAKTA

1. Jag föddes 1984 efter att mamma gått över cirka 2 veckor, men jag ville inte ge mig ut så lätt. Hon fick våndas i flera timmar först. Den attityden har jag nog sparat genom hela livet. Jag ogillar nämligen skarpt att göra vad andra människor tycker att jag ska göra.
2. Jag tog hål i öronen när jag var fyra eller fem år. Minns mest att jag var så STOLT över mig själv. Sen dröjde det tills jag var 18 år och 1 dag tills jag piercade min navel första gången. Den växte ur, så fick ta om det igen. Denna gång såg allt fint ut. Men jag fick en blodpropp, och i och med denna fick jag lov att plocka ur piercingen.
3. Jag blev gravid oplanerat med sista mens i december 2003. Behöll honom och det är det bästa jag gjort. Jag blev alltså mamma 2004.
4. Jag hatade allt vad skolan hette, och i nian gick jag ut med IG i allt utom, svenska, engelska och SO. Jag är absolut inte stolt över detta, men det är rätt intressant kanske eftersom jag idag ska bli lärare.
5. Det är tack vare William jag är den jag är idag. Han har gett mig ett bra självförtroende och direkt när jag blev mamma bestämde jag mig för att ge honom världen. I och med detta ville jag också ge honom någon att se upp till. 🙂
6. Jag sjöng jätte ofta som barn, bland annat sjöng jag solo i kyrkan under julen. Men så en dag slutade jag bara sjunga. Jag sjunger numera bara hemma, med William ensam.
7. Jag är en allätare när det kommer till musik, det ända jag inte klara är dansband ungefär.
8. Disney, charmed och the secret life of the american teenager är det ända som får mig att gråta genom tvn.
9. Jag har varit med om massor i mitt liv, vilket format mig och gjort mig till den jag är idag. Många negativa saker som blivit positiva.
10. Jag älskar att pyssla hemma, det ser jag som ett givande lugn.