Idag.
Madeleine Stenberg Idag får det brista eller bära jag känner mig sjukligt nervös och mår illa. Sånt här är inte bra för mina nerver, jag har inga nerver jag blir nervös och stressar upp mig för lätt vilket resulterar i att jag antingen blir på dålig humör eller deppig- humör. På senare år har det varit deppig, jag blir sällan arg eller sur utan mer deppig och stänger in mig inombords ibland genom att stirra upp i taket eller in i en vägg och liksom hamna i någon form av trans och enbart väntar på att den här känslan av maktlöshet ska försvinna eller bara för att jag någonstans hoppas att den känslan ska försvinna. Allt handlar om min dåliga självkänsla och min lilla tro på mig själv, det spelar ingen roll hur mycket folk försöker intala mig om att jag är bra för den där lilla sidan av mig med dålig självkänsla och tilltro till mig själv finns där ändå. Jag förväntar mig indirekt att allt ska gå åt helvete så att jag inte ska behöva bli besviken. Med den intalningen så försvinner lite av den där besvikelsekänslan, jag hatar att känna mig besviken!
Så nu sitter jag här. William ska strax lämnas på fritids för sista gången innan sommarlovet (vi går på sommarlov båda två nu) jag ska sitta på ventilering idag och känner mig på bristningsgränsen. Jag vill bara få klartecken om att uppsatsen är bra, jag vill våga hoppas. Jag vill bara lämna denna nu och ta ut min examen för jag är så sjukt trött på examensarbetet just nu och vill bara lämna och sträva in i ett nytt liv. Jag har studerat i så många år och mitt jag vill göra något annat nu.
