Alltså jag är rätt anti att överhuvudtaget träffa någon. Jag har i snart 10 år medvetet inte utsatt mig för situationer där jag skulle kunna bli sårad. Jag har dragit mig undan och absolut inte velat låta någon såra mig. Egentligen har jag alltid varit så sjukt rädd för att bli sårad, jag hatar känslan när det sticker till i bröstet och man känner hur hela världen rasar bakom en. Samtidigt gråter jag några tårar och reser mig och går. Jag är liksom så rädd för att smärtan som känns när man inser att den man gett allt inte älskar en tillbaka, därför har jag liksom medvetet valt killar jag vet aldrig skulle kunna älska mig för då behöver jag liksom inte uppleva det där av att jag ändå trodde dom älskade mig. Det låter väl helt jävla idiotiskt, hur kan man aktivt välja att inte låta någon älska en?

Jag tror jag helt enkelt att jag är rädd för att än en gång bli lämnad. Jag hatar att bli lämnad och jag hatar avsked. Jag hatar det bokstavligt talat, när det är slut sägs betyder det att man inte ska ses mer och sånt hatar jag. Jag stannar hellre i ensamhet än att utsättas för att någon ska utsätta mig för de, jag lever hellre som vän med människor än att låta dom älska mig och jag vågar inte låta någon älska mig för om någon älskar mig då kanske jag älskar dom och då kommer dom lämna mig och jag får således säga hej då och aldrig se dom igen. Jag håller mig då hellre rätt passiv och låter aldrig någon komma för nära men ändå så pass nära att dom ändå kan nudda vid mig.

Jag har börjat kolla igenom mig själv och jag har insett något.
1. Dom killar som får upp ögonen för mig stöter jag bort illa kvickt. MEDVETET, jag är livrädd för dom. Jag tänker liksom att om dom nu är så jävla intresserade av en sån idiot som mig då kan dom inte vara fullt friska så dom bör hålla sig på avstånd.
2. Killar som försöker ändå, gör mig nervös och dom ser det. Jag har varit med om det flera gånger. Killar som säger, MEN varför är du så jävla rädd för mig? Varför kan du inte låta mig bjuda dig på middag? Varför kan vi inte ses snälla du? Du ser helt vettskrämd ut. Vad är du så rädd för? Här har dom då verkligen skrämt livet ur mig vilket brukar göra att jag gör något galet och drastiskt i stil med verkligen stöter bort dom på riktigt. Säger saker som jag medvetet vet skrämmer bort dom, eller gör något rent av elakt som går fram till någon annan och bara stöter bort dom.

Jag gör detta för att skydda mig och för att jag mår bäst av de. För att slippa må dåligt, och jag hatar när någon säger du behöver någon till mig. För jag känner aldrig riktigt att jag behöver någon för om jag behöver någon kommer han såra mig och jag vet inte om jag vill utsätta mig för de. Varför utsätta sig för saker som gör ont? Jag kan föda barn, jag kan tatuera mig eller slå mig. Men att utsätta mig för att någon ska sticka en kniv rakt in i mitt hjärta varför ska jag utsätta mig för de?

Ibland drömmer jag om att faktiskt prova, att våga mig utanför den där jävla muren jag har. Att kanske ge folk en chans att låta dom komma innanför min mur, riva allt det skydd jag satt upp och bara vara svag. Jag drömmer om det och tänker ibland att jag kanske borde vara som andra och låta det ske. Jag tänker till och med att jag skulle försöka. Men dom få gånger jag faktiskt provat har folk alltid svikt mig och det gör så jävla ont och jag vill inte utsätta mig för det, rädslan är större än drömmen som är så liten. Av någon underlig anledning vet jag precis hur folk ska göra för att få mig på fall, men jag vet också hur jag ska göra för att dom ska inse att dom inte all kan få mig.

För att få mig på fall: Bete dig som en riktig barnrumpa, höj ögonbrynen och fråga mig saker som du uppenbart ser att jag är obekväm med. Få mig att skratta och tjata som fan på mig.
Hur jag stöter bort dig: Jag blir livrädd och gör något drastiskt.

OM du ändå på något vis skulle vilja ha mig? Ja du lär fortsätta kämpa för någonstans kanske min mur rasar även om det inte är så jävla lätt för jag är ingen lätt nöt att knäcka. Jag har blivit bränd på elden och stucken av rosen vassa taggar för många gånger för att bara låta dig fånga mig.

Relaterade etiketter:

18 kommentarer

  1. Våga prova! Det kanske inte är så illa som du tror.
    Men jag vet hur en mur känns. Även om det inte handlar om samma mur, och det är hemskt först när man inser att den har raserat lite, men ändå sååå skönt att veta att den även gjort det. 😉

    Sv: haha… jag hade faktiskt tänkt å skrivit Falun… 😛 Tänk vilket minne man kan ha ibland…
    Japp, jag bor i värmland. Så långt ner man kan komma… Nästan iaf… Svanskog heter den lilla byhålan jag bor i… ^_^

    1. Johanna – Då var jag inte helt lost 😉 . Fan man kanske skulle ta och åka dit 😀 . Kul att komma härifrån en stund.

      Jag borde nog kanske de, problemet är att jag är livrädd :-/

  2. haha… nej det va du inte…
    Ja det tycker jag… Det är förfest hemma hos mej… bara dyka upp… 😛 Och det är verkligen skita kul. Fast det kankse jag bara tycker för att det faktiskt händer nått i svanskog… hahaha

    Nej jag vet, det är inte alls lätt… :S Även om vi inte har samma mur. Men muren är ju ett tryggt skydd. Synd att man mår som man gör med den bara… 🙁

    1. Johanna – Hehe, hade varit riktigt kul 😀 😉 . Skulle verkligen velat bort från Falun ett tag känns så :-p . Kanske finns några snygga singlar där :-p *S* .
      Är skit tråkigt när man känner att man inte kan göra saker av rädslor. Får se kanske jag vågar någon gång.

  3. hmm… krupp får de väl svårt och andas ut va? har jag för mej… och det har inte hon… Och sen är det bara när hon sover under natten som hon hostar…
    Hemskt är det iaf… 🙁 Och när vi låg inne och nämnde det så reagerade dom inte direkt. Fast det är klart. de va nog så upptagna med ITP’n då…

    ja det finns det nog garanterat… 😛 Annars kan jag kanske leta upp en snygg singel åt dej… 😛
    Kram

    1. Johanna : William bara hostar och hostar typ tills han inte får kvar någon luft oftast nattetid och sen spyr han till sist.

      HAHA du får göra de 😉

      Malle: Förstår de, är ju svårt när man är på nya ställen och ska hitta.
      De är riktigt jobbigt 🙁 . Blir ju som en ond cirkel också, till sist törs man inte alls.

  4. Jo, vi har haft det bra! 🙂 Lite mycket irrande ett tag där dock, men det blir ju bättre, lär hitta bättre imorgon!
    Känner igen det där med att inte våga. Svårt att ta sig ur också, även om man vill.

  5. usch då stackarn! Va jobbigt!
    Spytt har hon gjort några gånger när hon hostat… men inte hostat tills hon inte får nån luft…
    Ja nån snygging finns det nog… 😛
    Nu ska jag krypa ner till sängs jag…
    Kram

  6. Friskt vågat – hälften vunnet! Du måste våga träffa nytt folk också och inte bara se det negativt. Det finns killar som inte beter sig som du skriver ovan, tro mig. 🙂 Du hittar din sån kille så småningom…

    Svar: Vattenmelon är gott, men jag tror inte att du vill äta den som var på bilden. Den har varit på golvet och golvet var inte särskilt rent, haha. Jo, det är nog så. Man orkar inte ta konflikter av det hela, utan accepterar läget som det är, tyvärr.

    1. Emma – Jo jag vet är bara så himla rädd för att bli bränd igen 🙁 . Men tänkte jag ska försöka att inte haka upp mig på det och faktiskt se OM jag vågar =) .

      Haha nä det är nog inte gå gott med skitiga meloner 😉 . Får ni sånt gratis på jobbet eller till halverat pris eller betalar ni helpris när ni jobbar? =) , nyfiken verkar vara lite olika på olika affärer =).

  7. Svar; Tack ska du ha! Jo det blir väl nån slags chock antar jag, haha! Vi är ju inte direkt bortskämda med sol och värme.

    Jo, men å andra sidan så händer det inget om man inte vågar något heller. Ta ett första steg – att våga, så ska du se att det går bättre och bättre med tiden sen.

    Nä, jag tror inte det. Jag hade fått ta med den hem om jag ville, men efter att ha sett hur golvet såg ut, så nej tack! Det är lite olika, mat som datum har gått ut på får vi ta med hem, såvida vi inte får pengar tillbaka för det. Då måste det lämnas till leverantören igen. De ordinarie anställda (jag är bara sommarvik) får 10% på alla sina köp, men inte vi sommarjobbare. Däremot får vi ta hem sånt som är för gammalt såsom varor med utgången datum tex. Jag är dock lite kräsen där, äter helst mat som är färsk vars datum inte har gått ut.

  8. men då 🙁 usch jag är likadan du.. Jag stöter bort killar, brukar säga att jag lägger en spärr för hur långt jag kan tycka om en kille – just för att jag inte vill bli sårad.

    1. Linis – Det är skit jobbigt. Har man blivit sårad en gång för mycket så orkar man inte en gång till det gör för ont.

  9. D blir nog inte lätt att riva den muren. Har du pratat me ngn ”profisionell” om saken? Känns som att du kanske skulle behöva göra d, om du inte redan vet vad som grundar allt detta?!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa