Massa böcker, avhandlingar och skrift. Wohoo!
Kategori: Lärarprogrammet
Dagen.
Har inte gjort mycket mer en att haft rejält ont i huvudet och fått lite av mitt examensarbete gjort. Känner mig just nu helt slut och det blir sängen relativt snart.
Har även haft tid att fundera över livet vilket kommer och går under vissa perioder. Jag har gjort en del förändringar i mitt liv de senaste veckorna, kommit till insikt med saker och funnit mod att göra saker jag skulle gjort för en lång tid sedan.
Ett av mina mål för 2012 är att gå min egen väg och skita i andra, något jag mer och mer känner att jag gör och vet ni? Det känns jävligt bra.
Intressant artikel och så jävla förbannad på allt!
Håller ju på att pluggar med mitt examensarbete när jag kommer över flera artiklar från 2011 som visar på att, barn som förlorar en förälder har högre risk för självmord än barn som inte förlorat en förälder som barn. Det tycks också vara så att ju yngre man är när föräldern dör ju mer påverkas man. Det är mycket intressanta artiklar och jag läser ibland med olust för det är många minnen som kommer upp, jag blir påverkad samtidigt som jag tror att detta är en bra sak för mig. Ett sett att bearbeta, vi fick aldrig någon riktig hjälp när pappa dog. Skolan hade noll koll och samhället tyckte väl mest att man skulle glömma och leva vidare. Jag undrar smått hur mycket den synen på döden speglat mig och mina framtida val. Hur hade jag varit om vi faktiskt fått hjälp? Hur mycket bättre hade jag mått? Jag räknar inte skolpsykologen som speciellt mycket hjälp, rita en teckning och äta pepparkakor är inte vad jag skulle vilja kalla terapi, dessutom pratade vi aldrig om min känsla över att pappa var död utan bara saker runtomkring. Vem han varit, jag har aldrig haft chansen att faktiskt säga hur jag mådde och kände! Jag blir arg när jag tänker på saken, det är väl som min mamma sa att jag borde gå och prata med någon. Det märks nog att jag går mer och mer tillbaka och rotar i det förflutna, men vart vänder man sig som vuxen när man behöver samtala med någon? Jag är inte deprimerad bara allmänt jävla less på att gå runt och känna en ilska inombords varje gång jag tänker på vissa saker, att alltid bli deppad runt påsken, att alltid oroa mig för döden. Jag är så jävla less på att låtsas som allt är så jävla perfekt och bra, att aldrig kunna prata om saker! Jag är trött på att hata avsked och att alltid tro att det värsta ska hända hela tiden.
Sorry men blir så jävla förbannad på samhället och den lilla kunskap som finns, kring oss som varit barn och fått kämpa betydligt hårdare en andra för att ingen runt om oss fattat att vi sörjer i tysthet!
To sing.
Sitter och sjunger lite medan William spelar på sin dator. Björn kommer väl hemåt snart så ska vi bege oss till Piccolo och sedan City gross.
Uppsatsen går framåt imorgon ska jag bege mig till högskolans bibliotek och låna lite böcker. Det kommer bli bra så fort man får intervjuerna gjorda tror jag. Tråkinlägg!
Vad gör alla andra en dag som denna?
En slappisdag.
Dagen har varit rejält slapp. Björn lämnade hit William vid sju i morse då Björn haft inventering på jobbet hela dagen. William lekte en stund med grannen, sedan såg jag och William på lilla huset på prärien och myste i soffan. William lekte med sin kompis igen och sedan har det inte hänt så mycket mer här. Känns lite halvtråkigt att ens blogga om saken. Imorgon är det slut på lovet för William och jag har hittat lite smarta avhandlingar jag ska använda som källor. Så imorgon blir det att hetsplugga och har en förhoppning om att bli klar med bakgrunden tills på söndag (önsketänkande?) .
Påsklovet förbi och nu är det snart MAJ! Blir något stressad och något uppspelt fattar ni eller de är snart sommar och examen!
Sökt jobb.
Har sökt två jobb, ett i Falun och ett i Borlänge. Spännande, inte för att jag vågar tro att jag skulle få något av jobben. Jag vågar aldrig hoppas eller tro sånt, men skulle jag få skulle jag bli SÅ glad! Skulle kännas perfekt då båda jobb jag köpt är deltid något jag helst vill jobba. De flesta strävar efter heltidsjobb själv vill jag helst ha deltid eftersom jag tror att det ger mer för en i slutändan att man får tillbaka så mycket mer av tiden man spenderar med sitt barn än man får av tiden på jobbet. Pengar har aldrig varit viktiga för mig, visst tycker jag om att ha fint runt mig och köpa saker men det är inte viktigt. Jag vill ha pengar så jag klarar mig och kan leva men leva med pengar i överflöd skulle aldrig göra mig lycklig. Att se William växa gör mig lycklig, att finnas nära till hands för honom men jobba gör mig tillfredsställd materiellt och visst är de roligt, men inte hälften så roligt som att se mitt barn ha en bra uppväxt. Så jag vill helst ha deltid, än så länge kan jag söka deltidstjänster eftersom jag fortfarande är student men jag vet att så fort jag hamnar i arbetsförmedlingensklor lär man söka alla tjänster så jag håller mina tummar och tår hårt att jag får en deltidstjänst och slipper skriva in mig på ams.
Delkurs 1 pedagogisktarbete III klar!
Fick precis betyg för kursen av min lärare och WOW vilken sporre det blev. Nu är det ”endast” lite matematik på högskolan i Gävle att avsluta, och sedan sista delkursen i pedagogiskt arbete III som är kvar tills man är färdig. Känns grymt, är nära! Fattar inte att tiden tickat på så fort. Kom fram till idag med min handledare för examensarbete att jag bör vinkla min uppsats mot skolpsykologernas syn på hur lärare arbetar med barn i sorg. Spännande, tror det kommer bli helt rätt. Ska sätta mig och läsa lite litteratur alldeles strax.
William har åkt till Skevi med sin faster, så är lite ”barnfri” idag.
Sjukt trött.
Ska bege mig till sängen, är sjukt trött. Varit på Högskolan i Gävle hela dagen, och det känns i fötterna och ryggen. William ligger och sover och jag ska som sagt göra desamma. Nyss skrivit lite på slutuppgiften ska finputsa imorgon innan jag skickar in den.
Bloggar mer imorgon och i helgen!
Buss 41 mot Högskolan i Gävle.
Sitter på paddan på väg mot högskolan i Gävle. William är på fritids, får alltid så dåligt samvete när han får gå till skolan/fritids så här tidigt. Jag hatar de verkligen även om han trivs som fisken i vattnet, men i mitt hjärta känns de fel att ha sitt barn på skola och fritids en heldag. Jag skulle lätt vara hemmamamma om ekonomin fanns för de, typ jobba med eget företag hemifrån så William alltid hade sin mamma hemma. Jag tar väl och spottar på mig som kvinna enligt vissa nu, men jag har alltid trivts bäst i hemmet, städa och fixa med familjen. Mitt drömjobb är att vara dagmamma det där med att umgås med massa folk är inte min grej, jag har mina vänner och visst jag lär gärna känna flera, men jag har stora folkgrupper. Jag känner mig som en elefant i en glasbur, som folk tittar på mig, tycker illa om mig och jag har inte självförtroendet att tro mig vara omtyckt. Jag förutsätter alltid att folk vill mig illa, livet formar oss och en hårda törnar har gjort mig sådan.
Jag tror trots detta att resan till Gävle behövs för min självkänsla, för jag känner inte en kotte där.
Fruktansvärt trött.
Bryter ihop känns det som, sommartid… Det tar alltid mig minst en vecka innan huvudet kommer ikapp efter att man bytt tider, dessutom tycker jag det är okristerligt att sätta ett seminarium klockan 8.00 på morgonen?! Jag menar hur tänkte de där?! Vem vill gå upp klockan 6.00 på morgonen, och VEM vill än värre gå upp klockan fem egentligen?! Jag är halvt döende!
Hur som haver är seminariet intressant och alla visar vad de arbetat med under VFUN, är min tur om någon timme om man ska se till hur många vi är som ska redovisa. Hoppas på en rast snart så man kan ta sig en kopp latte, det känns som det behövs!