Idag är det sex år sedan du tog ditt sista andetag. Igår var det sex år sedan jag hörde din röst för sista gången. Du fattas mig, och det går inte en dag utan att du befinner dig i mina tankar.
Jag tänker på dig, saknar dig. Skulle så gärna vilja ringa dig och berätta allt som skett sedan denna dag för sex år sedan när vi kom till sjukhuset, jag och två av mina syskon för att se dig ligga där i din eviga vila. Vi hann inte vara med när du somnade in, men det var fint att se dig där efteråt.
Du fattas mig mormor! Ta hand om Skilla i himlen, jag tror ni har ett fint sällskap tillsammans.
Ett år sedan du lämnade jorden för alltid älskade Skilla. Min egna ängel, min Send me and angel! Runt 9:20 tog du dig ur ett helt koppel och hel sele, du sprang mot skogen och någon gång runt 9:30-9:40 blev du överkörd. Jag vet inte tiden, exakt den var aldrig relevant. Men att bära dig kropp som ryckte i mina armar samtidigt som du kändes så lätt. Att säga till dig du fixar det Skilla, och att se allt blod och sedan rakt i i de ögon som visade att liv inte fanns längre det som rörde sig var bara det absolut sista av kroppen. Din själ hade redan lämnat jorden, och den känsla av att där ditt liv slocknade… Där slocknade även mitt. Mamma i telefonen och Björn som fanns där , hur mamma sa till mig att ta med Skilla till veterinären. Björn som lindade in Skilla i en handduk, resan till Anicura. Att komma dit med sin döda familjemedlem, att gå in blodig från topp till tå genom receptionen. Få frågor om kremering, urna? Ja allting som bara några minuter innan inte ens tänkt tanken på. Att lämna dig där på båren, pussa på din fortfarande varma kropp och gå. Gå ut i n vår som var totalt meningslös. Gå ut i vad jag visste var en dag i lugn, men som skulle bli värre dag två för så fungerar jag i trauman. Sedan veckan som följde… Alla som slöt upp, erbjöd sig saker. Jag har aldrig varit den som trott att människor brytt sig om mig, vem är jag i en värld? Men så många som fanns där som brydde sig om mig. Det är jag fortfarande så tacksam över. Det finns mycket ondska i den här världen, men kärleken är större. Vi får aldrig glömma att det är mer kärlek i världen ondska, även om det är ondskan vi ser och hör om. För vem vill berätta om något så fint som kärleken?
Kärleken känner jag fortfarande för dig Skilla, jag kommer aldrig glömma dig. Du har nyckeln till mitt hjärta, en plats där du finns. Jag älskar dig och saknar dig. Ett år utan dig! Men du är alltid med mig och din syster Lizzla. 勺
Idag har det gått fem år sedan du somnade in mormor. Fem år av stor sorg och saknad! Jag tänker på dig dagligen, och jag vet att du tar hand om Skilla där med dig även om ni aldrig hann träffas. Jag ser framför mig hur: Du, morfar, Skilla, Sassa och mammas hund Jazzi går runt tillsammans och har det fint i erat ordnade rum i himlen!
Idag är livet tungt, sex månader har passerat sedan du sprang ut i vägen precis när bilen kom. Sex månader sedan ditt liv slocknade framför mina ögon. Du låg där under bilen med kroppen som skakade, jag bar din lilla kropp och allt blod som fyllde mig från topp till tå. Hur jag la ner dig på gräset och sa: Kom igen Skilla du fixar det här. Hur din andning gick fort och hur jag såg i din blick att du var borta. Du fanns inte mera, jag som hörde Björns skrik när du blev överkörd. Jag som bara drog in till Björn i panik och ringde mamma, hur jag skrek att du var död och sedan bröt ihop. Björn som höll om mig, vägen från oss till Anicura.
Att ha dig där i mitt knä, din kropp som fortfarande var varm men där du inte längre fanns. Att mötas av personalen som tog med dig in. Och att sitta där och bestämma över din urna. Att lämna dig, och säga hej då. Jag förbannar mig själv dagligen över vad som hände. Ingen kan förstå hur hög den sorg och skuld jag bär känns. Hur jag dagligen bara skulle vilja ta tiden tillbaka.
Vi åt pizza kvällen innan du och smakade svamp, så kräktes du upp den på morgonen. Det får jag dåligt samvete över, för att du kräktes innan. Du hade fått gott av Björn på morgonen så jag vet att du var glad också. Men det gör så ont! Så förbannat ont att sakna dig, att sett dig dö!
Så många har sagt: Det var tur att du fick se… Men nej jag tror faktiskt det varit bättre om jag inte sett allt. Det är som en film som spelas upp i mitt huvud dag efter dag. Jag kan inte gå efter vägen där det skedde, jag kan inte se döda djur efter vägen eller på film.
Du är så saknad Skilla, så oerhört saknad! Jag vet att Lizzla inte varit hos oss om olyckan aldrig skett. Men jag önskar så att ni fått träffats, vilket fint radarpar ni skulle varit.
I sex månader har jag levt utan dig, du saknas mig!
Älskade Skilla ❤️Älskade Lizzla ❤️Älskade Skilla, jag saknar dig så! Du fattas mig! ????Älskade Lizzla, tack för att du ger mig glädje! ????
Idag när jag kom hem från jobbet möttes jag av brevet jag känt panik för sedan den 15 april när Skilla dog. Där låg det, brevet från Anicura med texten om att Skillas stoft och urna nu finns att hämta. Stoft, ingenting kvar av min bästa vän, min dotter men älskade svarta pälskling. Min lilla Skilla-pilla-plupp-lupp. Min Skilla-frilla! Min fina underbara Skilla. Det gör så fruktansvärt ont i mig att hon är död, och hjärnan förstår inte.
Trots att jag fyllt i försäkringspapper, har avregistrera henne från jordbruksverket och att jag idag betalade för urnan och det som finns kvar av henne så tror min hjärna att hon snart kommer hem. Min hjärna vägrar förstå att hon är död, min hjärna tror att jag är i en mardröm och snart vaknar.
När jag är ensam så ser jag olyckan spelas upp för mina ögon, därav kan jag inte längre vila som tidigare själv. Jag vet att Skilla är död, men hjärnan kan inte acceptera att det hänt. Så här jag känt sedan allt hände, det är som en ridå i mig. Och nu ska jag hämta hennes urna, och hon finns inte mer. Älskade fina Skilla, du är så saknad och fattas mig!
Och mitt i allt detta har jag den underbara lilla Lizzla, glädjespridaren som får mig att skratta mitt i sorgen, som jag så önskar hade fått träffa sin storasyster. Vilket radarpar de skulle varit, även om jag tror Skilla är med oss hela tiden. Det är nämligen så att lilla Lizzla är oroligt trygg, hon leker och far runt. Lärde sig kommandot sitt efter en dag och lyssnar till sitt namn. Hon har varit två dagar på samma dagis som Skilla gick på, och där är hon kavat och leker med de andra hundarna. Det går lätt att lämna henne och även lätt att hämta! Hon blir så glad av att se mig, och lika glad att bli lämnad precis som storasyster Skilla var.
Det är så fint, en trygg liten tjej med fyra tassar på marken som leker och tar plats! Hon påminner om Skilla i mycket, som att hon vill snutta på min öronsnibb och även blicken hon ger mig. Hon är på samma platser som Skilla och gör saker som Skilla gjort, som att dra sig efter soffan och liknande. Det är fint, sådana gånger tänker jag att Skilla är här och leker med Lizzla. Eftersom Lizzla är så trygg med mig, känns det som hon visste från start att med mig skulle hon bli älskad, kanske är det Skilla som berättat det för henne. Jag vill tro att det är så!
Många känslor i det här inlägget, men så är också min själ nu. Fylld av glädje och sorg..
Så har det idag gått fyra år sedan min älskade mormor lämnade jorden. Jag saknar henne varje dag, och det där bullshit om att sorgen blir lättare för varje dag vet jag inte alls stämmer. Som med allt annat accepterar man sorgen, och lever ett liv som fortsätter. Men den gör fortfarande lika ont, och saknaden är fortfarande lika stark. Jag man förväntas säga att allt känns bättre, för det är det som är socialt accepterat. Men när jag skriver i min blogg så är det sanningens ord som framkommer och här är jag ärlig med mina känslor.
Det går inte en dag utan att jag saknar henne, inte en dag utan att jag vill ringa och berätta händelser från dagen och livet för henne. Igår var vi, jag, Björn och Skilla till Orsa på en liten resa. Jag passade på att besöka mormor och morfars grav. Vi tog en promenad runt Orsa Camping också, har inte varit där på många år. Det var helt nytt för mig, likaså såg byn annorlunda ut. Nitton år gör mycket med ett samhälle, och jag är så gott som aldrig dit. Senast var 2019, och eftersom mamma och adoptivpappa spenderar sina dagar i Furudal är det dit jag åker för att hälsa på, när mormor dog så blev inte Orsa självklart att besöka längre. Hon var väl den sista länken dit för mig.
Jag såg i alla fall Orsa med andra ögon igår, det var fint där. Finare än jag kommit ihåg att det var. Konstigt det där, en plats man bott på hela sin barndom som numera känns som en totalt okänd plats. Jag var som en turist i min hemstad, men efter nitton år i Falun är det ju så att Falun är mitt hem.
Hur som helst så var vi till Furudal i fredags: Jag, William, Björn och Skilla. Träffade mamma, adoptivpappa och min lillebror Mattias där, samt fina Nikki (hunden). Så träffade även familjen under helgen.
Hur som helst det är fyra år sedan du lämnade oss mormor. Du är saknad, SÅ oerhört saknad!
Min mormor tillsammans med sin tvillingbror Örjan och sin mamma.
Mormor, mamma och en nyfödd jag.
Så har det alltså gått tre år. Jag förstår fortfarande inte att du är borta, att du ligger tillsammans med morfar som aska i en grav. Kanske askan är borta nu? Jag vet inte hur snabbt den försvinner men du är där och varit där sedan 2018.
Jag saknar dig varje dag, jag känner din närvaro då och då. Lite mer sällan nu än precis innan. Men jag hör dig svara mig när jag säger: ”Jag saknar dig mormor.” Med en lätt vid kommer då luften mot litt ansikte och ett viskande: ”Jag saknar dig å.” Att tiden skulle mildra sorgen och saknade har jag inte märkt. Jag vill fortfarnade ringa dig och berätta om händelser i mitt liv. Jag vill fortfarande skratta tillsammans, vara upprörd ihop eller bara prata om livet. Du min älskade mormor tänk om jag fick visa dig fotot ovan på dig och Örjan tillsammans med er mamma i färg! För så är tekniken idag, vi kan färglägga svartvita foton! På bara tre små år så kunde man göra det också.
Min saknad till dig mormor är för evig och för alltid. Jag älskade dig när du levde, och älskar dig idag. Tänker på dig och sörjer de tre år vi inte fick tillsammans för att cancern besegrade dig.
Idag har det gått 28 år, någonstans inom mig känns det som år som är svåra att förstå. För 28 år på den här dagen lyste solen som idag och det var lördag. För 28 år sedan på denna dagen cyklade jag till min kusin för att leka. Denna dagen för 28 år sedan skulle jag spela Bingolotto som på alla andra lördagar. Denna dag skulle dock inget vara som förut. Det ringde på dörren och prästen stod där i solljuset som lyste upp vårat trapphus. Jag ropade på mamma, och ser hennes kroppsspråk förändras. Några minuter senare skulle jag få veta, min pappa hade dött i en bilolycka mellan Våmhus och Bäcka. Vetskapen om att vi brukade bada där vid Bäcka som barn, och att jag aldrig gjort det igen får mig ibland att undra över hur det varit att åka dit?
I 28 år har jag levt utan en pappa. Minnena bleknar för varje år, ibland vet jag inte om det jag minns är dröm eller verklighet, eller återberättande som jag kommer ihåg bara för det.
Men en sak minns jag, och det är dagen han dog. 28 år har gått och det är många år för ett barn som var 9 år när hennes pappa lämnade jorden.
Så idag har det gått två år sedan du tog ditt sista andetag, två år sedan cancern tog dig efter några ynka månader i den hemska sjukdomen. Jag förstår inte att det är två år sedan du tog ditt sista andetag, två år sedan jag och Mattias satt där i bilen och jag körde mot Mora lasarett för att vi skulle säga adjö. Vi hann inte fram och jag tror att det var meningen så. När vi mötte Melissa där på parkeringen så var det som att jag visste att det redan var försent, i hissen upp och sedan där när vi knackade på dörren och alla dina barn var samlade. När jag såg dig ligga där i sängen, och när jag kramade om mamma. När vi tre syskon av fyra stod där och höll om mamma och grät, för vår mormor var borta. Ditt skal låg där i sängen, och jag pussade din panna sa att jag älskade dig och att vi ses igen.
När vi sa adjö där, och sedan åkte till Orsa och mamma tillsammans. Grät där allihop, av saknad till dig. När jag och Mattias tog bilen på kvällen tillbaka mot Orsa så var solen på väg att gå ner, det var den första kalla dagen den hösten och på radion pratar en man som heter Ingmar precis som din bror. Så när vi svänger ut från Orsa säger han: Jag har skrivit en jazz till min fru Barbro, som heter Barbros Jazz. Ditt namn precis där och då, till solnedgången och skymningen. Jag och Mattias tittade på varandra och jag sa det vi tänkte: Nu säger du hej då!
Man säger att tiden gör sorgen lättare, men det där är en myt. Sorgen finns alltid där, man lär sig acceptera den och leva med den. Men aldrig någonsin att den lättar. Fortfarande kan jag tänka att jag ska ringa dig, eller får för mig att berätta saker för dig. Fortfarande kan jag tänka på dig och känna hur du nuddar min hand. Du finns här, även om jag inte ser dig. Du är så saknad älskade mormor, du som var min andra mamma. Jag tänder lite ljus under din tavla idag, tavlan din pappa målade på dig som ung. Jag dricker kaffe ur Rörstrands Ostindia som du tyckte så mycket om och jag tänker på dig, saknar dig! Två år utan dig, två år av sorg och saknad. Två år som jag fortsätter att älska dig, berättar om dig, skrattar kring allt fint du låtit mig uppleva med dig!
We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookies list
Cookie name
Active
Vem är jag.
Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.
Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem
Kommentarer
När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden.
En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.
Media
Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.
Kontaktformulär
Cookie-filer
Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år.
Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare.
När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort.
Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.
Inbäddad innehåll från andra webbplatser
Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen.
Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.
Analys
Vilka jag delar dina data med
Hur länge jag behåller dina uppgifter
Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning.
För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.
Vilka rättigheter du har över dina data
Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.
Vart skickar jag dina uppgifter
Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.
Din kontaktinformation
Ytterligare information
Hur vi skyddar din information
Vilka procedurer vi har för dataläckor
Från vilka utomstående parter vi tar emot data
Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter
