Konstaterar
Madeleine Stenberg Jag har just konstaterat att det är svinkallt i Borlänge. Kallare än i Falun! Idag fryser jag röven av mig!
september 2012
Ytterligare en morgon
Så sitter jag ytterligare en tidig morgon och bloggar på vägen mellan Falun och Borlänge dit jag ska på jobb. William är
i skolan idag. Torsdag idag vilket känns perfekt, imorgon är det fredag och får se vad helgen ska erbjuda blir nog bra helg i alla fall. Annars väntar jag på mitt blingopaket, vill ju se kläderna, prova och känna mig fin!
Idag blir det utedag så vi ska till skolskogen om jag inte missuppfattade saken.
Bilden är på mig och William igår kväll.
En dag på jobbet och tacos x2.
Åkte till jobbet idag, jag har helt underbara kollegor som är förstående och trevliga. Jag trivs jättebra på skolan och med barnen och personalen. Det är ju så det ska vara när man jobbar, att man åker till jobbet och känner att det är kul och stimulerande.
Onsdagar är planeringsdagar så vi har fixat med lite planering när jag sedan kom ut för att följa våra barn till matsalen ropade dom: HEJ Madeleine! Är du tillbaka nu? Hur mår din pojke? Är han frisk? Så fick jag världens underbaraste kramar. Dom är så underbara allihopa, hela jobbet är liksom perfekt!
Åkte hem och fick sms av Björn som undrade om jag ville komma till honom, så jag gick till apoteket och handlade en sak och åkte sedan till Björn. Där bjöds det på tacos. Samma rätt som det var idag på jobbet, vi äter ju med barnen så det blev dubbelt upp med tacos för mig. Tur att jag gillar tacos liksom *S*.
Efter maten gick vi hemåt, eller ja vi gick från Björn och William och jag gick hem, Björn gick till Siba (vi hakade på in) och sedan drog han hemåt också. Väl hemma ringde Lisa så jag pratade en stund med henne, perfekt när man har vänner inom samma yrke så man kan prata och vrida och vända på saker fundera och reflektera. Det är många reflekteringar vill jag lova, funderingar på om man kan göra något annorlunda och om man gjorde rätt eller fel. Men jag tror att om någon eller några månader kommer ju de värsta att lägga sig. Man är ju så färsk, man tänker på allt hela tiden liksom. Men jag trivs, jag verkligen ÄLSKAR mitt jobb.
William mådde bättre idag så han ska till skolan imorgon, sjukt att det är torsdag då! Veckorna går sjukt fort tycker jag, man hinner inte ha slutat helgen innan det är en ny helg. m 4 veckor fyller William år, hela åtta år!
Att leva som var dag är ens sista
Det finns ju ett ordspråk som säger att man ska leva så. Det låter så fint men det är ett helvete att leva så. Jag tänker mer eller mindre dagligen på döden, varje morgon när jag åker till jobbet tänker jag att bussen ska köra av vägen eller krocka och ja ska dö. Jag reser inte utomlands eftersom jag intalat mig att planet kommer krascha eller båten sjunka. Jag tänker på min död och planerat och bestämt mig för att inte ha en begravning. Jag vill inte att någon ska behöva sörja vid min kista tillsammans jag vill att folk ska få sörja ifred. Kanske ha en fest tillsammans? Men absolut inte sörja vid min kista.
Jag vill brännas och absolut inte föras ner i jorden med hela min kropp. Jag lever vardag som den är min sista och det är inte det minsta kul. Det blir har varit så sedan pappa dog, och nu sedan William börjat tvåan är det värre än någonsin…
Till jobbet.
Sitter på bussen på väg mot Borlänge och jobb. William sover hos sin Björn (Williams pappa, var någon som undrade förut vem Björn är) så jag kan jobba.
Idag känner jag mig väldigt houseparty:
Blingosjal köpt i våras.
Leggings från me & I köpta i år.
Tunika från House of lola.
Märkt att såna kläder passar bra i jobbet.
Vab och dåligt samvete.
Fy William är sjukt och jag har ett dåligt samvete och vet inte hur jag ska kunna koppla bort saken. Det känns som jag skolkar från jobbet fast jag har en anledning till att jag är hemma. Eller skolkar är fel ord, jag känner mig som jag sviker hela jobbet och att jag borde vara där. Man försätter ju folk i en jävlig sits när man är hemma. Det känns så typiskt dessutom, WILLIAM är nästan aldrig sjuk. Jag börjar jobba och VIPS han är sjuk! Hur mycket otur får man ha. Just nu känns det verkligen som någon är emot mig. Första veckan – en infektion i foten så fick antibibiotika, andra veckan var jag mest trött men inte sjuk i alla fall förutom antibiotikan då, förra veckan fick jag astma och var tvungen att åka akut till vårdcentralen i Borlänge för att få medicin, denna vecka är William sjuk. Jag menar HALLÅ! Hur mycket otur kan man ha? Kanske en fas nu, för att det sedan ska vara skitbra tänker jag. Mina prövningsveckor här. Imorgon för Björn ha William för jag lär liksom prioritera jobbet som jag ser det.
Gnäller inte, tycker synd om William så klart utan känner mig mest MEN va fan liksom.
Mammans dåliga samvete.
Känns inte kul. William blev sjuk och jag hörde redan i morse när han klev upp hur han var i halsen. Nu har jag världens kassaste samvete för att han är hemma och jag måste vabba. Det känns liksom inte ”okej” eller rätt. Jag vet hur stressande det är på jobbet och man känner sig som en ”svikare” när man inte är där. Samtidigt så blir det ju frågan? Ska man ta sitt sjuka barn till skolan och bli hemringd? Eller ska man låta barnet vila upp sig och friskna till. William som aldrig är sjuk, det känns verkligen inte roligt. Skriver detta privat för jag vill inte verka som att jag gnäller inför folk eller ger en felaktig bild utåt.
Förutom de känner jag mig ledsen stundsvis. Jag trivs på jobbet så där slipper jag tänka, men hemma känner jag mig så tom och ensam. Vet inte hur jag ska förklara men jag är inte alls mig själv. Jag känner mig som jag vandrar i en tunnel.
Idag.
Idag har jag varit trött. Från det jag klev upp till nu, det känns som jag har något virus som tänkt poppa upp vilken dag som helst. Huvudvärk och ryggont, samt smärta i nacken. Det brukar börja så för mig, förkylningar och feber. Får väl se hur det artar sig har jag tur så fortsätter jag vara frisk.
William ligger i alla fall och sover och jag ska snart krypa mot sängen själv. Jag ser det som dagens mål, att få sova.
Gårdagens William
(kopierat från Facebook).
Lingonsylt.
Då var min hemmagjorda lingonsylt färdig, den fick stå på diskbänken för att svalna under natten.
Lingonsylt är riktigt lätt att fixa, bara socker och bär koka upp, låt lingonen och sockret koka i 12 min. Häll upp i burkar och låt svalna. Vips har du lingonsylt och man känner sig lika huslig och duktig som alla andra som skryter om sina perfekta hem på nätet.