William vaknade sex i morse, jag vägrade kliva upp då. Hehe, eller vägra låter lite brutalt kanske men jag valde helt enkelt att ge William frukost framför tv:en och gick och la mig igen. Sov till halv nio. Låg och drog mig lite klockan 9.00 ringde de på dörren, de var Williams nya kompis och hans pappa. Kompisen ville leka med William så visst tänkte jag, själv hade William morgonrock och lika så jag. Skit samma jag hoppade in i duschen och dom har nu lekt på Williams runt i 1,5 h snart dom fnissas och har jätte kul.

Deras lek? Dom spelar Indiana Jones 2 på Williams dator. Vet att det blev en debatt i skolan hur vida film och tv-spel ingår i lek. Jag tycker de. För det märks som med William och killen nu när dom sitter därinne att dom leker, dom pratar genom gubbarna vad som säger. Skriker AJ när dom får slag och sånt. Alltså slag är väl kanske lite överdrivet för indiana Jones lego är knappast ett våldsspel i den bemärkelsen, men det är ändå lite så som barn leker med lego pang du är död osv. Jag är absolut inte en av dom som förbjuder krigsleksaker för mitt barn. Herre gud alla barn har väl lekt polis och tjuv eller liknande saker som barn? Eller så har folk glömt de. William har dock inte varit så intresserad av pistoler och sånt. MEN han gillar liksom att spela spel som indiana jones och jag tror även flickor kan uppskatta sånt.

Ofta är flickmammor förbannade över att pojkar jagar deras flickor har jag märkt. VISST när inte flickorna är med på det, men jag har sett när jag jobbat hur flickor ofta står lite i grupp innan och pratar om hur dom ska få med pojkarna på att jag dom. Sen går dom ihop, det är alltså en strategi retar pojkarna lite. Pojkarna fnissar och efter ett tag är leken igen pojkarna börjar jaga flickorna och så springer flickorna snabbt till pedagogen och skriker dom JAGAR oss och vi vill inte vara med…
Pedagoger samt föräldrar börjar då skälla på pojkarna för dom har ju betett sig illa som jagat dom stackars flickorna, och så fortsätter det. Egentligen tycker ju flickorna det är kul för jag, till skillnad från många andra säger GÅ inte dit då. Men dom ska dit dom vill att killarna ska jaga dom, för att bli jagad tillhör leken. Sen är det lite kul att se killarnas snopna min också. Jag minns det själv, jag har väldigt starka barndomsminnen. Hur vi brukade reta pojkarna på förskolan för att dom sedan jagade oss många tjejer var rejält kvicka med att springa “FRÖKEN FRÖKEN” för att ge igen på killarna, men jag minns hur himla roligt det var. De där att springa för livet med en skock killar bakom sig för att man sedan skulle hota dom med en puss om dom inte släppte en. Jag tror vi föräldrar och även pedagoger allt för ofta beblandar oss i barns lekar och tar dom för allvarligt ibland. VISST när ett barn gråter eller dom ser livrädda ut eller någon förstört deras lek, DÅ ska man gripa in. Men när det syns, man hör barnens uträkningar och planeringar i leken förstår man att båda är med på det. Att ropa på frökens uppmärksamhet ingår också i leken, och fröken går allt för ofta på det. Kanske det är bättre att bara säga ja men prata med varandra. För när flickor gör ett läger och killarna ett annat så blir det inga regler, reglerna hamnar på varsin sida.
Jag tror dessutom att pedagoger alltid tar parti för just flickor gör att flickorna på förskola men även i framtiden aldrig kommer våga stå på egna ben och ta konflikter. Att skrika på fröken eller mamma är skit bra, MEN vi måste också låta barn själva lösa sina konflikter och göra upp sina egna regler i lekarna.

2 kommentarer

  1. Haha, så sant! Tindra berättar ofta om att killarna jagat dem på förskolan. Och oftast är det hennes egen idé 🙂 Men där är det helt okej, ingen fröken som avbryter eller så. Så det funkar ju bra 🙂 Sen är det även omvänt ibland, så tjejerna jagar killarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: