Vem är White trash?

Har känt mig sjuk hela dagen och därav fått tid över till att grubbla. Just nu hamnade grubblet på vem som klassas som White Trash och om jag går in i den benämningen?
Under tiden jag hängde på Lunarstorm var det någon snubbe som uttryckte att jag var White Trash där. Jag var nog 22-23 vid tillfället och William måste således varit antingen 2 eller tre år. Jag tog illa upp och ansåg att det där puckot kunde ju ta och dra något gammalt över sig. På den tiden läste jag på komvux, men likt idag var jag ensamstående och hade samma situation med Björn som jag har nu, del vill säga vi umgås, har ett barn tillsammans men har aldrig varit tillsammans.
Idag har jag en termin kvar på högskolan och jag har inte fått den kommentaren något mer, fast folk verkar snällare ju äldre man blir faktiskt. Men ändå slog mig tanken att jag kanske räknas som WT i alla fall? Jag såg på wikipedia att för att klassas som White Trash ska man ha låg ekonomisk status (studielånet gör mig inte rik direkt) och ha tatueringar. Här blev jag ju lite road för jag tänker då på att det här typ klassar de flesta födda på 80talet och förmodligen personer födda senare också. Så då är min fråga, är jag kanske white trash då? Jag skulle nog inte vilja påstå det själv, men som ensamstående mamma så har man ju ändå den där bilden av sig att ha “misslyckats” i alla fall i samhällets mått.

Så hur anser ni då? Är ni White trash? Är jag White Trash, på grund av att jag är ensamstående och faktiskt tycker om att sminka mig? Är alla ensamstående mammor White Trash? Eller hur tycker ni?
Spännande att läsa era svar här.

 

Foto

Det är ju lite av en trend att fota sig inne på skithuset.
Jag provade att göra det själv igår. Dock funderar jag på vad man ska göra med kameran därinne? Dokumentera dagens sminkborttagning? Så här gör jag när jag rakar benen?
Så här ser mina fötter ut när jag filar dom? Detta är gårdagens middag?
Jag antar att de finns intressanta saker att dokumentera därinne på toan, men jag är egocentrisk och skiter gör jag ju inte, så ni får helt enkelt en bild av mig ståendes inne på toaletten funderandes kring, vad fan dokumenterar andra härinne?

Vad ska jag göra nu?

William drog med sin farmor ut till Kniva, vilket lämnade mig här med halsont och påbörjad feber? Jag vet inte hur de är med den påbörjade febern men jag är inte född igår (om man inte räknar -28 år då. Märkligt att man varit 28a år i ett dygn) hur som haver, så vet jag exakt vilka tecken en feber bär med sig. Huvudtyngd, lätt huvudvärk, hals som bränner och en trötthet från som kan jämställas med en bakfylla…

Det passar inte att bli sjuk just nu, inte mitt uppe i VFUn jag har för lite tid för sådant. Det märks i kropp och knopp att jag är stressad och vill bli klar med den här delkursen för att börja med den sista och avgörande delen mitt X-jobb. Det må låta konstigt att längta efter något så stort och trist, men jag vill se ljuset i tunneln och slippa läsa såna här “du måste läsa kurser” igen. Jag vill läsa kul saker som får min hjärna på spinn liksom. Jag är väl knäpp, men snart är den där examen här. Den som kommer ge mig kredit för mitt kämpade och som kommer få lilla mig nöjd för då har jag nått alla steg jag satte upp för 8 år sedan när William låg i min mage;
* Bli en bra mamma.
* Läsa in gymnasiet.
* Fixa körkort.
* Börja på högskolan.
* Få en högskoleexamen.

Det är en sak kvar nu, jag har fixat det snart och jag längtar mig galen tills jag nått de målet.

Nu är det nära.

Skolmogen.

När jag började plocka med disken dök en tanke upp i huvudet på mig jag bara måste skriva ner. Jag började tänka på skolmognad och de ordet i stort.
William är ute och leker med sin kompis som går i förskoleklass. William och han är jättebra vänner och det märks att de är ungefär på samma nivå. Det är jättekul att se den vänskapen. William går i ettan, men William är född på hösten. Många gånger sedan William började i skolans värld har det slagit mig att han kanske borde fått gå kvar i förskolan ett år till så han istället hamnade med barnen födda 2005. När jag säger detta till andra brukar det ofta bli, MEN nej? William är så smart han hade absolut inte klarat ett år till i förskolan, femåringarna har redan vuxit ut förskolan och liknande kommentarer. Vad som skrämmer mig lite är att när sexåringarna fick gå över till skolan sa man precis samma sak om dem, de hade vuxit ur förskolan de behövde skolans utmaningar. Men idag så får barn återupprepa samma saker i tre steg och hur många elever tappar vi inte där? Först gör det en sak i femårsgruppen för att “förbereda inför förskoleklassen”. när de börjar i förskoleklassen skyndar man sig att förbereda barnen inför ettan, vilket betyder att vi tränar bokstäver, vi ska matematikuppgifter och massa annat. Barnen som gått i förskolan förväntas att kunna sitta stilla. VI talar om sexåringar här, sexåringar som av naturen är väldigt rörliga och ramlar av stolar och allt vad det nu kan vara. Vi kräver att dessa ska sitta stilla och ha som lektioner enda fram tills lunch när de får frilek. Sedan börjar dessa små förskoleklass barn ettan och ska då åter igen träna bokstäver och göra matematikuppgifter. De får alltså göra samma sak i treårstid men till vilken nytta? Hur många barn tappas inte bort på vägen här?!
William leker helst med barnen som är i skolans benämning ett år yngre än honom själv, dessa barn kan då vara 3-4 månader yngre än honom. Men William och alla andra höstbarn förväntas vara på samma nivå som ett barn född nästan ett år tidigare än de själva. De börjar inte förskoleklass vid 6 år eller 6 och ett halvt de börjar förskoleklass vid när de är fem år! De förväntas vara på exakt samma nivå. Lägg två barn (bebisar) födda samma år bredvid varandra. Den ena född 1 januari, den andra 31 december. Förväntar du dig då att båda ska kunna lika mycket? Kommer du kräva att barnet född den 31 december ska kunna gå likt barnet född den 1 januari? Jag antar att ditt svar blir NEJ, de kommer du inte göra. Men när samma barn börjar förskoleklass förväntas de kunna exakt lika mycket, de förväntas vara på samma nivå och leka med varandra. De förväntas att vara ungefär samma människa för det är så skolan och samhället vill ha dem. Men frågan är? Är det lika roligt för ett barn född på våren som det är på hösten att börja skolan, och varför tar vi dessa barn för att vara samma barn?

Men den lilla stackare vem har tryckt in dig där.

Kunde inte låta bli, började tänka på den där historien om grisen och eluttaget.
“Grisen tittar in i eluttaget och säger, men din lilla stackare vem har stoppat in dig där?”
eller;

“Grisen tittar in i eluttaget och säger, KOM UT DIN JÄVEL”.

HAHA, min humor, sånt där kan jag garva ihjäl mig åt. Min bror och jag har ganska lika humor så jag brukar ganska ofta skicka över saker till honom varpå han fastnar och skrattar. Som bögarnas fel låten, jag tror jag hörde den på repeat hela sommaren efter att Björn skickade över den till mig.
I fredags efter att mamma, lillasyster och mammas man åkt hem. Började jag och William sjunga “manamana” och så stämde brorsan in. Där satt vi och sjöng tillsammans och garvade.

Jag har rejäl skadeglädje också, tycker till exempel att det är skitkul när folk berättar att de fått en fågelskit i huvudet när de varit ute och gått, eller legat på stranden. Jag måste verkligen kämpa emot allt jag kan för att inte börja skratta när folk halkar på isen. Jag tycker självklart inte att de är lika roligt om jag själv är den utsatta men det är ju förbannat roligt när de händer andra. Men jag kan ta att folk garvar, är mer de att fan de gjorde ju ont jag reagerar på.

När det kommer till humor har jag gått och garvat åt gamla minnen de senaste dagarna, som Classic Car Week med Anna 2009. Fy fan vilken kväll, framför allt pisspausen ute på åkern när den rabiata karln kom och var skitarg för vi pissade på hans åker (alltså vi gick LÅNGT jävla ut, och det var högt jävla gräs där. Gubben kommer och börjar säga att hans barn brukar leka där. Vilket jag har mycket svårt att tro då det var ödemark mer eller mindre.). Hur som helst, Anna hånskrattar och säger “jag lämnade en liten souvenir åt honom. HAHA fy fan jag skrattade så tårarna rann typ.

Eller när jag dansade flaskdans på parkeringen utanför hotellet i Orsa, så pinsamt men så sjukt kul.

Sen när Lena rökte sugrör på siljan i Mora. Haha där satt hon så full, tar upp ett sugrör (som hon trodde var en cigg), tänder på ena sidan och börjar röka. Jag bara; MEN Lena! Det är ett sugrör! Lenas svar; Men Madde, de är lugnt jag har gjort det här förr!
HAHA

Blir så nostalgisk, älskar verkligen att ha kul och göra galna saker.

Vad jag gillar att läsa om.

Ligger och klurar på vad jag egentligen faller för när jag börjar följa en blogg. Vissa är givna, nära vänner och familj är ju spännande att följa för att bli uppdaterad i deras liv. Men sen då?
Jag borde nog spontant säga att föräldrabloggar roar mig, men ändå är de få. Jag är ingen som tycket de är kul att läsa om blöjbyten och diverse bebisbestyr, och tyvärr är de få som inte skriver om saken.
Gillar bloggar som känns personliga, där man får följa med in i vardagen på ett kul sätt, humor och även bitterhet. Skum balansgång där kanske?
Inredning tycker jag är sjukt kul men vill inte ha för mycket av saken. Så även om jag följer ganska många bloggare vet jag inte om jag hittat “min” bloggkategori, jag vet inte ens vilken jag tillhör själv.
Jag skriver ju mest för nöjesskull och för att jag inte ska glömma.
Följer alltid bloggar med bloglovin, då det enligt mig är lättare att inte glömma läsa bloggen då.
Vad består din blogglista av för kategorisering av bloggar? Följer du dem med bloglovin, eller liknande? Har du dem via rss (bloglovin använder samma teknik men alla kanske inte vet). Har du dem sparade bland favoriter på datorn? Eller skriver du adressen. Hur och vad följer du?