I vår lilla vrå.

20140208-184529.jpg

Befinner mig hemma hos Björn.
Vi gick hit och här kommer det bjudas på middag. Det doftar gott från köket och maten ska bli en överraskning. Jag är nyfiken och hungrig, jag ligger på Björns säng och William ser någon film på kanal 5. Här är det lugnt och skönt, jag har roat mig med att göra tusen saker idag. Hämtar linser, städat, sett The vampire dairies och The fosters. Varje gång jag ser The fosters blir jag sugen på att göra det lilla och ta in ett fosterbarn. Men boendet i en trea känns inte som ett optimalt alternativ för en sådan sak.

En annan sak jag tänkte på idag är att göra det lilla för att göra någon annan lycklig. Jag mötte en dam som skulle slänga soporna samtidigt som jag idag, det var halt och jag erbjöd mig att slänga hennes sopor. Hon blev så glad och tackade flera gånger. Damen var 92 år fick jag veta. Den lilla pratstunden avslutades med en leende dam och en leende jag.
Varje dag försöker jag att tänka på att göra något för någon annan. Imorgon kan det ju vara jag som behöver samma hjälp.

När man kämpar med att inte tvätta håret.

Nu har det gått en vecka, jag har tvättat håret två gånger sedan förra fredagen. Hur jävla imponerande är inte de?! Jag är grymt nöjd med mig själv, detta kommer således betyda att ju längre tiden går ju mer tid går ju bättre kommet mitt hår att må. Det har visserligen blivit underbart sedan jag började med No-poo men ännu bättre blir det utan att tvättas för ofta.

Var ner på stan och handla linser idag och fick även en ny linsvätska att testa. Jag hoppas att denna ska rengöra den bättre. Nu ska jag kika på The Vampire dairies och sen får jag se vad dagen kommer erbjuda.

Just ja, eftersom jag inte tvättat håret sedan i torsdags så satte jag upp håret i en donut. Köpte den i somras men endast använt den en gång, då jag är en typiskt ha håret utsläppt människa.

001

003

008

006

Rensar plast.

Jag byter ut fler och fler produkter hemma, plast går över till trä och jag letar just nu efter två stycken bra stekspadar i metall och med träskaft. Det känns omöjligt att hitta en, visst kan jag köpa på nätet men jag upplever inte att jag hittar någon. Det är just nu en av alla jag vill ha saker, mitt andra är var jag ska göra av allt jag redan har i plast, fråga är om någon kanske vill ha sakerna. Får klura runt på den frågan.

Att möta de okända.

Medium, andetalare och att vara synsk. Allt sånt där som klassas som både bluff och båg för vissa eller som sanning hos andra. Vad är egentligen sant eller falskt? Och vet vi verkligen om det finns eller inte finns sätt att tala med den andra sidan. Vissa människor hävdar att det inte finns någon annan sida, medan andra menar att det finns det visst. Vi kallar dem för olika saker de som kanske tar kontakt med oss, vissa säger änglar och andra säger andar. Som barn upplevde jag ofta de jag då trodde var spöken, inte vita flygande lakan utan människor som ofta stod bredvid mig eller ännu värre stirrade på mig, ibland hörde jag röster som talade till mig “gå inte dit” och jag följde rösten oftast och gick inte. Så länge jag kan minnas har jag lätt kunnat känna av människor, vetat långt innan jag träffat dem hur de egentligen är och om de varit några att satsa på. De gånger jag släppt in människor i mitt liv som gått i varningens tecken har det alltid gått käpprätt åt helvetet och jag brukade förr allt tänka: VARFÖR lyssnade jag inte på min inre röst.
Jag har vid några tillfällen tänkt spå mig själv, eller besöka en seans för att kolla hur mycket jag skulle tro på de människorna där skulle säga. För på något vis tror jag mindre på andra människor än jag tror på det jag själv upplevt? Visst är det lite spännande? Trots detta så älskar jag program där medium talar och jag läser horoskop, jag vill bli spådd i tarot och hade mer en gärna velat veta mer om den andra sidan. Hur känner ni? Tror ni? Har ni besökt medium?

Stödstrumpor.

20140208-103129.jpg

När jag var nitton år fick jag en djup ventrombos i dagligt tal en blodpropp. Innan jag begrep vad det var som fick mitt ben att stelna till och bli omöjligt att veckla ut hade det gått flera dagar. Chocken som uppstod när det gick upp för mig att jag fått en blodpropp var ganska rejäl, hur kunde jag en tjej på nitton år som var underviktig få en blodpropp?! Jag åt heller inte P-piller och använda inga preventivmedel, rörde mig normalt och hade ingen nära släkting som fått blodpropp. Jag fick således utskrivna mediciner och rådet att använda stödstrumpor och gärna varje dag. Jag har väl slarvat med den saken eftersom stödstrumpor i regel aldrig varit speciellt snygga förrän nu när jag hittar färgglada stödstrumpor. Vilken lycka! Dessa är jättefina och efter jag fått mina har jag blivit positivt överraskad, dels var det till skillnad från andra stödstrumpor jag haft lätta att dra på, det syns inte heller att det är stödstrumpor utan är färgglada och roliga, sen att de är ROSA är ju ett stort plus! Jag är så nöjd! Undrar du nu var du ska hitta dessa stödstrumpor? Vill jag berätta att du hittar dem hos Bobby Harper.