Vaknade strax innan sju, här är det ingen rutin i sovmorgon. Låg och glodde på ipaden en stund och gick sedan upp och vek tvätten, lagt in en ny maskin och har drämt ner arslet här framför datorn istället. Vad säger man? Här blir inga barn gjorda, jag gillar inte de begreppet. Ofta när man säger “här blir inga barn gjorda” så funderar jag på hur många som skulle vilja göra barn på dom ställena seriöst, folk säger de ofta på de ställen jag finner mest olämpliga. Jag förstår sarkasmen i orden, jag är en sarkastisk människa och jag driver gärna med livet, ta inte de jag skriver allt för seriöst.

Där har vi en sak jag tycker är drygt med att blogga, den här saken att man lär vara så seriös när andra läser. Folk tar en på orden och ser allt svart eller vitt, än värre är att folk gärna ska försöka pracka på mig sina åsikter och sånt där får mig att gå upp i atomer. När jag skriver eller gör något vill jag inte ha moraliska principer uppkört i ansiktet, jag vill bara skriva ur mig sura och buttra, och vara. När folk sedan ska “balaba” då blir jag ännu mer grinig och känner för att slänga upp fingret (min omogna sida). Jag hatar människor som försöker uppfostra andra vuxna människor. Sånt kryper in under mitt skinn och jag vill strypa personerna långsamt. Jag har aldrig gillat när folk tillrättavisat mig eller försökt få mig att få deras åsikt, jag kan ändra åsikter men ingen får mig att ändra åsikt genom att slänga sig över mig likt ett lejon som dödar en Zebra på savannen. Såna gånger så ändrar jag aldrig åsikten utan tycker människan kan ta sin jävla åsikt och köra den så högt upp i röven att tarmarna spräcks så jag slipper lyssna på skiten. Personer som däremot förklarar hur de tänker och deras syn på saken får mig att tänka och bli intresserad. Men när någon genom att försöka hävda sin åsikt om vad som är moraliskt rätt och fel och vägrar fatta att jag kanske inte tycker lika, och fortfarande prackar på mig deras åsikter spyr jag. Risken är också stor att jag då till sist säger saker som inte är speciellt bra och därav gör man klokast i att sluta med försök att tvinga mig till samma åsikt.

Jag försöker aldrig få någon att tycka som jag, jag gillar olikheter och olika åsikter. Jag gillar att läsa varför någon är för abort medan jag är emot det själv, jag vill förstå argumenten och ta till mig deras syn på saken. Men jag vill inte höra att personen ska säga “DU har fel, ändra din åsikt. DU ska tycka så här. DU tycker fel”. Såna där saker får mig bara stoppa fingrarna i halsen och kräkas, jag skulle lätt kunna köra upp en påle i röven på idioten också och riskerna är att vi bli rejäla ovänner för all framtid.
Jag är ju inte den förlåtande typen, har du en gång visat att du är en ovanstående person har du knappt någon chans att få mig som riktig vän, jag hatar nämligen sånt så till den grad att jag ser dig som en av de värsta sortens människor.

Nu fick jag skita ur mig lite, det kändes skönt. Kan liknas med triumfens efter ett toalettbesök där du varit hård i magen i flera dagar.

 

2 kommentarer

    1. Nett – Verkligen, jag tycker det är viktigt att försöka förstå andras åsikt och att respektera den. Det är en bra “egenskap”. Dock verkar inte alla ha den egenskapen. Men det är kul att läsa att det finns fler som känner på lika sätt :).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: