Idag har det gått 28 år, någonstans inom mig känns det som år som är svåra att förstå. För 28 år på den här dagen lyste solen som idag och det var lördag. För 28 år sedan på denna dagen cyklade jag till min kusin för att leka. Denna dagen för 28 år sedan skulle jag spela Bingolotto som på alla andra lördagar. Denna dag skulle dock inget vara som förut. Det ringde på dörren och prästen stod där i solljuset som lyste upp vårat trapphus. Jag ropade på mamma, och ser hennes kroppsspråk förändras. Några minuter senare skulle jag få veta, min pappa hade dött i en bilolycka mellan Våmhus och Bäcka. Vetskapen om att vi brukade bada där vid Bäcka som barn, och att jag aldrig gjort det igen får mig ibland att undra över hur det varit att åka dit?

I 28 år har jag levt utan en pappa. Minnena bleknar för varje år, ibland vet jag inte om det jag minns är dröm eller verklighet, eller återberättande som jag kommer ihåg bara för det.

Men en sak minns jag, och det är dagen han dog. 28 år har gått och det är många år för ett barn som var 9 år när hennes pappa lämnade jorden.

8 kommentarer

  1. Så hemskt! Fruktansvärt! Ingen nioåring ska behöva uppleva att hennes/hans pappa dör.
    Vet inte om jag har berättat det förut. Men min själsfrände Totte gick bort i cancer när han var 45. Han hade två barn – en pojke som var 11 år och en dotter som var 7 år. Har tappat kontakten med båda barnen. Gissar att båda var i samma chocktillstånd som du var och att hans död präglade deras liv.
    Men jag hoppas att du liksom Tottes barn minns sin pappa som den bästa människan på jorden… KRAM!
    BP recently posted..Bokmärke och några svar

    1. Tror inte du berättat det men så himla sorgligt. Som du säger är det inget barn ska behöva uppleva. Du kanske kan kontakta barnen nu? Tror säkert de skulle uppskatta saken <3.

  2. Jag är ledsen att du behövt bära en så tung förlust så länge. Av olika anledningar berörs jag djupt av ditt inlägg, det här är bland annat något av det värsta jag kan tänka mig. Det blir en speciell uppväxt när man ska axla en vuxens börda, en konstig fråga kanske, kände du dig annorlunda från andra barn just på grund av upplevelsen? Skickar över en styrkekram.
    Sandra Jönsson recently posted..Fantiserade om att bo uppe på fästningsområdet

  3. Jag beklagar sorgen 😢 Å jag kan inte föreställa mig hur det är att förlora en av sina käraste.
    Livet ska man ta vara på verkligen. Detta inlägg berörde mig🥺

    Du får be en som känner av personer som är döda. Så du får känner av din pappa. Så att minnena aldrig försvinner 🙂å att du känner att han är med dig.
    StyrkeKram💪🏼🤗❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: