Gjorde en reabeställning från Madlady. Jag gillade verkligen denna hoodie från start så passade på att köpa sen. Visst är den fin?
Jag är en Disneynörd rakt igenom, och sånt här gillar jag extra mycket.
Jahapp då var klockan nästan 11:00 då. Man skulle ju kunna tro att jag varit vaken sedan i morse när jag skrev inlägget, men jag somnade faktiskt om strax efter sju och då hade jag dessutom råkat väcka upp William. Men det gjorde inget, han åt frulle och såg på tv:n så tror faktiskt han var rätt nöjd ändå.
Mardrömmarna försvann i alla fall för drömde inget mer läskigt efter det jag skrivit i morse, och jag vet inte varför det är så här. Det hänger väl ihop med att jag har ångest skulle jag tro, att det läggs som ett lager på lager liksom. Svårt att förklara, men allt som kräver energi liksom stressar upp mig och då tror jag kanske att det kan vara hjärnan som tömmer ur sig på natten.
Kanske jag bara sitter och filosoferar nu? Jag ska om inget annat sker ner till Lisa och fotografera lilla Alice om en stund. Eftersom jag då ska ner mot stan ska jag passa på att hämta lite paket efter vägen tänkte jag. Sedan i eftermiddag ska Björn bjuda på middag så då ska vi hem till honom och äta där.
Sen blir det att packa eller ja ställa fram kanske är lite bättre ordval saker inför imorgon när vi ska åka upp till Orsa. Jag ser verkligen framemot att åka till Orsa och träffa mamma och mormor, det var alldeles för längesen och sen kommer förmodligen min yngsta syster Melissa med kille förbi också. Jag har inte träffat hennes kille innan men det blir nog skoj det med, åh jag är så taggad. Det är egentligen märkligt, jag brukar aldrig längta efter att besöka min hemort. Jag brukar känna en oerhörd ångest för att komma dit, men inte nu. Jag längtar bara efter att få träffa mamma och mormor och faktiskt se Orsa med för den delen. Det är mycket som förändrats inombords för mig måste jag säga.
Fy sjutton vilken natt, jag har drömt mardröm efter mardröm och när jag väl vaknade hade jag svårt att lokalisera vad som var sant och dröm. Fick helt enkelt tala mig till vad som stämde och inte.
Ord som nej det här är inte verklighet gick som ett mantra i huvudet på mig. Sedan en massa med rädslor som poppade upp på det, huvudsjukdom! Det är nästintill det värsta att sjukdomen sitter i huvudet och såldes skapar hjärnspöken och skrämmer upp kroppen. Ger stresspåslag och rädslor, skrämmer varje liten del av ens inre!
Idag är jag faktiskt ganska oroad, jag hoppas den saken ska släppa så jag kan andas ut under dagen. Kontrollbehov, hjärnspöken och rädslor. Det är just dessa små saker jag vill bli av med och frisk ifrån.