Jag frågade min son idag, vad är bäst att vara barn eller vuxen?

Idag till frukosten frågade jag William efter att han svarat mig, DET är barnsligt om en sak och jag genast frågade över varför det skulle vara fel att vara barnslig.
Jag ställde då motfrågan jag egentligen visste svaret på. “Vad är bäst? Att vara barn eller vuxen?” Hans svar var ju inte direkt oförväntat, det blev direkt och snabbt. Vara vuxen så klart!

Jag förvånas inte, vår värld är uppbyggd på att bli vuxen så snabbt som att vuxenheten är det enda viktiga i livet. Hur många gånger hörs inte mantrat “när jag var barn, lekte vi minsann ute, det är skillnad mot dagens barn som bara sitter vid datorn.” Jag tänker stilla att är det så konstigt? När vi var barn erbjöd miljöerna till lek, idag erbjuds miljöerna och samhället till att “sitt still och håll käften unge”. När jag växte upp fanns det lekplatser på varenda gård. Nu för tiden finns det en, och den är så fallfärdig att barnen som går dit väljer att inte leka. För hur inbjudande är det med precis samma sand som dina föräldrar lekte i, och hur roligt är det när gräsmattan syns vid varje kant i sanden? När jag var liten fanns det ibland 4-5 gungor som inbjöd till att leka, idag finns det två. En för bebisar och ett däck som börjar vittra sönder. När jag var liten lät inte gungorna, de svischade i takt med vinden. Idag gnisslar gungorna så man med rädsla i magen tror att snart lossnar en mutter. När jag var liten vågade vuxna gunga bredvid sina barn, idag vågar man inte gunga för gungorna är inte byggda för vuxna.

När jag var liten drogs alla barn till lekplatsen tillsammans, idag vill inga barn dit för den roligaste lekplatsen finner du vid din datorn där du kan bygga den och utforma den själv eller tillsammans med dina vänner.

Vi har skjutit oss själva i foten med att forma barn som inte vill leka ute, barn vet sitt värde och med det värderade priset på lekparkerna i denna kommun så har jag svårt att tro att barnen vill leka. För den leken erbjöds när jag var barn, den erbjuds inte för dagens.

När barnen föds längtar vi efter att de ska tala och gå, när det blir skolbarn ska de lära sig vara tysta och sitta stilla. 
Vi förbereder barnen på att bli vuxna snabbt för att vi själva vill det, och det är inte barnens fel. Det är vi vuxna som väljer att godta att lekplatserna och utemiljön får se ut som den gör. Barn har ingen talan, men de har vi.

001

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: