Lämnade William till skolan i morse och drog hetsigt emot bussen. Jag hade ringt VCT på morgonen då jag har en durrande känsla på käkens insida och huvudvärk och en viss värk runt näsan hela tiden. I alla fall, VCT fastslog snabbt att det självklart var stressrelaterat och sa till mig att dra ner på tempot. Jo men VISST… Jag läser mer kurser en jag borde, men om jag tar bort kurser blir jag sjukt nervös. Detta då jag oroar mig galet mycket för att få IG:n. Säga vad fan man vill men jag är sjukt jävla livrädd för just icke godkända betyd då dessa i sin tur kan leda till att man får indraget CSN, och den stressen är fan värre en stressen över att läsa dubbla kurser. Sån är jag, oroar mig alltid i förväg för saker.
Det kanske också är en viss del av min överlevnads strategi. Om jag intalar mig själv att allt kommer gå åt helvete, blir jag förbannat mycket mer positiv när det inte går åt helvete. Hela mitt liv är uppbyggt på den teorin då jag helt enkelt genom mitt liv fått veta att drömmar är inget du ska ha för drömmar slår inte in. Tänk för fan inte positivt och att saker kommer lösa sig för då kommer det förmodligen gå rakt åt helvete. Det är helt enkelt bättre att måla upp ett rejält jävla helvete i huvudet istället för att måla upp en himmel. Jag kanske är märklig, vem fan vet jag kanske rent av är en idiot. Men det är så jag tänker, det är sån jag är.
I alla fall, efter det ”uppfriskande” samtalet från VCT där jag fick veta att risken är stor att jag bränner ut mig igen, drog jag och jobbade. 9-13. Var faktiskt roligt att komma ut och träffa verkligheten en stund och kolla in teorierna. Märkte snabbt att jag funderade över syftet i allt jag gjorde, vad har jag för syfte med detta. POSITIVT, mycket POSITIVT. Allt ska ha ett syfte, jag börjar bli en riktig pedagog. WHOOO! Vet inte om jag ska skratta eller gråta?
Hämtade William 15.00, drog hemåt och sen förbi mc donalds för att lunch. Han träffade en fröken från skolan där som han stod och pratade med. Drog sedan hemåt, grannen (Williams kompis) kom hit och sen drog dom på knatte skutt ihop. Idag körde dom fotboll för hela slanten. Jätte snälla grannar här som tog med William.
Sen kom William hem, fick duscha och bege sig till sängs. A mother got to do what a mother got to do.
Jag sitter här och ska snart plocka ur tvättmaskinen, plocka på diskbänken och städa toaletten.
Hej Madde! Vet du vad, du är en alldeles fantastisk kvinna! Av det jag läst om dig och av dig kan jag bara konstatera att du är fantastisk. Stark som 17!! Du uppfostrar William till en den underbara kille han verkar vara smatidigt som du skaffar dig en utbildning (för att ge er en fin framtid). Jag har berättat för mina kollegor att jag ”träffat” dig igen via Face Book, och jag ”skryter” över hur bra det verkar gå för dig. Vi kämpade ju ihop en hel del du och jag för ett antal år sedan… Jag är också allergisk mot IG och sätter för stor press på mig själv ibland. Men med åren har jag tränat på att sänka ribban ibland och lyssna på kroppens signaler. Ta en promenad när det känns som det ska koka över, och kom ihåg detta! Du har höga mål – det är bra, men viktigast är att William och du mår bra. Kram från Lotta P
Lotta – Tack. Din kommentar värmer i massor, jag blir väldigt rörd av det här och jag har inte nog med ord för att beskriva hur glad jag blev när jag såg kommentaren.
Är jätte glad över dessa fina ord! Kram =)
du lär ju känna vad som är bäst för dig men samtidigt vara försiktig och lyssna på läkaren! kram
Linda – Så är det ju, tyvärr är det ju ofta så att när man likt mig ställer höga krav på sig själv är det svårt att lyssna på kroppen. Kramar
Jag gör likadant. Människor säger att jag är allt för negativ, men då kan jag inte bli besviken =)
I min lilla lilla värld – Visst är det lättast att vara så. Jag tänker att då kan det bara bli bättre 🙂