Lite bilder från min och Williams tog stressade morgon överdriver inte. Eller det var inte stressig när bilderna på oss togs nej nej, då hade vi tid det blev däremot stressigt efteråt när sexårs-bacillen bosatte sig i William så han absolut inte skulle ha de kläder jag lagt fram åt honom. Han sprang in och låste toalett dörren och vägrade öppna (VAD fan gör man vid såna tillfällen?! När man inte har moderna dörrar med sån där stoppa bestick kniven och dra runt grejs) nej William slängde tröjan och sen fick jag hota med diverse saker, tänk att mutor och hot alltid går hem och jag som sa som barn att så skulle jag aldrig göra mot mina… Man får bita i allt man sagt, så numera säger jag ingenting. Det ända jag tänker göra till min blivande tonåring är helt enkelt att åka och hämta honom oavsett hur full han är men annars får man bara äta upp sina ord. Utan barn, gravid och med små bebisar finns det så mycket principer man tror man ska ta fasta på, som förälder till barn efter 4 år inser man att det är bara att äta upp sina egna ord. Inte så att William är speciellt bråkig eller så, han är så snäll. Omtänksam, bryr sig om andra kramig och helt underbar. Men som alla barn gör han revolution ibland jag skulle nog mer reagera om han inte gjorde det, det är helt normalt att bli förbannad på sina föräldrar ibland eller helt enkelt testa vad som händer om man vägrar saker. Barn som inte gör sånt är det ju något som inte står rätt till med, inte barnens fel utan mer föräldrarna. Barn som inte vågar säga ifrån eller trotsa för sina föräldrar är ju otrygga på ett eller annat sett och därför ser jag trots och jag vill inte som ett sunt och helt hälsosamt beteende även om man som förälder dom stunderna bara GAHHH kom ut!

I alla fall nere vid skolan så blev det tjafs igen när han började att jag “nyppt” honom. Jag hade inte “nyppt” honom (barn har så härliga uttryck) , jag tog tag i jackan för att han inte skulle åka ner för ledstångens sida när vi var försenade/hade bråttom, men William är i en ålder när han gärna påstår att man nyper eller gör illa honom fast man inte ens nuddat honom eller tagit i jackan (observera att jag inte nuddar hans hud) , bara för han märkt att reaktionen blir att man släpper för INGEN vill skada sitt barn liksom omedvetet eller medvetet om man är normal i huvudet vilket jag är. JAG är helt emot barnmisshandel och tycker att såna straff borde bli ännu hårdare än dom är. I alla fall diskussionen hur vida jag “nyppt” honom satte igång. Jag sa NEJ William det gjorde jag inte, du skällde på mig då börjar William. Jag NEJ de gjorde jag inte heller. Till sist fick jag nog av herr jag har sexårsbaciller i kroppen så tog tag i honom morrade och gav honom världens buskram och bara men lyssna någon gång och han garvade så han visste inte vart han skulle ta vägen samtidigt som han “sluta” för såna är sexåringar väldigt noga med att kramas och busa men på deras VILLKOR. Sen sken han som en sol när jag sa “William du är som en lite terrier” ger dig aldrig. Vad är en terrier mamma? EN Terrier är en hund som låter “voff voff voff hela tiden utan stopp” sa jag och William, HAHA en sån skulle vi ha.

Vi kommer in skolan ska börja om 1 minut, William skiner som en sol när han säger till sin fröken. ÄR vi försenade?! Hon, Nej men skynda dig för vi börjar snart. William skit lycklig! JAG kom försent idag. Tänk om vi föräldrar kunde vara lika lyckliga en stressad morgon när vi kommer försent!
Önskar man var en sexåring med busigt humör, våga trotsa och glädje när man kommer försent och en ärlighet som många vuxna saknar.

William surade först 😉

Sen började vi diskutera något

Grr William. Han kan inte hålla sig för skratt hans mamma är galen!

Vi två fast jag råkade visst trycka ihop våra ansikten lite väl mycket 😉

Williams skola en oktober morgon 2010.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: