Idag har jag jobbat, efter jobbet har jag pratat med Lena i telefon.
Började dock morgonen otrevligt med att se en man stå och urinera mot vår utevägg här utanför. Det var verkligen inte kul att se, klockan var 6:30. Man vill ogärna se någon stå och kissa mot en husväggen. Ringde till Kopparstaden, så nu ska de skicka ut folk som ska kolla här på nätterna och tidig morgon.
Jag trodde nog förra onsdagen att min trötthet skulle försvunnit denna vecka i och med järndroppet. Men det är snarare tvärtom, det vänder säkert. Men är verkligen så trött. Somnade strax innan 21:00 igår, och vaknade 05:30.
När jag kom hem idag däckade jag på soffan bokstavligen och då var klockan bara 14:30, sov i två timmar. Ser framemot att gå och lägga mig ikväll med.
Annars har jag, Lizzla och Björn precis varit till Björns mamma och lekt en stund. Jag och Björn åt lite utemat idag där jag tog mig en avokadosallad. Den var riktigt god.
Nu ska jag se klart på Halv åtta hos mig, och sedan väntar sängen.
Då är det alltså sista söndagen i september. I veckan går vi över till oktober, och den 3 oktober är det 21 år sedan jag blev mamma. Tänk ändå att jag varit mamma längre än jag inte varit det.
Oktober, det betyder även en månad där det definitivt kommer ändras med vädret. Det kan till och med snöa i oktober, även om det inte känns så när vädret är som igår med sina 18 grader. Den 24 oktober är det hela 7 år sedan min mormor somnade in i cancer.
Sedan är det halloween också, alltid den 31 oktober. Jag har gissat på det som födelsedatum för mitt andra syskonbarn. Bebisen är klar runt där, eftersom gissningsdatumet från ultraljudet är uppskattat till början av november. Men bebis kan ju även födas längre in i november. Vi fick bara chansen att gissa och det gjorde jag på 31 oktober eftersom min syster älskar halloween.
Något annat är att jag verkligen vill skaffa mig en till hund. Jag tänker på det varje dag, det skulle kännas perfekt med två hundar och tror Lizzla skulle må bra av sällskap eftersom hon ogillar att vara ensam. Innan operationen var det inga större problem, men då hon satt i buren bredvid en andra hundar som skrek fick hon som panik vid lämning ensam. Jag tror att en till kompis hade lugnat ner henne, anledningen till detta är att hon kan gå undan och lägga sig själv utan mig. Hon har inga problem med att stå ute ensam (inhägnat) med annan hund eller om man själv gått. Men inne eller i bilen? Då får hon panik, tänker om det skulle underlätta med en kompis. Att hon skulle få sällskap.
Det som sätter käppar i hjulen är att i början måste någon passa valpen, och vem skulle kunna göra det. Jag jobbar inte så långa dagar, och är ledig på fredagar så då är det lugnt. Men de andra timmarna är frågan, jag vill så himla gärna. Jag tror nämligen att det är rätt.
I augusti beslutade jag mig för att ta reda på saker från min barndom och tonårstid. Det var dags att få svar på frågor jag så länge undrat över. Jag kontaktade tre instanser och har fått svar från två, kan väl lite förstå att den tredje vill stoppa huvudet i sanden men jag kommer höra av mig dit snart igen.
Hur som helst först ut att få svar var från Region Dalarna och BUP. Jag behövde få veta varför jag blev inskriven där, och det var ingen rolig läsning. Jag blev ledsen över det jag vågade säga och vad jag inte sa. Ondast gjorde det när jag läser hur jag sagt till psykologen att jag kräks och svälter mig, av rädsla att bli tjock. Varpå hon svarat att: ”Det inte var någon risk för hon ser att jag är mycket smal”, och att jag i det såg nöjd ut. Jag brast itu. Antingen förstod hon min problematik, eller så gjorde hon det inte men jag vågade ju berätta och vad hände sedan? Ingenting, förutom år av ätstörningar och ett liv där jag alltid kommer kämpa med vikten.
Idag kom nästa svar. Jag kontaktade nämligen Polisen i Dalarna och önskade få ut förundersökningen från när min biologiskt pappa dog. Hon på polisen var verkligen tillmötesgående och letade tills hon hittade den hos Riksarkivet och jag fick höra av mig dit och göra en ansökan. Sedan hörde jag inget, förrän idag när jag fick den och betalade 52 kronor för allt.
Så många svar som föll på plats, när jag läst förundersökningen. Jag önskat att den varit något jag fått läsa som barn, eller åtminstone sett bilderna på bilen. Det blev så självklart att han dog där och då, alla saker som folk sagt till mig som inte alls stämde men som nu är svart på vitt. Jag fick äntligen veta! Jag vet äntligen, mitt lilla nioåriga jag vet! Av de få jag pratat med idag har frågan varit om jag blev rädd, och om jag är okej. Men jag mår bra! Jag fick se, fick veta! Vet tiden, fick se bilen fick förstå.
Mycket var också annorlunda i mitt huvud mot förundersökningen, jag trodde bilen var röd men den var vit. Den såg inte ut som jag trodde. Jag kände igen en sak också, men blev inte rädd få heller. Snarare kändes det som att jag kunde vila i saken, jag kanske kommer kunna sova nu. Äntligen kanske sömnen för mig blir lugn.
När min pappa dog den där påskafton 1993, och jag grät så sa jag till min mormor: Jag kommer aldrig kunna sova igen. Varpå hon sa att det kommer du. Men jag har aldrig sovit en full natt, och jag har aldrig gråtit en tår över hans död sedan då jag fick veta.
Alla människor som sagt ditten och datten. Fritids som tyckte det var en bra ide att några dagar efter hans död fråga mig om jag inte ville åka dit och titta, för mina vänner på fritids ville se. Vem frågar ens ett barn på 9 år en sådan sak? Jag sa ja, för att jag kände mig pressad då mina vänner ville se. Som tur var minns jag det knappt, jag var väl i chock.
Där kommer vi till mitt tredje svar på sanningen om min barndom. Orsa… Orsa som gett mig mardrömmar, som skapat ett inre kaos och ilska hos mig. Barndomens förbannade näste där som jag skyr som pesten, vars enda goda ting är orsadräkten och de få i min familj/släkt som bor kvar där, samt en vän som bor där. Men annars hatar jag platsen. Det är dags för dem att plocka fram sina papper om mig, jag vill läsa vad ni gjorde mot mig ur era ord. Hur kunde tillåta att en lärare mobbade ett barn på sju år till tio år. Hur ni kunde tillåta att den manliga idrottsläraren skulle stå i dörren till duschrummet och titta på oss tjejer från årskurs 2 till 6.
Hur ni kunde ignorera mig när jag bad socialtjänsten om hjälp som femtonåring. Hur ni totalt sket i att sätta in resurser när tre små barn förlorar en förälder!
Jag vill veta hur ni tänkte när jag skolkade, eller som man idag skulle säga led av problematisk skolfrånvaro. Hur ni kunde missa att jag vägde 45 kilo. Jag vill veta, och jag kommer inte ge mig, även om ni ignorerat min fråga en gång kommer den igen, jag söker svaren i det förflutna för att läka det lilla barnet som skrek på hjälpen som aldrig kom.
Vilken vecka detta är och snart varit. Jag är helt slut, och det är bara lördag. Vi ska på agility idag, jag och Lizzla. Tiden är 10:00-12:15, och det ska bli kul. Sedan ska vi hjälpa Björns syster Emma som ska flytta. Gällande flytt har jag nu bott i min lägenhet i fem år. Trivs sä bra där, visst det är många som ifrågasätter varför jag ensam bor i en 4:a. Men jag vill fortsätta bo där, samt sett till vad jag betalar för den är skillnaderna inte stora mot vad en mindre kostar. Dessutom avskyr jag att flytta helt ärligt.
Annars då, har massor av kommentarer som ligger på vänt att bli besvarade. Har ännu fler bloggar att läsa ikapp som jag inte haft tiden för. Får alltid dåligt samvete av de sakerna, de känns som att andra tänker att man skiter i dem när jag egentligen bryr mig men helt enkelt är för slut för att kunna lägga tiden på saken.
Jag vet samtidigt att lyssna på mig själv är viktigt. Att svara och läsa när jag kan, är bättre än att pressa mig själv till max. Livet är en balansbräda man måste försöka hålla något så när stabil.
Det är fortfarande fina dagar utomhus. Vilket medför att en del av mig ändå känner av mer sommar än höst, men hösten börjar möta sommaren. Det märks, speciellt på alla svampar överallt. Nog är det extra mycket svamp i år? Tycker man ser svamp precis överallt. Både ätbara som kantarellerna men även giftiga som flugsvamparna ovan.
Jag och Lizzla har de senaste helgerna hängt i solen på Björns balkong. Så himla härligt, och på bilden från i söndags använde hon grisen som min bror hade innan han flyttade till Furudal som kudde. Så gulligt måste jag ändå säga.
Igår när jag hämtade Lizzla hos familjen som hon är hos medan jag jobbar, såg jag två bin och en humla som alla tre samsades om en och samma blomma. Det var som att det sög nektar ur det absolut sista av sommaren 2025. Som en sista del av att fortsätta ha blommornas färger kvar innan hösten tar vid, vi vet alla att det är nära nu. Bara 13 dagar kvar av september, och det går fort.
Jag vaknade ganska tidigt men somnade om en stund. Satt igång tvättmaskinen, handdukarna som får tvättas idag. Frågade min allvetande Chatgpt om bästa sättet att få handdukar mjuka. Så har slängt i 1/2 dl ättika och 1/2 bikarbonat tillsammans med dem. Ska se om det mjukar upp, hoppas det. Jag ogillar riviga handdukar.
Ska alldeles strax gå upp på riktigt, insåg igår att mina swiffer är slut så lär fylla på med det, samt att köpa cititbang till badrummet, har provat mycket men det är bäst helt enkelt.
Annars blir drt promenad för oss, alltid skönt med rörelse på fredagarna. Antar att ni får se fotografier på det efteråt. Nej nu kallar badrummet på mig för att göra dagen!
Idag är det första september. Enligt sången är det fortfarande sommar: Juli, augusti och september, härlig sommar är det då. Eller som vissa sjunger: Bär och frukter får vi då. Så jag fortsätter säga sommar, i alla fall tills runt den tjugonde september, för då fram till novembers slut har vi höst.
Nog snackat om det, igår vann jag 100 kronor när jag spelade på tre lotter. Det gör jag ogärna om igen, vilken press! Hade tre då jag fick två gratis då jag prenumererat tillräckligt länge. Var glad över vinsten.
Jag hjälpte även brorsan med flytten igår, där Björn och min bror bar ner tunga möbler och jag fick dra fram sakerna. Sedan städade min mamma, och adoptivpappa körde till och från Furudal så blev två flyttlass.
Idag har jag jobbat, och från runt 10:00 tills jag slutade pulserande huvudet rejält så när jag och Lizzla kom hem stupade jag på soffan.
Efter jag sovit en stund gick jag upp och började med maten. Stekt fläsk, potatis och löksås. Första gången jag lagade maten. Jag är absolut inte bra på matlagning men det här blev riktigt gott, och Björn var nöjd han med.
När maten hade ätits upp gick jag till gymmet, tog min runda och gick hem efteråt för att hämta med Lizzla ut på vår promenad som slutade på 3 km. Väl hemma igen så diskade jag, plockade in i diskmaskinen. Förberedde Lizzlas mat inför imorgon och vattnade blommorna, samt gav fiskarna mat.
Nu väntar sängen. Är trött och tankfull idag. Vet att man inte kan förändra saker, men ibland önskar jag ändå saker var annorlunda än de är.
Denna vecka gick snabbt men orsakade ändå en trött jag. Med det menar jag verkligen trött, har haft sådana restless legs att jag kontaktat vården. Får se vad de säger, har nu kommit till sista ropet. Tar magnesium, järn, c-vitamin, d-vitamin, omega 3, Zink, krom. Dricker tonic innan sängdags, smörjer med magnesiumkräm, rakar benen. Kyler ner sovrummet innan läggdags. Ändå vaknar jag av hur benen sparkar runt, värker och kryper. Jag får se vad min läkare på vårdcentralen Kvarnporten säger. Hon är bra, och är en av delägarna så tror absolut att jag kan få hjälp.
Annars har jag denna vecka fixat naglarna, tagit promenader med Lizzla där jag såg att på ena sidan huset är det ett fönster mot vägen med en slags utbyggnad som skulle kunna vara en veranda från början. Kanske för tjänstefolket i så fall, de fick ju inte gå in tillsammans med härskapet förr i världen.
Köerna i Falun startar vid Borlängevägen och följer sedan hela vägen bort till korsningen vid Stora Coop och Ingarvet. Det är där proppen är både in och ut från Falun. Ändå så tror folk problemet är vid Tisken… Men när proppen startar någon annanstans kommer problemet inte lösas, men sådant begriper inte folk. Det blir ett trist uppvaknade för många när bygget på stan är klart.
Har fått hem paket i veckan, det gick fort att få hem paketet med hundmat som är överst tog bara någon dag glad Lizzla som får det enda torrfodret som duger åt madam Royal Canin. Min tunika av märket Filippa K tog däremot lång tid, köpte den på Vinted men den blev skickad sista dagen och sedan tog posten sin tid. Så ja det var ingen snabb leverans. Alla är ju olika hur snabbt de vill skicka, jag brukar skicka snabbt men så gör ju inte andra.
Det är helg men vardagsveckan har passerat. Jag började jobbet efter semestern och sjukdom i måndags. Har varit sjukttrött hela veckan så förstod knappt hur jag höll mig vaken även om jag nu gjorde det. Märkligt hur kroppen ändå funderar trots att man är trött.
Hur som helst min lillebror Mattias ska flytta från Falun till Furudal och därmed är han med Lizzla lite nu sista veckorna han bor här. Kommer sakna att ha honom nära, men det blir nog bra för honom.
I alla fall på tisdagsmorgonen hade Kopparstaden flyttat takpannorna som var kvar från det rivna soprummet till andra sidan vägen. Det var inte uppskattat av Lizzla som inser att något är förändrat på en annars totalt oförändrad promenad. Så vi fick gå dit och undersöka plattorna. De försvann sedan på onsdagen.
På onsdagen plockade jag min första tomat från växthuset och den var verkligen så god.
Vi har tagit långa promenader tillsammans jag och Lizzla efter jobbet. Så skönt, jag har även gjort något som säkerligen många uppfattar som äckligt och konstigt. Men jag har plockat upp pantburkar efter vägen, blev så less i början av augusti när folk slängt pantburkar precis bredvid vår nya sopstation. Jag har ju redan befarat att den skulle bli områdets nya soptipp och ja så är fallet… Jag tog därmed en av Lizzlas bajspåsar och la den i, såg sedan fler och fler under vår runda. Så städade upp, har sedan fortsatt och var och pantade i veckan. Blir ändå trött, varför ska det behövs ligga pantburkar slängda efter vägen? Hur svårt kan det vara att slänga dem i soporna? Kan säga att jag inte plockat i papperskorgar, utan endast plockat upp de som legat på gatan. Något litet för miljön, och alltid med hundbajspåse på händerna.
Jaja det var min vardag denna vecka.
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg