Mamman i huset – William kan du inte se ut som du leker en stund.
(Allt för lite bilder på sitt barn ni vet.)
Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Dagens William.
William – Mamma vill du ha en godis.
Jag – Nej.
William – Men mamma snälla ta den. (valpögon).
Jag – Okej.
(tar godisen och håller på att spy, ÄCKLIG som fan.).
William – Var den god? (Lyser av ”full i fan”).
Jag – NÄ! Så äcklig!
William – HAHA jag vet, den är skitäcklig. HAHAHA
Det, är vad man fick efter 4 h och 25 minuters plågande på förlossningen. Antar att det är vad man kallar äkta kärlek.
För om skadeglädjen är den enda samma glädjen, så måste ju skadeglädjen vara den enda samma kärleken med. Haha
William kom hem jätteglad från skolan idag. De kör med tre olika böcker,
A- Bok som är lätta variant.
B- Bok som är en medelvariant
C- Bok den svåraste varianten.
William har velat ha C- boken jättelänge och nu fick han C-boken, han började med B och jag tror hans mål varit att fixa C- boken väldigt länge. Han fick därför med sig en stencil hem för att träna på den den här veckan och se om han vill fortsätta. Han är så duktig på att läsa mitt hjärta, läser böcker själv på kvällen efter att jag läst för honom och sånt. De är så konstigt, nyss var han en liten människa som behövde mig hjälp i allt. Nu är han så stor och tycker mest att jag är i vägen.
Jag – William, jag älskar dig.
William – Ja de var ju ovanligt att du älskade mig (sarkasm).
Jag – Ha, va du lät spydig då.
William – Ja, de säger du ju typ nästan varje dag (suckar).
När jag började plocka med disken dök en tanke upp i huvudet på mig jag bara måste skriva ner. Jag började tänka på skolmognad och de ordet i stort.
William är ute och leker med sin kompis som går i förskoleklass. William och han är jättebra vänner och det märks att de är ungefär på samma nivå. Det är jättekul att se den vänskapen. William går i ettan, men William är född på hösten. Många gånger sedan William började i skolans värld har det slagit mig att han kanske borde fått gå kvar i förskolan ett år till så han istället hamnade med barnen födda 2005. När jag säger detta till andra brukar det ofta bli, MEN nej? William är så smart han hade absolut inte klarat ett år till i förskolan, femåringarna har redan vuxit ut förskolan och liknande kommentarer. Vad som skrämmer mig lite är att när sexåringarna fick gå över till skolan sa man precis samma sak om dem, de hade vuxit ur förskolan de behövde skolans utmaningar. Men idag så får barn återupprepa samma saker i tre steg och hur många elever tappar vi inte där? Först gör det en sak i femårsgruppen för att ”förbereda inför förskoleklassen”. när de börjar i förskoleklassen skyndar man sig att förbereda barnen inför ettan, vilket betyder att vi tränar bokstäver, vi ska matematikuppgifter och massa annat. Barnen som gått i förskolan förväntas att kunna sitta stilla. VI talar om sexåringar här, sexåringar som av naturen är väldigt rörliga och ramlar av stolar och allt vad det nu kan vara. Vi kräver att dessa ska sitta stilla och ha som lektioner enda fram tills lunch när de får frilek. Sedan börjar dessa små förskoleklass barn ettan och ska då åter igen träna bokstäver och göra matematikuppgifter. De får alltså göra samma sak i treårstid men till vilken nytta? Hur många barn tappas inte bort på vägen här?!
William leker helst med barnen som är i skolans benämning ett år yngre än honom själv, dessa barn kan då vara 3-4 månader yngre än honom. Men William och alla andra höstbarn förväntas vara på samma nivå som ett barn född nästan ett år tidigare än de själva. De börjar inte förskoleklass vid 6 år eller 6 och ett halvt de börjar förskoleklass vid när de är fem år! De förväntas vara på exakt samma nivå. Lägg två barn (bebisar) födda samma år bredvid varandra. Den ena född 1 januari, den andra 31 december. Förväntar du dig då att båda ska kunna lika mycket? Kommer du kräva att barnet född den 31 december ska kunna gå likt barnet född den 1 januari? Jag antar att ditt svar blir NEJ, de kommer du inte göra. Men när samma barn börjar förskoleklass förväntas de kunna exakt lika mycket, de förväntas vara på samma nivå och leka med varandra. De förväntas att vara ungefär samma människa för det är så skolan och samhället vill ha dem. Men frågan är? Är det lika roligt för ett barn född på våren som det är på hösten att börja skolan, och varför tar vi dessa barn för att vara samma barn?
Lisa plockade upp mig så följde med till henne, drack te och lekte med cubus och sjattrade om allt och inget. Känner mig alltid glad efter jag umgåtts med Lisa, hon passar mig som handen i handsken när det kommer till vänskap, vi båda har ganska lika åsikter i mångt och mycket och sen är de skönt att ventilera tankar med någon man pluggat med också, beklaga sig och glädjas liksom. Skulle vara grymt kul om vi blev kollegor med varandra i framtiden.
Hämtade William i skolan, och drog hem och städade snabbt. Björn kom och hämtade mig och William så vi åka till maxi och köpte lite smått till helgens tårtor. Ska göra lite så ni får se imorgon, mamma, lillsyrran, brorsan och mammas man kommer förbi. Sen på lördag fyller jag på riktigt. Tjugoåtta, nyss man fyllde arton ju! Minns min 18 årsdag bodde i min första lägenhet och gick och köpte ut cigg åt en kompis. Minns att man kände sig sååå vuxen, idag inser man hur liten man var vid arton och inte alls så vuxen som man då trodde. Vid arton visste jag allt idag vid tjugoåtta har jag insett att jag har massor kvar att lära i livet.
En annan skum sak är att jag för 8 år sedan vid den här tiden var gravid och gick runt och funderade, minns hur glad jag var, varvat med rädd. Skrev på lunarstorm och bad andra om hjälp i forumet för tonårsgraviditeter. Minns fortfarande exakt vad jag skrev;
Jag är nittonår fyller tjugo snart och är så fundersam, lite rädd och ensam finns det någon därute som känner igen sig. Fick massa svar, flera av dessa från unga föräldrar och graviditeter och tonårsgraviditer diskusarna på lunarstorm har jag kontakt med än idag, jag har fått riktigt fina vänner och är så glad över att internet fanns när man var förvirrad och inte visste så mycket om livet. Nu är man vuxen och ska veta allt men ändå känner jag mig inte alls som jag vet hälften av allt jag tyckte mig veta vid arton, nitton års ålder. Tänk att man ju äldre man blivit ändå inte blivit visare? Eller är det det man blivit i och med att man insett att livet inte betyder att man ska ha alla svaren utan bara ha kunskap om saker?
Nu spinner jag på i filosofiska tankar, men sån är jag ju. Hur som helst är jag glad över livet och önskar alla fina i mitt liv all lycka och glädje i livet.
Fick 50 kr i presentkort via appen Wrapp på facebook för ett par veckor sedan som skulle gå ut imorgon. Valde därför att gå in på Polarn O. Pyret mest för att se om det fanns något intressant, nu är det så att jag sällan shoppar där. Var mycket när William var mindre men med tiden så har jag knappt handla något på stan utan helt gått över till att handla via homepartys, men så när jag kom in där fanns ett ställ med köp 3 betala för 2. Jag började rota och fann tre plagg till William. 1 kofta, 1 jacka/kofta och en långärmad t-shirt. Allt gick på 250 kr och jag ska erkänna att jag fick den där ”WOHO” fyndat känslan.
Dessa är plaggen.
Långärmad t-shirt; 146/152 (har ju en lång kille)
De två andra har 134-140. (Det är där emellan han är i längd nu. Så dom är lagom).
Så här ser det ut när jag möter upp William efter han slutat skolan/fritids på dagarna.
Det snöade idag, men om cirka en månad börjar allt töa bort och då blir det rätt tid på året. Älskar att det nu är ljus när man går med William till skolan och ljus när man går hem med William från skolan.
William med sin Wohoo tror dom stavas så.
Jättepopulärt i hans klass.
| Cookie name | Active |
|---|