februari 2010

Om man endast har sitt sociala liv på nätet.

Madeleine Stenberg 4 februari, 2010 6 Kommentarer

Jag tycker mig börja märka av en form av trend på nätet, folk verkar liksom stanna upp och sluta utvecklas när dom sitter på nätet. Kan det vara så? Jag fick en fråga igår för min IT kurs hur dataspel kunde påverka ens sociala kompetens. Jag började grubbla över det då och insåg att det påverkar nog jävligt mycket. Jag vet extremt många som lever sitt sociala liv på nätet, alltså dom kanske träffar sin familj men gör inte något utanför familjen någonsin (familjen är här egen tolkningsfråga kan vara barnfamilj men även föräldrar & släkt). Personerna isolerar sig själva och tycks på något vis stanna i den åldern som var i när dom klev in i den här världen. Medans dom som är utanför växer upp och tröttnar på personerna så tycks dessa inte begripa någonting utan blir fortfarande sura för samma saker dom blev sura över som yngre tonåringar, dom kommer inte ur den där fasen där dom inser att livet faktiskt inte utspelar sig i en cyber värld. Dessa människor vågar sen inte gå ut för dom är rädda för världen utanför nätet, hur ska man kunna vandra i en affär när man inte kan dölja sitt ansikte bakom en pressbild eller liknade? Vem är jag när jag inte kan bete mig lika i verkliga livet som när jag är stöddig och säger min åsikt på nätet?

Jag höll på att bli som ovan själv, jag studerade ju på distans när sonen var liten, umgicks sällan eller aldrig med folk och sen kom jag in på campus studier och insåg vilken VÄRLD jag missat i 5 års tid, världen är inte alls som på nätet. Världen utanför nätet är förbannat mycket roligare än nätet. Visst finns det mycket på nätet att göra men det sociala livet kan ändå inte ens mätas med vidden av att träffa människor för när man väl börjar träffa folk så kan man göra saker. Visst man kan berätta om sin kaffe kopp på nätet och få en gilla på sin facebook status men den där kaffen blir ändå aldrig detsamma som om du dricker den ihop med en kompis och diskuterar saker i verkliga livet med den människan. Du kan handla kläder och visa upp på din blogg genom internet men det är ändå inte samma sak som att känna på plaggen i affären eller skoja med dina vänner eller prova helt galna klädkombinationer och dö av skratt. Du kan diskutera ditt barn och skryta på nätet om allt den gjort, men det blir ändå aldrig samma sak som när barnet faktiskt leker med ett annat barn utanför nätet och du kan prata med föräldrarna om saker man kan göra ihop. MEN det mest intressanta och bästa skillnaden mellan nätet och verkliga livet är faktiskt att i verkliga livet kan du säga vad fan du vill utan att någon känner sig påhoppad eller tar illa vid sig för folk ser hur du tänker då du kan använda ditt kroppsspråk, på nätet där kan du bara läsa dig till din UPPFATTNING om vad folk menar och den kan vidras och vändas på till din fördel och där kan du själv bestämma om det var menat som ett hån eller seriöst och sedan ge den andra personen onödigt mycket skit bara för hur du tolkade vad som stod. Jag föredrar verkliga livet, där fattar folk mer än på nätet. På nätet förvandlas folk till omogna och själviska och griniga invånare, såna man hatar att ha som grannar, och värst av allt. Man kanske stör sig på sina verkliga grannar men sina internet grannar är fan dom värsta man kan ha om dom tillhör den där griniga ofrivilliga sorten.

Sen finns det jätte många trevliga människor jag träffat på nätet också, men samtliga av dessa tror jag är rätt jordnära också, och dom har ett liv när dom stänger av datorn.

En av alla vackra dagar i mitt liv.

Madeleine Stenberg 2 februari, 2010 3 Kommentarer

Hämtade William från hans förskola, la mig på soffan bredvid honom och innan jag visste ordet av sov jag. Haha, sonens pappa ringde och bad oss komma ut för vi skulle till stan så vi klädde på oss och väntade in honom. Hoppade in i bilen och åkte till Ingarvet först, sen drog vi ner på stan. Sonens pappa sprang in på fotoaffären och skaffade nytt kort till körkortet själv sprang jag till synsam och skaffade nya linser , gick över till Falan Gallerian och kikade, sonens pappa köpte inlägg till sonens skor, gick till maestro där jag bjöd sonen och hans pappa på pizza samt kebab. När vi satt där kom ett gäng med fjortisar (killar) förde ett jävla liv och hade upp ett bankkort som dom satt och skröt om att dom snott av någon, dom satt precis brevid oss, kände sån där obehagskänsla framför allt när dom kommer och sätter sig bredvid oss när man har med sig William, sen ramlade den ena av stolen och jag kände hur jag nästan började skratta men höll mig. William bara VAD gör dom för nått? Han var helt chockad vilket jag förstår han tyckte väl dom var vuxna och betedde sig värre än ouppfostrade ungar. Sen drog dom vidare så sa William ”JAG började nästan skratta när han ramlade av stolen men jag höll mig” sonens pappa sa att de var duktigt till sonen, de tyckte jag med. JÄVLA ungar att hålla på, skrika och sno bankkort av folk sånt där är fan obehagligt.

Sen satte det sig en tant bredvid oss, hon skulle ha sånt där konstgjort socker vad heter det? Ja men sånt där som finns i blå askar och smakar SNUSK bokstavligt talat till sitt kaffe, William frågade henne vad är det där? Hon sa då det är konstgjort socker, när vi sedan lämnar Maestro säger William, JAG tror jag är konstgjort ibland. HAHA, han fick alltså höra ett nytt ord och sånt måste ju prövas.

Vi gick vidare till Åhléns och kikade lite hittade lite fint men var för snål för att handla, är ute efter fina barn sängkläder nu när sonen fått ny säng. Drog till citygross sprang runt där en stund hittade en stor låda med filmer för 19,50 där fanns jag 1 Bert film med 2 dvd:er i, den fick följa med hem. Sen i 10 kronors lådorna hittade jag en pensel, roller och sån där låda vet inte vad det heter. Nu ska jag köpa vit färg och sen ska jag måla om mitt vitrinskåp samt en hylla till helgen. Ha något att pyssla med medans sonen är hos sin pappa. När vi var på citygross gick vi förbi hyllorna med storpack produkterna också. SÅ kul, slänger upp bilder därifrån samt sonens pappas roliga kommentarer. Våran humor med andra ord.

Sonens pappa fyller 30 i juni och i födelsedagspresent önskar han sig denna stora burk med champinjoner.

Pensel och dvdfilm.

GLÖM inte att skriva i varför man ska läsa just din blogg.

Störa mig.

Madeleine Stenberg 2 februari, 2010 2 Kommentarer

Fan va det stör mig att bloggen krånglat nu i flera dagar, inte mitt fel de är dom som grejar med den. SÅNT gillar jag inte alls.

Idag ska jag till pizzerian med Anna, blev inget igår. Ska se när hon hör av sig. Läst igenom en bok för skolan, filmen och facklitteraturen har jag läst så nu har jag endast 1 bok kvar då. SKÖNT, sen imorgon är det studiegrupp samt seminiarum. Blir väl en lunch med Lisa antar jag, vi brukar ha ”efter seminiarum” s. Ska kika på stan efter en bra tröja för William att ha under overallen idag, borde väl finnas någonstans tycker man. Annars blir det lugnt. Hatar att skriva såna här tråk blogginlägg. Vill skriva något intressant.

Grubblat lite på vad jag ska bjuda på nu när jag fyller år. Kladdkakastårta med röd grädde vet jag i alla fall, men kanske skulle göra muffins också? Jag gillar att baka, är alltid lika kul att bjuda på nybakat. Köpt är inte alls lika gått enligt mitt tycke.

Slänga in litet inlägg.

Madeleine Stenberg 1 februari, 2010 4 Kommentarer

Sitter och tråkar. William sover och sonens pappa har nyss åkt hem till sig. Lagade riktigt god mat idag, kände bara för att laga något nytt. JAG är en fegis, trös knappt laga något alls men slängde ihop en röra och det blev JÄTTE gott, hade klyftpotatis till. Sonens pappa tyckte det var jätte gott, till de hade jag en sallad med körsbärstomater, salladsblad, avocado, och gurka. Ni kanske vill veta vad jag hade i röran?

Jag tog 2 kyckling filér och la i ugnen på 225 grader. Lät den vara därinne i en halvtimme sen tog jag ut dom och stoppade in klyftpotatis i ugnen istället. Skar bacon och slängde i stekpannan, hade över 2 burkar creme fraiche och blue cheese över baconen sen hade jag i en pressad vitlöksklyfta, lät detta börja puttra lite under tiden tog jag kycklingfilérna och skar dom som tärningar och slängde sedan ner dessa i röran. Lät det puttra lite för att sedan ta min gratängform och slänga ner röran i. Sen skickade jag in formen i ugnen i 10 minuter och tog ut. BLEV sjukt gott, rekomenderar er verkligen att prova. Tog dock ingen bild på maten, man jag kommer göra den fler gånger så då kan ni få se resultatet då, sallads valet till blev också lyckat.

Ett litet inlägg.

Madeleine Stenberg 1 februari, 2010 6 Kommentarer

Somnade vid elva igår, vaknade av att William ropade Mamma MAMMA, då var klockan 3 min i sju så sa att du det är morgon så vi ska gå upp, han blev skit sur och surade ett tag här hemma. Inte alls glad över att han sovit hela natten i sin säng. Jag tror faktiskt han sover väldigt bra där. Jag undrar om den där sänghimlen han har över sängen kanske dämpar ljud så han sover bättre, sen vi flyttade hit har han alltid gått upp till mig vid tre på nätterna, nu tycks han sova riktigt skönt och länge i sin säng.

Ska bjuda Anna på pizza vid tolv idag, själv ska jag ta en sallad. Ska se om dom kanske har någon räksallad eller så. Sen måste jag leta efter pjamas och nån form av varm jacka eller tröja att ha under overallen åt William. Ska även glena lite på det sista av reorna som är var. Får hoppas Anna vaknar någolunda tidigt nu när hon jobbat natt.

Vad ska ni göra idag då?