Lärarprogrammet

Nervig.

Gah är skit nervös inför VFU:n idag, jag får alltid lite små ångest när jag ska i väg på saker kommer säkert gå rätt bra har svårt att tro att de egentligen skulle vara några problem men ändå är alltid nervöst att träffa nya människor.

Önska mig lycka till!

Försöker jobba lite med William att våga säga ifrån. Han är så rädd för att säga till när han blir ledsen, som i lördags på kalaset sa någon att alla som tycker William är en dumsnut räcker upp en hand, jag gick dit och sa ifrån och William drog in på toaletten (ända saken som hände på hela kalaset) sa till dom att William blev ledsen nu så flera av barnen skämdes det märkte jag vilket jag TYCKER är helt rätt för sånt säger man inte, jag jobbar ju med barn så brukar ALLTID säga ifrån oavsett vems barn det är barn ska inte retas alls, visst man ska inte låta barn känna skam men jag tror också att när barn säger elaka saker MÅSTE dom få förstå att det inte är okej, jag säger ifrån till William med. Hur som helst så drar William om någon är elak han går gärna och gömmer sig och liksom är ledsen inombords istället för att säga sluta eller ge igen, men till sist blir det ju att han exploderar och eftersom William är stark så kan han lätt ge en rejäl smäll OM han vill, nu har William kanske slagits 3-4 gånger i hela sitt liv han är ändå 6 år, han har aldrig varit sån som gett sig på någon handgripligen om ingen annan get sig på honom tills han fått panik då eller hur man ska säga. Förra året på förskolan hade två barn sparkat William i magen till exempel men William när fröknarna skulle prata sprang därifrån och glömde sig.

Så tog upp det i skolan idag att DOM måste uppmärksamma att William drar sig undan, han berättar inte om någon är dum. William är öppen, glad och prat glad och lekfull. Men när det kommer till konflikter är William väldigt osäker och drar sig undan. Det gör ont i mig, jag försöker ändå att pusha honom säga att DU måste våga säga ifrån, SÄG nej nu blev jag ledsen eller spring till dina fröknar. Men idag när vi pratade igen sa han, MEN mamma JAG tycker det är pinsamt!

Han vill vara så tuff och stark, inte visa att han blir sårad. Jag önskar han vågade visa det istället för går man och har sånt inom sig kan de ju bli värre, är ju oftast såna barn som blir mobbade just för dom inte VISAR dom går undan och vill inte verka som dom är ledsna. Jag vill verkligen inte att William som går ihop med alla barn och kan leka med alla ska behöva känna sig utanför bara för han inte gillar konflikter så jag tog upp det idag. Jag vill att William ska få hjälp så han VÅGAR säga ifrån.

12 Comments

  1. Lycka till, kommer gå bra!
    Bra att du hjälper honom att säga ifrån, att dra sej undan, bli tyst å låta sej bli påhoppad är inte bra. Så gjorde jag i skolan. och blev hackkyklingen

    Skulle det hända idag, jisses. Då skulle finska anammat komma fram
    Daniel recently posted..Hurra för finska sommaren!

    1. Daniel – De är så lätt tror jag att det blir så 🙁 . Sen är det ju “norm” på något vis att pojkar ska slåss sen dom pojkar som inte gillar sånt dom blir genast utstötta. Precis som att det är så bra att uppmuntra pojkar till våld. Jag tror definitivt inte på våld. Jag tror språkets gåva är viktigare att lära sina barn. Men många tycks liksom tycka att självklart ska man lära pojkar slåss annars blir det inga “män” av dom. Sen får man pojkar sen som går och slår ner folk oprovocerat på gatorna bara för att föräldrarna lärt dom att pojkar ska slåss.
      Jag tror att det är viktigare att vara verbal, kunna diskutera och säga ifrån. De sjukaste av allt är ändå sen att samma föräldrar sitter och “jaaaag förstår inte de här oprovocerade våldet ungdomar håller på med” öh nähe och nyss lärde du din son bli man när han slogs… Så sjukt.

      ÄR sjukt bra att du vågar säga ifrån nu!

  2. Lät inge bra det där, hoppas fröknarna ser och förstår, så de kan hjälpa honom!

    Är det så mycket vanligare med slagsmål bland pojkar? Tindra är ju snart 7 år och har aldrig slagits. Aldrig gjort illa någon öht (medvetet). Och de som gett sig på henne, enstaka gånger, är pojkar..
    malle recently posted..Happiness

    1. Malle – På Williams skola arbetar dom väldigt aktiv med att INGEN ska vara utanför så dom tar väldigt allvarligt på retningar och sånt vilket är jätte bra. Tex så frågar dom varje rast hur rasten varit, om alla barnen lekt med någon osv. Dom lär barnen från dag ett att alltid gå fram om något barn är ensam så alla sak få leka och de går jätte bra.
      Jag tror att många föräldrar UPPMUNTRAR sina pojkar att slåss. Jag däremot har liksom varit ända från William var bebis att “klappa fint” , känna och pilla men lugnt och pratat med lugn röst förklarat osv. William hade därför aldrig slagit någon förrens förra året när några killar på förskolan, slog, bet och rev honom gång på gång. Första halvåret sa han bara när fröknarna pratade med honom att “men dom förstår inte bättre” och gick undan. Han vill inte bråka och då tar han hellre smällarna. Men så till sist fick han väl nog och slog på och bet den ena killen. Jag kan förstår de menar om man flera gånger får “stryk” blir man väl förbannad till sist det hade jag blivit. Sen efter de har inget sånt där hänt. Han tycker inte om sånt och det är jag glad för men blir så jävla irriterad på vissa föräldrar sen som typ “ALLA vet att pojkar slåss de hör till. Pojkar ska slåss osv”. Klart som fan att vissa ungar aldrig lär sig när föräldrarna uppmuntrar dom med att slåss det gör pojkar. BRA grej liksom, kul när den ungen blir 15 år och går och slår ner folk på stan för “pojkar ska slåss” och åker in för misshandel eller kanske dödar någon. Jag tror inte på våld liksom. Därför känns de så jävla surt att William åker på stryk av pojkar för jag lär honom vad som är rätt och fel.

      1. Ja, det måste vara något med att vissa föräldrar “präglar in våldet” hos pojkar. Om jag tittar tillbaka så är det ju bara pojkar som slagit och puttat T. Och även när jag jobbade och praktiserade på förskolor, så var det vissa pojkar man kunde bli galen på 😛 Och jag tror knappast det ligger i generna! 😛

        Det är ju jättebra att du lär honom att inte slåss, trots att han är pojke! 😉 Nä men seriöst, så låter det ju bra att fröknarna kollar upp och sådär. Hoppas han kan känna att han vågar berätta så han slipper explodera.

        1. Malle- De tror jag också. Folk har sån skev bild av barn. Flickor ska vara på ett sätt och pojkar på ett annat. Tror knappast att pojkar är gjorda för att slåss liksom.

  3. Ja det är underbart att han fått sin utbildning .

    Förstår att du sitter i en situation som är väldigt svår. Men jag tror att övning ger färdighet , är det så att problemet är att han tycker det är pinsamt så är det egentligen det som är minst jobbigt att ta sig över . Det låter hemskt att säga att man ska pusha fram sin 6-åring till någonting som han tycker är obekvämt , men efter ett par gånger så tror jag han kommer våga mer . Jag tänker lite att han ska ta steget om du förstår vad jag menar . Är det enda barnet du har? Tänker att det kanske är lättare till en början att säga ifrån till syskon eller kusiner eller någon som faktiskt är lite närmre eller just kanske bara ett barn . Än på ett stort kalas . Hoppas du förstår vad jag menar . Jag är säker på att han klarar av det & Fan vilken skarp morsa William har som faktiskt uppmärksammar detta och vill hjälpa honom 🙂 me like a lot .
    Jennie recently posted..Tips 24 – Bli kvitt fästingar

    1. Jennie – Tack för dina ord 🙂 . Blir glad när du skriver så. Jag försöker alltid uppmärksamma William jag tror det är viktigt att alltid se sina barn 🙂 . Han är ensamt barn. Har en tremänning han mer eller mindre lekt med varje dag sen han föddes men blir ändå inte samma sak tror jag :/ . William är inte sån som tycker om det där med att slåss och då antar jag att de blir jobbigare för honom som är pojke.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: