Presentkort.
Madeleine Stenberg 
Fick ett presentkort hos Parelle och använde det på detta. Parfym och nagellack. Blev förälskad i kartongen man fick sakerna i och hur fint de fixat i den, + en parfymtest på nya Prada parfymen. Känner mig nöjd.
april 2013
Busskort bytt
Drog snabbt ner på stan idag och bytte in mitt kort mot se nya. Detta verkar klart bättre! Min gamla reskassa som låg på 21 kronor blev nu inför på detta kort som ÄVEN används till mitt vanliga mellan Falun och Borlänge. Eftersom jag bytte fick jag även länskort (kan alltså åka i hela Dalarna) fram tills nästa påtankning! Perfekt ju! De röda är nytt!
Skor.
Köpte dessa via La Redoute för två veckor sen idag kunde jag hämta ut dem. Fina va?
Har du beställt ditt klamydiatest ännu?
Loggade in på mina vårdkontakter för att kolla en sak och möttes av detta.
Tror möjligtvis landstinget att jag har lösa förbindelser? Eller har ryktet nått nått Dalarna att jag är från norra Dalarna från början? I närheten där var ju inte för allt många år sedan Älvdalen den kommunen med flest klamydiafall.
Hur som helst tycks jag blivit erbjudet ett klamydiatest, jag och förmodligen alla andra här med vårdkontakter. Undra om många pensionärer beställer testet?
Väljer man ett ”kvinnoyrke” får man tåla dåligt betalt.
Tankar och åter tankar.
Jag har valt vår tids kvinnoyrke. Jag jobbar i skolans värld och således med barn. Det finns män i skolans värld också men de flesta män väljer helst högstadiet eller gymnasiet. Vad de beror på finns det ju olika teorier om men att en man klarar barn i yngre åldrar är det väl ingen som tvivlar på så det handlar nog mycket om intresse och kanske oron för att bli anklagad för saker. När jag gick på låg och mellanstadiet gick det ett rykte om att vår idrottslärare varit med i fäbojäntan. Nu är väl detta mer regel än undantag på många skolor. De flesta hävdar än idag att ”min mattelärare, idrottslärare” eller vad det nu kan vara har medverkat i en porrfilm. De är prestige måste jag säga när det finns en lärare på nästan varje skola som knäck extra som porrskådis vilket drar mig in på denna fredagsmorgons tankar angående löner.
Om en person ur typiska kvinnoyrken med dåligt betalt, lärare, sjuksköterska, undersköterskor, städare med mera väljer att utrycka sitt missnöje angående sin lön kommer det alltid någon med en pinne uppstoppad i röven och säger: valde du de yrket får du skylla dig själv. Du visste att lönen var dålig! Bit ihop och ta det eller byt yrke.
Att jag då blir innerligt förbannad känner jag mig nu att jag måste skrika ut!
Jag tycker inte att det är okej att behöva byta bort sitt drömjobb för att lönen för låg, eller att människor som trivs på sitt arbete och vill jobba med saken ska få lägre län bara för att kvinnor är en majoritet på arbetsplatsen. Det är inte så att en person inom kommun och landsting jobbar mindre och därmed får lägre lön, det sitter någonstans i tankarna att det inte är tillräckligt fina jobb. Fina jobb att sitta på kontor med snygga kläder, fula jobb att städa korridorer. Fina jobb att tala i telefon och gå på möten, fula jobb att springa mellan dörr till dörr för att hjälpa patienter. Fina jobb att träffa nya kundkontakter, fula jobb att undervisa och vårda andras barn.
Klart ett fint jobb är värt mer än ett fuljobb tänker du som uttrycker att ”du visste att du skulle få dålig lön när du valde det här yrket”. Men hur kan ett jobb vara mindre värt än ett annat? Hur kan två människor 7-16 dag vara olika värderat?
Jobb som jobb ska löna sig. Du ska kunna känna att de du ger på arbetsplatsen får du tillbaka i plånboken.
Kanske är det så att lärare knäcker extra som porrskådisar till slut, för att få ihop ekonomin. Kanske är det vi inom kvinnoyrken ska behöva göra för att höja våra fuljobbs status. För porrbranschen är den enda bransch där kvinnor tjänar mer än männen och uppenbarligen tycker ju vissa att det är den vägen kvinnor bör gå…
Att beskriva känslor.
Varje morgon när jag åker till jobbet lyssnar jag på musik. Jag lyssnar ofta på musik från gammalt som får mitt minne att poppa runt på bussen. Även om vissa minnen får mig att nästan börja skratta, får vissa mig att bli ledsen, arg och frustrerad ibland. Ibland kommer känslor tillbaka och den där hemska känslan som jag kände hur jag satte ord på förra veckan. Känslan av svek…
Det sägs ju att man blir starkare av saker, på ett sätt blir man ju de starkare. Man har ju erfarenheten sen förr och vet i huvudet att: Det här gör jävligt ont men jag överlever. Men samtidigt är även känslorna något som bygger på en svaghet hos människor. Har man blivit sviken tillräckligt många gånger kommer man aldrig våga lita fullt ut på någon. Har någon ljugit för en tillräckligt många gånger, slutar man tro på vad personer säger. Människor som upplever kärlek, bygger ju kärlek. Men om du då utsätts för att någon praktiskt taget trampar på ditt hjärta då är frågan om du blir så jävla trygg i dig själv.
Svek, när jag lyssnade på en låt mindes jag första gången någon verkligen sårade mig så totalt. Jag minns hur känslan av hur orden formades till en hand som tryckte sig genom bröstet på mig och slet tag i mitt hjärta. Jag minns hur en till hand hamnade runt min hals för att trycka sig över strupen och hur luften gick ur mig. Hur chocken, hur känslan av att kvävas inifrån kändes. Hur luften kämpade sig tillbaka, hur ilskan formade tårar i mina ögon. Hur rösten formade ord som: JAG hatar dig. Hur hela min värld föll sönder och samman. Hur någon stampade sönder mitt hjärta och byggde ett svart hål. Ett svart hål av förödmjukelse för evigt kvar i ens hjärta, ett hål som alltid lägger en grund för vidare känslor ett hål som bygger osäkerhet, ett hål som la dit misstro.
Efter många år försvinner ändå inte den känslan, trots att jag inte längre borde bry mig byggde en människa grunden till detta lilla svek som alltid finns där.
Hur kan vissa nätter skapa oron och osäkerheten, hur kan en stress för att bli sviken finnas där. Hur kan minsta lilla antydan sökas efter just den känslan igen och igen. Hur kan hjärnan så leta efter tecken på behöva få sitt hjärta utslitet igen? Hur kan åren skapa samma känsla för nya människor. Sveket, kärleken. Grunden till otrygghet, grunden till stampande och osäkerheten.
Hur kan känslan av tårar som format kuddarna blöta minnas så väl, hur kan en önskan efter att skrika minnas så väl bara genom musik? Känslor, känslor kan du inte sätta ord på. Känslor där din själ kvävt dig, glöms aldrig bort de kommer alltid finnas där. Om sveket formades av din bästa vän, din partner eller annan person gör desamma sveket känns lika och ju fler gånger detta svek uppstår. Ju fler gånger väljer din kropp att aktivt förbereda sig på smärtan, smärtan som du vet att du överlever men som ändå dödar en bit av dig. Den lilla smärtan som sticker ett djupt hål i dig, den lilla smärtan som formade och gav dig ett ärr för livet.
Jag minns det så väl fast det gått så många år, jag minns det så väl för smärta upprepas. Sveken upprepas om så av olika handlingar, olika personer och olika liv. Men första gången mitt hjärta slets ur kroppen var jag tonåring. Jag minns hur den grep tag om min kropp och när den gjorde som ondast. Visst har sveken byggt mig starkare, men hur hade jag varit om jag aldrig upplevt dem?
Otrohet, när någon väljer att slita ditt hjärta ur kroppen på dig.
När din bästa vän sviker dig, och du känner hur någon trycker sina händer runt din strupe.
När du exploderar och tårarna rinner och du inser att någon aldrig mer kommer återvända.
Känslor som ska göra dig starkare samtidigt som de smått förstört delar av dig.
Vår, i vårt liv.
Lite foton från våran dag. Sportys lekland och lite blod. Blod för min del alltså.
Jag åkte en kana och skrubbade upp mitt ringfinger jävlar i min gata hur ont de gör nu efteråt, något mörbultat. Efter Sportys tog vi en tur runt maxi och myste en stund och begav oss hemåt.
Lagade tacogratäng och William och bästisen bestämde sig för att leka och köra en sova över hos dem. Så imorgon får bästisen sova här.
Här är lite foton i alla fal
Dags att fixa spegel ser jag. Men oss två i alla fall.
Kärleken är.
Mamma och barn.
Gladaste inför lek.
Kommentarer hit, kommentarer dit, kommentareeer hiiit, kommentarer dit, dit!
Massa folk som kommenterat, massa folk jag inte svarat och jag bara sitter här och slösar massa tid på annat. Jag ska ta fingrarna ur och svara nu. Det gör jag, jag tycker mig ansvara för den saken när folk kikar hit och kommenterar. Mitt ansvar tillbaka är att svara här i min blogg och lämna en kommentar i de som kommenterats blogg efteråt. Jag tycker liksom det är en trevlig sak att göra. Det kanske inte är min förbannade skyldighet kanske, men det är artigt och trevligt tycker jag. Jag är ganska noga med sånt, kanske för mycket många gånger.
Hur är ni, svarar ni på folks kommentarer och ger ni en kommentar tillbaka på inlägget den som kommenterat skrivit i sin blogg?
En ska bort.
Fyra bilder en ska bort.
1 bilden högst upp till vänster föreställer en boll.
2 bilden högst upp till höger föreställer en gris.
1 bilden längst ner till vänster föreställer en gryta.
2 bilden längst ner till höger föreställer en snusdosa.
Ditt val, vilket ska bort och varför?
För er som undrar, ja det är rätt bilder.
Tankar ifrån leklandet.
Oki är inget jättesnille på engelska men detta kändes otroligt sant och något jag ville uttrycka på engelska. Trots att jag garanterat uttrycker mig fel form av grammatik. Sen innan någon blir fly förbannad och känner sig kränkt med kaffet upp i halsen, jag vet varför och jag är en människa med ganska rå humor.