Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 4 of 4 Articles
Sorg & saknad

Fyra år sedan mormor lämnade jorden.

Så har det idag gått fyra år sedan min älskade mormor lämnade jorden. Jag saknar henne varje dag, och det där bullshit om att sorgen blir lättare för varje dag vet jag inte alls stämmer. Som med allt annat accepterar man sorgen, och lever ett liv som fortsätter. Men den gör fortfarande lika ont, och saknaden är fortfarande lika stark. Jag man förväntas säga att allt känns bättre, för det är det som är socialt accepterat. Men när jag skriver i min blogg så är det sanningens ord som framkommer och här är jag ärlig med mina känslor.

Det går inte en dag utan att jag saknar henne, inte en dag utan att jag vill ringa och berätta händelser från dagen och livet för henne. Igår var vi, jag, Björn och Skilla till Orsa på en liten resa. Jag passade på att besöka mormor och morfars grav. Vi tog en promenad runt Orsa Camping också, har inte varit där på många år. Det var helt nytt för mig, likaså såg byn annorlunda ut. Nitton år gör mycket med ett samhälle, och jag är så gott som aldrig dit. Senast var 2019, och eftersom mamma och adoptivpappa spenderar sina dagar i Furudal är det dit jag åker för att hälsa på, när mormor dog så blev inte Orsa självklart att besöka längre. Hon var väl den sista länken dit för mig.

Jag såg i alla fall Orsa med andra ögon igår, det var fint där. Finare än jag kommit ihåg att det var. Konstigt det där, en plats man bott på hela sin barndom som numera känns som en totalt okänd plats. Jag var som en turist i min hemstad, men efter nitton år i Falun är det ju så att Falun är mitt hem.

Hur som helst så var vi till Furudal i fredags: Jag, William, Björn och Skilla. Träffade mamma, adoptivpappa och min lillebror Mattias där, samt fina Nikki (hunden). Så träffade även familjen under helgen.

Hur som helst det är fyra år sedan du lämnade oss mormor. Du är saknad, SÅ oerhört saknad!

Sorg & saknad

Tre år av sorg och saknad efter dig, älskade mormor!

Så har det alltså gått tre år. Jag förstår fortfarande inte att du är borta, att du ligger tillsammans med morfar som aska i en grav. Kanske askan är borta nu? Jag vet inte hur snabbt den försvinner men du är där och varit där sedan 2018.

Jag saknar dig varje dag, jag känner din närvaro då och då. Lite mer sällan nu än precis innan. Men jag hör dig svara mig när jag säger: ”Jag saknar dig mormor.” Med en lätt vid kommer då luften mot litt ansikte och ett viskande: ”Jag saknar dig å.” Att tiden skulle mildra sorgen och saknade har jag inte märkt. Jag vill fortfarnade ringa dig och berätta om händelser i mitt liv. Jag vill fortfarande skratta tillsammans, vara upprörd ihop eller bara prata om livet. Du min älskade mormor tänk om jag fick visa dig fotot ovan på dig och Örjan tillsammans med er mamma i färg! För så är tekniken idag, vi kan färglägga svartvita foton! På bara tre små år så kunde man göra det också.

Min saknad till dig mormor är för evig och för alltid. Jag älskade dig när du levde, och älskar dig idag. Tänker på dig och sörjer de tre år vi inte fick tillsammans för att cancern besegrade dig.

Sorg & saknad

28 år utan en pappa.

Idag har det gått 28 år, någonstans inom mig känns det som år som är svåra att förstå. För 28 år på den här dagen lyste solen som idag och det var lördag. För 28 år sedan på denna dagen cyklade jag till min kusin för att leka. Denna dagen för 28 år sedan skulle jag spela Bingolotto som på alla andra lördagar. Denna dag skulle dock inget vara som förut. Det ringde på dörren och prästen stod där i solljuset som lyste upp vårat trapphus. Jag ropade på mamma, och ser hennes kroppsspråk förändras. Några minuter senare skulle jag få veta, min pappa hade dött i en bilolycka mellan Våmhus och Bäcka. Vetskapen om att vi brukade bada där vid Bäcka som barn, och att jag aldrig gjort det igen får mig ibland att undra över hur det varit att åka dit?

I 28 år har jag levt utan en pappa. Minnena bleknar för varje år, ibland vet jag inte om det jag minns är dröm eller verklighet, eller återberättande som jag kommer ihåg bara för det.

Men en sak minns jag, och det är dagen han dog. 28 år har gått och det är många år för ett barn som var 9 år när hennes pappa lämnade jorden.

Sorg & saknad

Två år av sorg och saknad, älskade mormor.

Så idag har det gått två år sedan du tog ditt sista andetag, två år sedan cancern tog dig efter några ynka månader i den hemska sjukdomen. Jag förstår inte att det är två år sedan du tog ditt sista andetag, två år sedan jag och Mattias satt där i bilen och jag körde mot Mora lasarett för att vi skulle säga adjö. Vi hann inte fram och jag tror att det var meningen så. När vi mötte Melissa där på parkeringen så var det som att jag visste att det redan var försent, i hissen upp och sedan där när vi knackade på dörren och alla dina barn var samlade. När jag såg dig ligga där i sängen, och när jag kramade om mamma. När vi tre syskon av fyra stod där och höll om mamma och grät, för vår mormor var borta. Ditt skal låg där i sängen, och jag pussade din panna sa att jag älskade dig och att vi ses igen.

När vi sa adjö där, och sedan åkte till Orsa och mamma tillsammans. Grät där allihop, av saknad till dig. När jag och Mattias tog bilen på kvällen tillbaka mot Orsa så var solen på väg att gå ner, det var den första kalla dagen den hösten och på radion pratar en man som heter Ingmar precis som din bror. Så när vi svänger ut från Orsa säger han: Jag har skrivit en jazz till min fru Barbro, som heter Barbros Jazz. Ditt namn precis där och då, till solnedgången och skymningen. Jag och Mattias tittade på varandra och jag sa det vi tänkte: Nu säger du hej då!

Man säger att tiden gör sorgen lättare, men det där är en myt. Sorgen finns alltid där, man lär sig acceptera den och leva med den. Men aldrig någonsin att den lättar. Fortfarande kan jag tänka att jag ska ringa dig, eller får för mig att berätta saker för dig. Fortfarande kan jag tänka på dig och känna hur du nuddar min hand. Du finns här, även om jag inte ser dig. Du är så saknad älskade mormor, du som var min andra mamma. Jag tänder lite ljus under din tavla idag, tavlan din pappa målade på dig som ung. Jag dricker kaffe ur Rörstrands Ostindia som du tyckte så mycket om och jag tänker på dig, saknar dig! Två år utan dig, två år av sorg och saknad. Två år som jag fortsätter att älska dig, berättar om dig, skrattar kring allt fint du låtit mig uppleva med dig!