Lisa plockade upp mig så följde med till henne, drack te och lekte med cubus och sjattrade om allt och inget. Känner mig alltid glad efter jag umgåtts med Lisa, hon passar mig som handen i handsken när det kommer till vänskap, vi båda har ganska lika åsikter i mångt och mycket och sen är de skönt att ventilera tankar med någon man pluggat med också, beklaga sig och glädjas liksom. Skulle vara grymt kul om vi blev kollegor med varandra i framtiden.

Hämtade William i skolan, och drog hem och städade snabbt. Björn kom och hämtade mig och William så vi åka till maxi och köpte lite smått till helgens tårtor. Ska göra lite så ni får se imorgon, mamma, lillsyrran, brorsan och mammas man kommer förbi. Sen på lördag fyller jag på riktigt. Tjugoåtta, nyss man fyllde arton ju! Minns min 18 årsdag bodde i min första lägenhet och gick och köpte ut cigg åt en kompis. Minns att man kände sig sååå vuxen, idag inser man hur liten man var vid arton och inte alls så vuxen som man då trodde. Vid arton visste jag allt idag vid tjugoåtta har jag insett att jag har massor kvar att lära i livet.
En annan skum sak är att jag för 8 år sedan vid den här tiden var gravid och gick runt och funderade, minns hur glad jag var, varvat med rädd. Skrev på lunarstorm och bad andra om hjälp i forumet för tonårsgraviditeter. Minns fortfarande exakt vad jag skrev;
Jag är nittonår fyller tjugo snart och är så fundersam, lite rädd och ensam finns det någon därute som känner igen sig. Fick massa svar, flera av dessa från unga föräldrar och graviditeter och tonårsgraviditer diskusarna på lunarstorm har jag kontakt med än idag, jag har fått riktigt fina vänner och är så glad över att internet fanns när man var förvirrad och inte visste så mycket om livet. Nu är man vuxen och ska veta allt men ändå känner jag mig inte alls som jag vet hälften av allt jag tyckte mig veta vid arton, nitton års ålder. Tänk att man ju äldre man blivit ändå inte blivit visare? Eller är det det man blivit i och med att man insett att livet inte betyder att man ska ha alla svaren utan bara ha kunskap om saker?
Nu spinner jag på i filosofiska tankar, men sån är jag ju. Hur som helst är jag glad över livet och önskar alla fina i mitt liv all lycka och glädje i livet.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

6 kommentarer

  1. Tänkt på att du skriver om Barn med sorg…har du läst
    Ulla Söderström bok ”Ur livets sista tid”..den tycker jag är bra…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa