NU har nya kurserna kommit in, den språkande människan. NORMALT borde jag känna GUD va roligt, men det gör jag tyvärr inte. Fan vad är de för fel på mig? Det ända jag känner är ångest och hur jag ÅNGRAR att jag inte sökte på distans, vet inte varför jag inte gjorde de. Hade känts skönare att haft distans, sluppit binda upp mig. Nu har jag sån där riktig ångest som inte går att beskriva. Det värsta av allt är känslan jag har av att vilja ha ledigt ett tag. Fan jag har pluggat nu i tre års tid, varje dag UTAN uppehåll. Jag känner mig så lite studiemotiverad nu, tre år känns nästan sjukt länge. Visst tre år kommer gå fort kanske men ändå. Ibland undrar jag om jag valde rätt. Jag vill jobba med barn, men sen just nu? När jag känner mig så här studieless som jag faktiskt gör. Jag längtar efter lite ledigt. Tror nog ingen riktigt fattar. Önskar liksom jag kunde få studiepause i ett år så jag fick ladda om batterierna. Tänkt om man kanske skulle dra till Danmark och insiminera sig, då kan jag vara föräldraledig ett år och bara fundera. FICK inte ens vara föräldraledig ett år med William började ju jobba när han var bebis och sen började jag plugga när han var 10 månader. Tror jag skulle behöva en lätt paus ett tag. Hade varit skönt. Kanske danmark är det ända lösningen?
Intervjudade några bra idag, gick jätte bra. Efter de drog jag hem. Björn kom hit och vi drog vidare till borlänge.
– Puss –
