Dark Mode Off / On
Lärarprogrammet

Skrivade och lekande stunder.

HA! Jag har fyra sidor kvar att skriva! Fattar ni fyra sidor och de är inte illa det heller! Funderar om jag ska skicka in det jag skrivit till min handledare nu och sedan försöka att ta det lugnt? Nu skickade jag in det jag skrivit. HOPPAS inte jag behöver komplettera allt för mycket, är livrädd för att hela nästa vecka ska gå åt till att skriva om allt jag nu lyckats få ihop, då bryter jag sönder och samman. Jag strävar efter ett godkänt, många kämpar hårt för VG:n på examensarbeten men jag har annat i livet som känns betydligt roligare än att få ett VG på ett examensarbete, för mig är ett godkänt BRA. Kanske om jag inte haft barn att jag skulle velat kämpa lite extra, men när jag tänker på det så förmodligen inte. Hade jag inte fått William hade jag aldrig börjat studera, finns inte en chans i världen. Det må låta märkligt för alla er därute som kämpar för höga betyg att någon satsar på godkänt. Men jag är nöjd med godkänt, däremot har jag höga krav på mig själv och jag blir aldrig nöjd, då menar jag ALDRIG nöjd. Det spelar mig ingen roll hur mycket tid jag lagt ner på något jag är aldrig nöjd, jag är en äcklig perfektionist som ska ha allt perfekt, perfekt städat, saker ska ligga perfekt, möblerna ska vara placerade exakt. Jag kan gå och störa mig på småsaker in i det oändliga… Nä ska sluta tråka ut er med detta!

Hur som haver, så drog jag med William ut och lekte efter maten. Tog med kameran, pratade med grannarna och hade det jättetrevligt. Tänkte visa ett smakprov på fotona jag tog.

Lekas.

Finaste! Tänk att du fyller 8 (!) om 5 månader.
Hur gick åren så fort?!

Gick balansgång sedan blev det trix på vägen ner så klart.

Mamman som gått balansgång softade en stund i solen,
medan sonen lekte på.

 Livet från den ljusa sidan.
Fatta att mitt liv som student är över om 2 veckor!
Att jag då efter 6,5 år är utbildad och klar för livet.
Jag börjar mitt första riktiga jobb den 13/8.
Jag är tjugoåtta år, snart färdigutbildad lärare med en son på 8 år.
Det är STORT för mig!

Mitt hjärta och livslust hänger i trädet.

Mitt liv! Med det viktigaste i ”ryggsäcken”
(trädet).

Vackert!

Hatt och vatten.
Det som hör sommaren till!

12 Comments

    1. Jag blir lärare i förskola/förskoleklass men kan arbeta i grundskolan också, har läst till ämnen som ger mig behörighet (dubbelkollat med lärarlegitimationen) om saken :).

  1. Vilka härliga bilder 😀
    Jag var oxå så där perfektionist förrut innan alla barnen kom hehe.
    jag kunde se bara nån flyttat på sakerna jag hade ,spelar ingen roll att dom lagt tillbaka dom på rätt plats så såg jag endå att nån rört dom,jag hade sakerna i perfekt ställning o i ordning.
    inte en skrynkla eller väck i sängen osv.haha

    nu har det släpp ,kanske lite väl mycket men det ska nog komma tillbaka igen.ler..

    Ha en jättebra kväll

    Mvh Camilla

    1. Camilla – hehe kan tänka mig att de är svårt när man har 8 barn (snart 9) att ha saker perfekt :). Haha när William var liten var de rörigt här med, typ ljus högt, inga dukar osv (= varför ha duk när den ändå skulle ner på golvet *s*) men så ju äldre William blivit ju mer har perfektionisten kommit tillbaka haha.

  2. Åh vad härliga bilder 😀

    svar: Ja men precis, och när dagarna ser ungefär likadana ut känns det bara onödigt att skriva samma sak om och om igen, haha! 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: