Idag flyttar brossan in i sin etta. Om folk undrar om vi ska bo nära varandra i stan måste jag säga nej. Jag bor rätt centralt min bror ska bo i utkanten men det går lätt att ta bussen eftersom nästan all busstrafik går i närheten ifrån här där jag bor. Sonen är hos sin pappa idag, själv har jag sjukt tråkigt. Hade varit trevligt att liksom få göra något utöver det vanliga idag. Nu kommer alla normala människor åka på raggar rallyt eller så kommer dom ligga i solen. Jag har cancerfobi i och med att jag är hypokondriker så jag får panik av att ligga i solen. Folk tror jag skämtar när jag berättar att jag vägrar solarium, har legat i solarium 2 gånger i mitt liv, båda var sist jag var utomlands för nio år sedan. Där har ni ytterligare en fobi FLYGPLAN, jag tycker de är så sjukt läskigt att man är hur många meter upp i luften som helst och att man när dom helst kan krascha, och värre av DE är sjukt långt ner. RYYYYYYSER , jag är höjdrädd så till den grad att jag får svindel bara jag står i ett tvåvåningshus och kikar ner. Lika med båtar, jag vågade mig ut i en eka i sommras var livrädd hela resan. Färjor har jag aldrig provat och kommer förmodligen aldrig göra heller.
Till saken hör är nog att jag är rätt rädd för allting. Det begränsar ju min värld men samtidigt är det inget jag lider av. Jag undviker höjder, jag undviker att sitta i solen för länge och jag undviker båtar. Eftersom jag klarat mig utan dom i 25 år så känns det inte som att jag behöver dom nu heller. Visst ibland längtar jag till att mysa på restauranger utomlands nära havet men som tur var finns mitt favoritfordon då BILEN.

Sen blir det flytt för Anna som kommer till Falun och kommer bli nästan granne med mig. Hon flyttar från min hemort för att börja jobba som sjuksköterska här i Falun. Den lyckosten är liksom klar med sin utbildning är så himla glad för hennes skull. Min bror tar som studenten idag, han har läst på folkhögskola och nu är han klar och ska ge sig ut i jobb världen eller om han vill studera vidare det visar sig.

Jag sitter här jag med mina studier och livet som mamma och de är jag OTROLIGT stolt över. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad med mitt liv. Blev gravid när jag var nitton helt utan framtidsutsikter för över fem år sen, och precis två månader innan sonen föddes och jag var tjugo bestämde jag mig för att jag skulle börja studera men det fick jag inte göra. SOM tur var så började jag plugga året efter när jag var tjugoett och min son skulle fylla ett år samma år. Där gick jag hemma med en bebis på armen och läste in gymnasiet och bevisade för alla som tvivalt att man visst kan plugga på distans med bebis på armen. Så idag när jag är 25 år fyra år senare sitter jag här och har läst 1½ år på högskolan snart, 4 terminer till systemutvecklare, två terminer till lärare, jag är förbannat stolt över mig själv. Lika stolt som jag är över mina vänner Linn som tar studenten om nån vecka , Min bror som tar studenten idag, och Anna som tar sin sjuksköterskeexamen nästa vecka! ÄR sjukt stolt över er!

Sen syrran , jag hoppas nu att allt går enligt planerna jag är stolt över dig också ska du veta!